| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRASSEL tras4el, sbst.1, n. (Linné MusReg. 71 (1754) osv.) ((†) r. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 103, Östergren (1959)); best. trasslet; pl. =; äv. (numera bl. bygdemålsfärgat, i bet. 1) TRASSLA tras3la2, r. l. f.; anträffat bl. i pl. trasslor.
1) motsv. TRASSLA, v.1 2, om massa l. anhopning av trådar l. (hår)strån l. fibrer o. d. som trasslat sig l. blivit trasslade. Hufvudet (är) ludet med mjukt trassel. Linné MusReg. 71 (1754). Håret långt, hängande kring axlarna i orediga, spikiga trasslor. Berzelius Res. 307 (1819). Bremer Hertha 67 (1856; om garnhärva). Stundom blir det af öglornas tillökning föranledda trasslet t. o. m. så stort, att tenen ej kan drifvas fullt igenom valsverket. JernkA 1881, s. 234. Vid finspinningen (uppkommer) en icke oväsentlig mängd hoptrasslat garn, trassel, som för att åter kunna spinnas först måste upprivas. HantvB I. 8. 1: 228 (1939). — särsk.
a) (ss. handelsvara förekommande) trassel bestående av fina (bomulls)trådar, i sht förr utgörande (l. framställt av) avfall från spinneri l. väveri o. använt för rengöring l. putsning av i sht metall l. glas. TByggn. 1859, s. 170. Uppe på .. (loken) kröp laget omkring och gnuggade med brännolja, trassel och träull och gjorde dem fina på nytt. Johnson Slutsp. 302 (1937). Han reste sig och torkade händerna på en bit trassel. Ekman Dödsklock. 149 (1963). — jfr PUTS-TRASSEL.
b) (numera mindre br.) i allmännare anv., om virrvarr l. gytter l. röra o. d.; särsk. om snår o. d.; äv. om invecklat system av utskott l. förgreningar o. d. (Älgen) har näsborrar stora som en häst, och inuti .. mycket trassel, derföre har han rätt stark lukt, så att han känner med wädret, om någon fara är på färde. Linné FörelDjurr. 65 (1748). (Hon) Vek af uppåt en krokig stig, / Som genom trasslet svängde sig / Fram till en liten gräsväxt plan. Arnell Scott Sjöfr. 25 (1829). Ett trassel af förgreningar och afloppsfåror af alla .. storlekar ända till de minsta och finaste små märken efter rinnande vatten. Hedin Transhim. 3: 474 (1912). Tydligast ser man .. (moränkullarna) då de sticka upp ur en sjö, som då vanligen förvandlas till ett trassel av uddar, öar och näs. TurÅ 1919, s. 218. Alving HemBäst 116 (1948).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. dels om härva (av ngt), dels (o. i sht) om invecklade förhållanden l. omständigheter l. svårigheter o. d.; jfr TRASSLA, v.1 3 (a, b), TRASSLIGHET. Som han altid brukade et Kongligt tänkesätt .. afskild ifrån små ting och trassel, och endast helgad åt storverk och dråpeligheter, så inrättade han (osv.). SvMag. 1766, s. 538. På senare åren bidrog .. ekonomiskt trassel att göra den hederlige rojalistens lynne mera knarrigt än förr. Topelius Vint. I. 1: 50 (1863, 1880). Detta trassel av (släkt)förbindelser. Johanson SpeglL 100 (1912, 1926). Trassel och konflikter mellan stridiga intressen. Nordensvan SvTeat. 1: 121 (1917). Sigtuna dominikankloster .. som först 1237 efter åtskilligt trassel trätt i verksamhet på sin avsedda plats. KyrkohÅ 1928, s. 176. För henne behövdes det starkare medicin att råda bot på nervernas trassel än låt oss säga en grön hatt. SvD(A) 21 ⁄ 12 1933, s. 16. — särsk. i vissa uttr. l. förb., ss. trassel och oreda, ha l. få trassel (med ngt), ställa till trassel (för ngn); äv. i det opers. uttr. det är l. blir trassel. Ekblad 412 (1764). Trassel och oreda. Hellberg Samtida 8: 101 (1872). När förhållandena nere i söder äntligen åter voro normala, var det vädrets tur att ställa till trassel för oss. Fridner Idriess AustrDjung. 113 (1938). (Om fläckarna) omedelbart tvättas bort med vatten blir det inget trassel. Holm AlltFläck. 20 (1946). Berit och Barbro hade sitt eviga trassel med karlar. Delblanc Gunn. 43 (1978). Den kroniske alkoholisten får trassel på arbetsplatsen. Rössner KonstMåBra 128 (1993).
-HÄRVA. till 1: härva av trassel (äv. bildl.); särsk. till 1 a: trasselsudd. Nere i det väldiga maskinrummet, där jag .. klivit fram .. med stora trasselhärvor inne i händerna för att kunna ta i ledstängerna. Kræmer ResÖst. 13 (1913). Smålaxar sno runt med tafsen och göra en enda trasselhärva av alltsammans. TurÅ 1965, s. 297. Expressen 8 ⁄ 6 1999, s. 2 (bildl.). —
(2) -MAKARE. (numera knappast br.) person som ställer till trassel. Vi hafva ingen .. trasselmakare och grälare bland oss. Stenhammar Riksd. 1: 72 (1834). IllSvOrdb. (1964). —
(1 a) -SUDD. om sudd (se sudd, sbst.2 1) l. tuss o. d. av trassel; jfr -härva. Stenfelt Skepp. 49 (1903). Med anoljning (menas) en gevärsdels ingnidning med en i vaselin lätt doppad lapp, trasselsudd e. d. LandsstormB 41 (1914).
Spalt T 2376 band 35, 2007