| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
TALK tal4k, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika slag) -er (Weste (1807) osv.), äv. (numera föga br.) -ar (Möller (1790), LoW (1911)). Anm. Ibland används, i sht om pulveriserad talk (i bet. 1), den latinska formen talcum l., med försvenskad stavning, talkum (Bromell Berg. 20 (1730), Lindskog (1997)).
1) (i sht mineral.) om ett vitaktigt, mjukt mineral som består av (vattenhaltigt) magnesiumsilikat o. naturligt förekommer rent l. blandat i olika former (jfr STEATIT, TALK-JORDS-SILIKAT, TALK-SKIFFER); särsk. om talk använd i pulverform, särsk. ss. hudvårdsmedel o. ss. ingrediens i papper(smassa); förr äv. allmännare, om mjukt o. ljust mineral. Hiärne Suurbr. 116 (1680). Gyps är et slags Talecum (sannol. felaktigt för Talcum) som finnes wid Montmartre. König LärdÖfn. 5: 141 (1747). Talken är ganska fin, len, glatt, och kan kramas til segt pulfwer, men ej så lätt skifras. Brander NatH 136 (1785). Talkskiffer är en .. hufvudsakligen af mineralet talk bestående .. bergart. UB 3: 38 (1873). (Sv.) Talk (lat.) Talcum. Lindgren Läkem. (1902). Hudpuder. I 100 g talk inröres 1 droppe citronolja och 1 droppe bergamottolja. Bolin OrgKem. 211 (1925). 3UB 8: 1021 (1939; om talk ss. ingrediens i papper). Täljstensbrottet med det illustra namnet Tjuvflobrottet beräknas ge talk fram till 1992. TurÅ 1990, s. 97. — jfr BERG-, GULD-TALK.
2) [elliptiskt för TALK-JORD (se d. o. 2)] (†) magnesiumoxid; särsk. om magnesiumoxid använd i medicinska preparat; jfr MAGNESIA 3, TALK-JORD 2. De alcaliska jordarterne äro fyra: baryt, strontian, kalk och talk. Almroth Kem. 58 (1834). Engelskt Salt, (dvs.) Svafvelsyrad Talk: ett allmänt bekannt laxermedel. Collin Ordl. 17 (1847). Talk (dvs. mineralet) består af kiselsyra, talk och vatten (3,4%). Holmström Geol. 43 (1877). (Sv.) Talk citronsyrad (lat.) Citras magnesicus. Lindgren Läkem. (1902).
-ARTAD, p. adj. som liknar l. påminner om talk; jfr -artig, talkaktig. Rinman 1: 259 (1788). Pyrofysaliten är merendels alldeles förändrad till ett talkartadt, bladigt, ej närmare undersökt ämne. ÖfversVetAFörh. 1860, s. 35. —
-DRUS. (†) aggregat av talkkristaller sittande på ett fast underlag, drus av talk. Cronstedt Min. 90 (1758). Rinman 1: 372 (1788). —
(1, 2) -GLIMMER. (†) om magnesiumhaltig glimmer (se glimmer, sbst.2 1); jfr biotit, magnesia-glimmer. Residuum, som ej löstes, var en talkglimmer med fin sand inblandad. Rinman 2: 999 (1789). Heinrich (1828). —
-JORD.
1) (numera bl. tillf.) om talkhaltig jord l. lera; i vissa språkprov omöjligt att skilja från 2. Talkjord är egenteligen en hvit, hal och fin, med rena, talkpartiklar inblandad eldfast porcellains-lera, som ock brukas til äkta porcellain. Rinman (1789). SAOL (1973); möjl. till 2.
2) [jfr t. talkerde] (i ä. kemiskt fackspr.) magnesiumoxid (jfr jord 8 d γ o. magnesia 3); jfr talk 2; ss. förled i ssgr äv. om magnesium. Ekeberg o. Afzelius Nomenkl. 14 (1795). Sedan .. (magnesiumoxid) 1757 blifvit funnen vara den jordart, som ingår uti det för sin mjukhet kända mineralet talk, bekom densamma äfven namnet talkjord. Keyser Kemien 2: 300 (1871). (Sv.) Talkjord, bränd, lätt (lat.) Oxidum magnesicum leve. Lindgren Läkem. (1902). Talkjord, nu magnesiumoxid, var oxiden i talk. Starck Kemi 140 (1931).
Ssgr (till -jord 2; †): talkjords-, äv. talkjord-aluminat. om magnesiumaluminat; jfr spinell. Almström KemTekn. 1: 521 (1844). Talkjordsaluminatet synes i färgkonsten förtjena all uppmärksamhet såsom ett nytt betmedel. TTekn. 1859, 2: 298.
-ammoniak. kemisk förening av magnesiumoxid och ammoniak; jfr talk-ammoniak. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 192.
-hydrat. magnesiumhydroxid (förr särsk. använt ss. motmedel mot arsenikförgiftning). Berzelius Blåsr. 224 (1820). År 1846 gjorde Bussy den upptäckt att talkjordshydrat är ett kraftigt motgift så väl mot arseniksyrlighet som mot andra metalliska gifter och vegetabiliska saltbaser. Berlin Farm. 2: 460 (1851). Lundell (1893).
