TRANT l. TRANTER, m.
Etymologi
[sv. dial. trant, tranter, till sv. dial. tranta, om små barn: gå smått, småspringa; jfr d. dial. trante, gå långsamt, nl. tranten, dets.; sannol. av ljudhärmande ursprung]
Spalt T 2349 band 35, 2007
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se