Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUVA stɯ3va2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se STUVARE, sbst.2), -ERSKA (se avledn.), -ERI (se d. o.).
1) (†) luta (ngt), arrangera l. ställa (ngt) i en lutande ställning. Rålamb 1: 106 (1690). Lind 1: 202 (1749).
2) sjöt. med avs. på gods l. barlast o. d.: (lasta o. därvid) packa l. lägga in l. placera (i lastrum l. på däck) på ett sådant sätt att förskjutning (o. skador) undviks, varvid hänsyn tas till läget av fartygsskrovets tyngdpunkt i såväl upprätt läge som dess förskjutning vid krängning; särsk. i fråga om sådan packning osv. med användande av stabiliserande l. fixerande trävirke l. ved o. d., äv. liktydigt med: (vid stuvning i ovan angiven bet.) stabilisera o. fixera (gods) medelst trävirke osv.; äv. med avs. på (utrymme ombord på) större l. mindre fartyg: stuva gods o. d. på l. i; äv. abs. Däckslast skall vara behörigen stuvad o. surrad för att förhindra förskjutning. I en liten båt måste man stuva sin packning listigt för att få plats med allt. VinkällRSthm 1581 (med avs. på vinfat). Båtsmännerne och Skipsfolcket äre plicktige när Kiöpmans godz i Skip lastas, jämkas, stufwas och ställes, sålunda thermedh omgåå, som Skiparen .. thet wijsa och godt finna. Siöl. 1667, Skipm. 7. När .. (skepparen) fått .. (lasten) om Bord, stufwar och förlägger han alt ordenteligen uppå tilbörligit ställe. Siöregl. 1741, 4: A 1 b. (Sv.) Stufva ett fartyg: (fr.) Arrimer. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856). Sedan rummen blifvit rengjorda, stufvas ballasten i fartygets botten, i flera lag, det ena laget öfver det andra. Frick o. Trolle 117 (1872). Cisternerna stufvas tätt till hvarandra; der så behöfs försäkras de med fastspikade klossar. Därs. 166. Stufva en ”segel-koj” .. (dvs.) att i ett fartygs segelrum inlägga och utplacera förvarade segel o. d. Ekelöf Ordl. (1898). Metallexporten (från Sthm på 1600-talet) drog nödvändigtvis trävaruexport med sig redan av det tekniska skälet, att skeppen måste stuvas med trä, om de skulle bära den tunga lasten. HT 1929, s. 293. Livbåtarna skola stuvas tillräckligt högt över däck för att ej utsättas för risken att krossas av eventuella brottsjöar. TT 1941, Allm. s. 496. Rallarminn. 211 (1949). — jfr FULL-, IN-, OM-STUVA m. fl. o. SJÄLV-STUVANDE. — särsk.
a) metonymiskt, om fartyg. Lasten levereras så fort ångaren kan stufva den. SD(L) 1897, nr 288 B, s. 2.
b) ss. vbalsbst. -ning, om virke o. d. använt vid stuvning för att stötta o. packa in gods o. förhindra förskjutning av lasten o. skador härpå, stuage, strö (se STRÖ, sbst.2 2); äv. om barlast. Nykarlebys handel är med Tjära och Smör, litet Wed och Bräder til stufning. König LärdÖfn. 6: 35 (1747); möjl. till huvudmom. Björkved som nyttjats til stufning. Eberhardt AllmH 4: 251 (1781). (Sv.) Stufning af sten. (Eng.) shingle-ballast, stow-ballast. Jungberg (1873). (Sv.) stufning .. (fr.) bois .. d’arrimage. Schulthess (1885). SvSkog. 1026 (1928).
