Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TOPPRIDA top3~ri2da, v. -er, toppred, toppridit; vbalsbst. -ANDE, -NING. Anm. Formen tupp- i ordet tupprideri från c. 1815 (SkolgDjekneg. 47 (1868)) kan jämföras med tupp, topp i ä. sv. o. sv. dial.
Ordformer
(förr äv. -å-, -ij-, -j-, -ÿ-)
Etymologi
[möjl. till uttr. rida ngn topp (se RIDA 5 i β) l. av binamnet Topprid, namn på den hårdföre o. allmänt avskydde fogden Lars Jönsson Topprid, från Topperyd o. verksam i Smål. i slutet av 1500-talet. — Jfr TOPPRIDARE]
behandla l. bemöta (ngn) respektlöst l. med översitteri, ta ledningen l. styra över ngn, hunsa, kuscha; äv. med saksubj. Folk och tiänare han så topprijder / At galin är then i hoffwet bidher. Rondeletius 48 (1614). At alla sky och hata den som sätter sig före at topprida andra. Posten 1769, s. 908. Tillfälle till ännu värre toppridande af Konungamakten än förut. VL 1894, nr 267, s. 2. I samma mån människoträngseln växer och den teknik vi tro oss behärska topprider oss själva, blir denna känsla en frälsning för oss. SvD(A) 1930, nr 187, s. 4. Lärarkåren, redan nu toppriden av illa genomtänkta strukturförändringar. NTeknik 1998, nr 49, s. 2.

 

Spalt T 2020 band 35, 2006

Webbansvarig