Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRANT l. TRANTER, m.
Etymologi
[sv. dial. trant, tranter, till sv. dial. tranta, om små barn: gå smått, småspringa; jfr d. dial. trante, gå långsamt, nl. tranten, dets.; sannol. av ljudhärmande ursprung]
(†) gosse. Lind (1749). När du var mig en liten tranter. Envallsson Kung. 64 (1784).

 

Spalt T 2349 band 35, 2007

Webbansvarig