3) allmännare; med avs. på föremål av olika slag: (i utrymme l. behållare o. d.) lägga l. stoppa l. packa in l. ned; äv. med avs. på utrymme l. behållare o. d.: stuva in ngt i. De stuvade bilen full med varor. Jag stuvar säcker i magasinet. Stuva packningen i bilen, på pakethållaren. Paketer, dem han .. förstod att stufva i sina fickor. Mellin Nov. 2: 539 (1832, 1867). Den person, som skall stufva redskapen i (brand)sprutan, inlägger dem derefter i slanglådan på deras bestämda plats. Ahlström Eldsl. 400 (1879). Vi (gjorde) oss i ordning till flykten. Fyra goda hästar hade anskaffats, mattor, filtar, instrument och annan nödig utrustning stufvades. Hedin GmAs. 1: 333 (1898). Vid kolning av rundved behöver man ej befara, att kolveden kan stuvas för tätt. Bergström Kol. 24 (1922). Då jag 1913 i augusti tog avsked från Kungl. Flottan .. kunde jag väl knappast ana att jag ett år senare skulle stuva min sjösäck och åter inställa mig på Skeppsholmen. UrDNHist. 1: 341 (1952). Järnvägsminn. 99 (1952; med avs. på tågfraktat gods). Sundman AndréeLuftf. 218 (1967). — jfr FULL-, IN-, NED-, SAMMAN-STUVA m. fl. — särsk.
a) i sht sjöt. med avs. på hängmattekoj på fartyg: rulla ihop o. placera på härför bestämd plats. KrigVAH 1832, s. 12. Den dagliga rutinen i hamn .. år 1853. Strax efter allmän utpurrning, sommartid kl. 4 .. blåstes kojerna upp till stuvning. Hägg TretungFl. 91 (1941). — jfr KOJ-STUVNING.
b) i p. pf., mer l. mindre bildl. En engelsk students hufvud .. är (icke) fullt så tätt stufvat med olika kunskaper (som en dansk students). GHT 1895, nr 210, s. 2. — jfr IN-STUVA.
4) [sannol. i oeg. anv. av 1] med avs. på människor: packa ihop (i ett litet utrymme l. på en liten yta); äv. med avs. på utrymme, i fråga om människor. Pipare och trummare ta plats och stufvas / i gömda haremsrum hvars luckor skrufvas. Heidenstam Vallf. 103 (1888). Det dröjer icke många minuter, förr än vagnen är stufvad till kuskens belåtenhet med män, kvinnor och barn — och så skramla vi åstad söderut genom en lång, bred gata (i Edinburgh). Steffen BrittStröft. 316 (1895). Soldaterna .. kastade sig huller om buller ut ur tälten, där de måste ha legat stuvade om varandra som packade sillar. Dahl Forbes Kvinn. 356 (1935). — jfr FULL-, IN-, SAMMAN-STUVA m. fl.
5) [jfr d. stuvende fuld] (tillf.) i p. pr. i adverbiell anv., i uttr. stuvande full, proppfull, fullstuvad. När vi kommo ned och intogo de tre platser, man reserverat åt oss i aktern, var båten stufvande full. Idun 1901, s. 190. Det var stuvande fullt .. i stora salen. DN(B) 19/3 1954, s. 1.
STUVA IHOP10 04, äv. HOP4. placera (ngt l. ngra) tätt ihop l. tätt tillsammans, hopstuva.
1) till 3. Man kunde knappast röra sig, därför att en komplett förmaks- och matsalsmöbel stuvats ihop på en minimal golvyta. Heerberger Dag 117 (1939).
2) till 4. Man förtiger, att högst få folkskolehus finnas, som med någon skymt af rimlighet kunna kallas ”palats”, att man stufvar ihop ända till 1000 barn i en enda stor kasärn. Verd. 1891, s. 171. Mellandäcket, där ungefär femtio irländska utvandrarfamiljer likt boskap stufvats ihop i trånga bås. Janson Par. 16 (1900). —
1) till 2, = instuva, v.2 1. G1R 21: 96 (1550). För denna resa från Kap Verdeöarna till Sydamerika .. måste man stuva in kol i lastrum och på däck, och på så sätt kunna fartygen taga ombord 130—140 ton kol. VFl. 1936, s. 10.