-salt. om vart o. ett av de salter (se salt, sbst. 3) vari magnesium ingår ss. beståndsdel; jfr talk-salt. Berzelius Kemi 2: 66 (1812). Talkjordssalterna smaka bittert och oangenämt, samt helt olika mot andra salter. Almroth Kem. 450 (1834). UB 3: 205 (1873).
(2) -MINERAL. (†) om mineral som innehåller talk l. magnesiumoxid. Berzelius Blåsr. 217 (1820). Talkmineralet är Metaxit från Reichenstein, som der förefaller i serpentin, i form af trådiga massor, snarlika asbest. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 266. —
-MJÖL. talkpulver; jfr mjöl 2. Linné Vg. 126 (1747). Vanligt talkmjöl, sådant det användes i handskbutiker, undersöktes på plasticitet. LAHT 1913, s. 429. —
-OLJA. [jfr t. talköl] (†) om vätska utvunnen ur talk, särsk. för kosmetisk användning. Den hwita, rena, miuka berg-talken är til åtskilligt nyttig, serdeles til smink, och den så högt åstundade talkoljan. Bromell Berg. 21 (1730). Heinrich (1828). —
-OXID. (†) om den oxid som ingår i talk (i bet. 1), magnesiumoxid; jfr -jord 2. Talkskiffer. En sammansättning af talkoxid och kiselsyra. Åstrand 2: 315 (1855). Lindgren Läkem. (1902). —
-PACKNING. (numera bl. tillf.) om talkad gummipackning. Maskinpackningar .. Talkpackning .. m. fl. slags packningar. SDS 1894, nr 466, s. 4. Cannelin (1921). —
-PUDER. talkpulver (ev. med tillsats av andra ämnen); i sht om talkpulver använt ss. kosmetika; jfr puder 1 o. -pulver. Talkpuder .. ett parfymerat pulver, bestående huvudsakligen av talk med tillsats av borsyra. VaruhbTulltaxa 1: 184 (1931). —
(2) -SILIKAT. (†) talk; jfr -jords-silikat. VetAH 1817, s. 23. Delesse har undersökt tvenne vattenhaltiga talksilikater. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 266. —
-SKIFFER. (talk- 1811 osv. talks- 1855—1870) [jfr t. talkschiefer] om skiffer (se d. o. 2) huvudsakligen bestående av talk (i bet. 1) l. om skiffrig (se d. o. 2) talk (i bet. 1). Hisinger PVetA 1811, s. 17. Talkskiffer är en bergart, som består till övervägande del av talk jämte andra mjuka mineral, såsom klorit och glimmer, samt kvarts. Kjellin (1927). —
-SLÄKTE. (†) sammanfattande, om talkhaltiga bergarter; jfr släkte, sbst.2 4 b. Under Talk-slägten räknas ock af åtskillige Specksten och Grytsten, som beskrifves under samma namn och tyckes ej höra til detta rum. Rinman 2: 963 (1789). FKM 4: 45 (1815). —
(2) -SPAT. (numera mindre br.) magnesiumkarbonat, magnesit (se d. o. 2). Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 220. IllSvOrdb. (1964). —
-STEN. [jfr t. talkgestein, talkstein, eng. talc stone]
1) (numera bl. tillf.) om talk(haltig bergart); jfr sten 1 e. ESwedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 203. Talksten (Talcites). Därmed förstås egenteligen en med andre bergarter, såsom qvarts och eldfast lerämne, inblandad oren talk. Rinman (1789). Sedan den gröna färgen (för boksnitten) blifvit afrifven med klister, tages till hvarje lod färg 3 knifsuddar finrifven, vanlig talksten. Thon o. Kirsch 58 (1856). SAOL (1973).
2) (†) om en form av mineralet pyrofyllit (i Kina använt för bildsnideri); jfr bildsten b. Talksten, äfven oegentligt kallad kinesisk talg, är en stundom förekommande äfvenledes oegentlig benämning på Bildsten. (Ekenberg o.) Landin (1894). —
-TÄRNING. (numera föga br.) med talk l. klorit överdragen kristallin bildning av magnetit; i sht i pl. Wallerius Min. 134 (1747). Ekbohrn (1936).
B: TALKS-SKIFFER, se A.
TALKAKTIG, adj. (numera mindre br.) talkartad. Hiärne 2Anl. 330 (1706). Ett slags sten ligger här nog, som jag ej förstår mig på. Se ut alldeles, som voro de componerade af pura muslortar s. v. consistancen är talkaktig, ser ut som horn eller hästhofvar. Linné SvArb. 2: 43 (1732). Meurman (1847). —
TALKIG, adj.
1) (numera bl. mera tillf.) talkhaltig l. talkblandad, särsk. om talkhaltiga l. talkblandade bergarter. VetAH 1805, s. 15. Täljsten är en genom omvandling av fjällens olivinstenar uppkommen talkig bergart. Ymer 1942, 3—4: 115.
TALKUMERA, v., -ing. [till talkum (se anm. sp. 306); jfr t. talkumieren] (†) beströ med talk; särsk. i fråga om grafisk framställning. NordBoktrK 1904, s. 399. N:o 2 (av proven på smetande tryck) har talkumerats liksom vi även måste göra med hela upplagan för att rädda den. Därs. 1908, s. 274.
Spalt T 306 band 33, 2002