Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TISTRON tis3tron2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(distron 1638–1910. dystrond 1685. tijstron c. 1670 (: tijstron bär)–1745 (: tijstronbuske). tistron 1745 osv.)
Etymologi
[sv. dial. tistron, distron, svarta vinbär, svartvinbärsbuske; av ovisst ursprung]
1) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (bär av) buskväxten Ribes nigrum Lin., svarta vinbär; jfr DISABÄR. Franckenius Spec. F 3 b (1638). Swarta Winbär, Distron, Tistron .. planteras i trägårdar til häckar för gagn och prydnad skul. Rothof 509 (1762). Allmännast torde ordet tistron såsom namn på bären af Ribes nigrum numera användas af skärgårdsbefolkningen i Roslagen, där äfven busken förekommer ursprungligt vildväxande. SvTrädgFT 1891, s. 24. Just dessa tistron, lagda i brännvin anses som ett ofelbart medel mot både kroppens och själens lidanden. Siwertz Dun 37 (1922).
2) (†) ulltistel, tistelborre. Liljeblad Fl. 278 (1792). AHB 5: 80 (1858).
3) ss. efterled i ssgrna PARK-, ROSEN-TISTRON.
Ssgr (till 1; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): TISTRON-BUSKE. Juslenius 342 (1745). Värst blev det med tobak, de rökte barken på tistronbuskarna. TurÅ 1951, s. 188. —
-BÄR. Gyllenius Diar. 148 (c. 1670).

 

Spalt T 1623 band 34, 2005

Webbansvarig