2) till 3, = instuva, v.2 2. Cavallin (1876). Hon (gick) bort till tvärsoffan (i tågkupén), under hvilken han stufvat in hennes saker. Idun 1888, s. 90. Korgar, i hvilka släktingar och vänner till familjen hade stufvat in en färdiglagad måltid. Lindsström Deledda OndVäg. 161 (1907). I bagageluckan hade jag stuvat in knivar och gafflar, mattor, klädhängare, saftflaskor och syltburkar, fotoalbumet, fotbollsskorna och pjäxorna. Karnstedt Slamf. 44 (1977).
3) till 4, = instuva, v.2 2 b; äv. refl., i uttr. stuva in sig (äv. stuva sig in), ta sig in o. tränga ihop sig (i ett utrymme), packa l. tränga in sig. Souperade .. i Tavastehus och fortsatte .. resan till Turckhauta. — På T:ta stufvade vi in oss på bästa sätt. Topelius Dagb. 3: 250 (1838). Ljuft är att om Våren gå och drömma, / Då naturn är så oändligt söt, / Att se fjäriln leka kurra gömma / Och sig stufva in i blommans sköt. Sehlstedt 3: 24 (1863, 1867). Lundgren MålAnt. 1: 404 (1874: sig .. in). Sjelf är jag nu som ett gammalt vrak, / färdig att stufvas in under tak. Melin Dikt. 1: 121 (1888). Alla stuvade in sig i bilar. Asklund Fanfar 423 (1934). Att stuva in honom (dvs. den skadade) i en trång personbil kan ofta vara direkt livsfarligt. BilskolLb. 338 (1959).
4) [specialfall av 2] (vard., skämts.) med avs. på ngt som stoppas (in) i munnen l. magen, = instuva, v.2 2 a. Dalin (1854). ”Stufva in perlan” — sa’ skeppar Stormbom om supen. Holmström Sa’ han 72 (1876). SvHandordb. (1966).
5) bildl. (jfr stuva, v.2 3 b), = instuva, v.2 2 c. Ett helt århundrades indisk sommarhetta tyckes vara stufvad in här mellan den beckmörka vindeltrappans blankslitna väggar (i en minaret i Lahore). Cavallin Kipling Emir. 115 (1898). Om man ville eller kunde vara kvick och kortfattad, skulle naturligtvis .. (politikern George) Lansbury kunna stuvas in i en formel. Och formeln skulle i så fall bli antitesen. Hellström RedKav. 333 (1933). Skolmannen hr Arrhén .. påpekade, att massor av nytt gods hade stuvats in i läroböckerna utan motsvarande beskärning av annat stoff. PedT 1949, s. 94. —
1) till 3: packa l. lägga l. stoppa ner (ngt i ngt). Rappa ur skärlinorna på kapellet, samt rulla ihop och stufva ned detsamma. Oxenstierna Vanderdecken 24 (1865). När han stuvat ner sina anteckningar i en sliten läderportfölj tassade han före längs gången. Johnson Kommentar 10 (1929). Sen stuvade hon varligt ner alltsammans i en kasse. Höijer Solv. 12 (1954).
2) (vard., tillf.) i mer l. mindre bildl. anv. av 1: pressa l. trycka ner (ngn). (Gardisterna) voro fyra, plåtslagaren var ensam och oförsiktig. De knycklade ihop motståndaren i rännstenen, sparkade upp honom på trottoarkanten, stufvade ned honom på en afloppstrummas rostiga galler igen (osv.). Janson Gast. 54 (1902). Därs. 98.
3) (vard.) till 4; särsk. refl.: stiga ner (i) o. packa ihop sig (i ett litet utrymme). Sedan vi stufvat ned oss i en liten af en kruneger paddlad kanot (osv.). Sjöstedt Västafr. 143 (1904). —
STUVA OM10 4. till 2, = omstuva, v.2 Weste (1807). (Vid stiltje) fick man se över makrillen, fylla lake på tunnorna, stuva om, reparera rigg (m. m.). Hasslöf SvVästkustf. 99 (1949). särsk. (numera bl. tillf.) bildl., ungefär liktydigt med: gm misshandel förändra ngns ansiktsdrag o. d.; äv. allmännare, mer l. mindre liktydigt med: misshandla. (Sv.) stufva om .. (eng.) knock .. about. Björkman (1899). —
STUVA SAMMAN10 32 l. 40. till 3, 4, = sammanstuva. Än i en hövagn stufvades de samman, / båd’ små och stora. FGrafström Dikt. 193 (1877). På .. (hattens) efter våra begrepp mycket lilla yta stufvade man samvetsgrant samman alla modebutikens olika monteringshärligheter. Kleen Kvinn. 206 (1910). Jag följde med vagnen där furstens tält stuvats samman, sittande därbak. Lagerkvist Dvärg. 101 (1944). —
STUVA UNDAN10 32 l. 40.
1) till 2, 3: avlägsna l. ta undan (ngt) o. stuva det; jfr stuva bort. Skjut upp bomstopparen och stufva undan densamma någonstädes der den är lätt åtkomlig. Oxenstierna Vanderdecken 25 (1865). Hvad som först behöfves för en dylik (spår)vagn är ett batteri, som kan stufvas undan i vagnen. TT 1887, s. 116. Det var inte båten som skulle lägga ut, det var .. (besättningsmännen) som ville gå hem. De ville stuva undan hans stol och låsa till. Edqvist SvartSyst. 46 (1961).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1. Tiden kräver av alla skärpt aktgivande på realia, och åtskilliga doktriner måste stuvas undan, till dess de någon gång kanske kunna tas fram och tillämpas igen. STSD(A) 1933, nr 299, s. 6.
-RUM. särsk. (sjöt.): av väggar avgränsat utrymme ombord på fartyg för stuvning av gods; äv. om sådant utrymme avsett l. lämpligt för stuvning av utrustning, stuvningsrum; jfr rum, sbst.3 9 e. ÖoL (1852). Rydholm (1967).
B (till 2, 3, †): STUVE-GODS, se A.
C (i allm. till 2): STUVNINGS-FAKTOR. (i fackspr.) tal som anger den volym en viss vikt av ett gods upptar vid stuvning; jfr faktor II 1. SohlmanSjölex. (1955). —
(2, 3) -GODS. (i fackspr.) särsk. till 2: betald last (vanl. i form av lättstuvade kollin) använd vid stuvning för att stabilisera o. fixera annan last. Små kaggar .. med beck .. brukades (på 1700-talet) till stufningsgods. Topelius Fält. 4: 194 (1864). —
(2, 3) -RUM. särsk. (sjöt.) till 2: utrymme avsett l. lämpligt för stuvning; jfr rum, sbst.3 9 e. TIdr. 1887, s. 141. Under kojerna 3 stuvningsrum å varje sida. SvKryssKlÅ 1935, s. 279. —
-TRÄ. (numera föga br.) trä l. trävirke använt vid stuvning för att stabilisera o. fixera godset, strö (se strö, sbst.2 2). Röding 2: 695 (1796). Lundell (1893). —
(2, 3) -UTRYMME~020. utrymme (lämpligt) för stuvning av utrustning. SvD(A) 8/7 1930, s. 15. Stuvningsutrymme finns för mindre grunkor under noshuven (i en Fiat 600) och bakom baksätet går in någon väska. Motorför. 1955, nr 4, s. 6. —
-VIRKE. (numera föga br.) strö (se strö, sbst.2 2); jfr -trä. Lang FinlSjör. 1: 368 (1890). Lundell (1893).
STUVERI, se d. o. —
STUVERSKA, f. (tillf.) till 2: kvinnlig stuvare (se stuvare, sbst.2 1). Stuverskor i Vallvik. I Vallvikshamn .. kan man få träffa fruarna .. vilka knogar som stuveriarbetare. SvD 1956, nr 183, s. 8.
Spalt S 13354 band 31, 1993