| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STJÄRT ʃær4t, r. l. m., äv. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) STÄRT stær4t; best. -en; pl. -ar (Upp. 9: 10 (NT 1526) osv.) ((†) -er Upp. 9: 19 (NT 1526), Rosenfeldt Tourville 39 (1698)).
1) hos vissa djur: mer l. mindre avsmalnande l. spetsig(t utskjutande) bakre l. bakersta del l. bakkropp; dels hos insekt l. mask l. larv o. d., dels (o. i sht) om kroppspartiet bakom ändtarmens öppning hos fisk (oftast dock med inbegrepp av l. huvudsaklig tanke på stjärtfena), dels hos fågel: gump (oftast dock, i utvidgad anv., med huvudsaklig tanke på l. enbart om samlingen av stjärtfjädrar), dels hos kräldjur l. amfibie; förr äv. ss. gemensam beteckning för stjärt (i ovan angivna bet.) o. svans. Upp. 9: 19 (NT 1526; på häst). Huru vnderliga kan han (dvs. ormen) krökia sin stiert. Balck Ridd. E 6 a (1599). Siöbeester .. äre store Siödiur, af kött, blodh, fetme, och fullkomlighe ledamoter, och föhra sigh fram i watnet, somlighe medh fötter eller skröflar, somlighe medh fenor, börster och stiertar. Forsius Phys. 151 (1611). (Lat.) cauda .. (sv.) stiert. Cellarius 27 (1699; sannol. om såväl svans som stjärt). Stjerten (på ett svenskt får) räcker knapt til knän. Thunberg BeskrSvDjur 63 (1798). Stjerten .. (hos fåglar) är egentligen en fet körtelaktig fortsättning vid ändan af bålen, men vanligen kallar man blott de der på fästade styfva fjädrarna Stjert. Marklin Illiger 202 (1818). (Han) drog (ur korgen) fram en ofantligt stor romhummer, som slog med den breda stjerten. Kielland GarmWorse 21 (Hfors 1880). Mohn Afghan. 26 (1930; hos mygga). En storvuxen man med sönderriven rock .. drog upp ett ägg ur fickan, som han troligen stulit under stjärten på nån höna. Kjellgren Smar. 184 (1939). En rödstjärt kom gång på gång till sin holk, satte sig ett stycke ifrån och darrade med stjärten innan den dök in till ungarna med de insekter den höll i näbben. Fridegård Somm. 121 (1954). — jfr BÄVER-, DRAK-, FISK-, FÅGEL-, HUMMER-, KRÄFT-, ORM-, PÅFÅGEL-, RULL-, RÄK-, RÄVA-, SILL-, SIM-, SKORPION-, SÄL-, VAL-, ÖDLE-STJÄRT m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Ehuart hegren flyger iw haffuer han stierten med sigh. SvOrds. A 5 a (1604); jfr Holm Ordspr. 313 (1964). Dhen som grijper Ålen wed stiärten, han håller honom intet fast .. (dvs.) Dhen som wil twinga skalken, han måste grijpan rätt ann. Grubb 142 (1665). Så lenge som apan sitter på gumpen, så mercker man intet at stierten felasz henne. Hiärne 2Hskr. 194 (c. 1715).
b) [jfr t. salz auf den schwanz streuen, urspr. använt ss. skämtsamt råd till barn om hur man skall fånga fåglar] i nedanstående bildl. uttr. (jfr 4). (Ryska) Själfhärskardömet .. är icke, såsom mången så gärna vill inbilla sig, bara ett spel bakom tronen af en ful reaktionsliga, som lätteligen kan fångas och kväsas med en nypa af ”upplysningens” och ”liberalismens” salt på stjärten. NDA 1915, nr 218, s. 2.
2) metonymiskt, om stjärtförsett djur.
a) (vard.) ss. enkelt ord: fisk (l., speciellare, abborre osv.); stundom äv.: kräfta; jfr SILL-STJÄRT. Jag har ej fått en stjert. Lind (1749). (Nykomlingen), som icke kunnat öfva sig i kräftfångst i Österbotten, där inga kräftor trifvas, skrämde bort hvarenda stjärt, när han vitjade käpparna. Tavaststjerna HårdT 119 (1891). Var den här sjön fiskrik? .. Inte var det som förr. Många gånger fick man ro hem utan minsta stjärt på botten av båten. Salje Låg. 147 (1971).
b) ss. senare led i djurbeteckningar, (urspr.) med tanke på att djuret har en så l. så beskaffad stjärt l. använder sin stjärt så l. så.
3) [eg. specialanv. av 1 med anslutning till 5] (numera mindre br.) om den rudimentära motsvarigheten hos människa till däggdjurens svans; ss. förled i ssgr (se -BEN, -KOTA).
4) (†) i bildl. anv. av 1; särsk. dels om ngt mer l. mindre oönskat som vidhänger ngt l. är en följd av ngt, dels [jfr motsv. anv. av lat. cauda, t. sterz, o. SVANS] ss. beteckning för den oansenliga l. betydelselösa (o. föraktliga) delen av ngt (sammanslutning l. samhälle o. d.): svans; jfr 1 b, 6, 7. Herren skal göra tigh til hoffuudh och icke til stiert, och skalt altijdh sweffua offuan vppå, och icke vnderliggia. 5Mos. 28: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: svans). Herren (skall) affhugga aff Israel bådhe hoffuudh och stiert, bådhe quist och stubba. Jes. 9: 14 (Därs.; Bib. 1917: svans). Wanart haffuer en long stiert. SvOrds. C 7 a (1604). Mylen skall få audience på nestkommendhe Måndag, at .. förklara det ärended (angående en viss traktat), och så få resolution. Mig tycker där sticker en stjert efter, doch moste man så lata gåedt till sin tijdh. AOxenstierna Bref 4: 25 (1642). Desza (franska) Romanskrifware, när de få fast i en ända på et Historiskt factum, så binda de ihop med densamma en lång stjert af reflexioner och raisonementer, uti hwilka de änteligen förlora sig sjelfwa. SvMerc. 2: 165 (1756).
5) hos person: bakdel, ända, ”stuss”, ”gump”, ”rumpa”; i fråga om vuxen person numera i sht mer l. mindre skämts. Få dask l. smisk i stjärten. Så länge .. twå (av vittnena) icke följas på en wäg, så skadar, effter all god lagh och domarreglor, deras eldbrand i stierten mig intet. Annerstedt UUH Bih. 2: 142 (i handl. fr. 1670). En af de Skönheterne som trippa med nedslagna ögon och vrida på stjärten. Pilgren FigBröll. 77 (1785). Och då kommer mor och säger, att hon skall basa honom i stjerten, om han inte genast går in och klär på sig. Strindberg SvÖ 2: 155 (1883). Sätt sig, han, Harpolin, på sin magra stjärt och var lugn! Nordström Landsortsb. 64 (1911). (Blöjan sätts på) så att stjärtlappen och den tjockaste delen av blöjan kommer under barnets stjärt. SvD(A) 8/4 1928, Bil. s. 3. Att bli tvättad i stjärten, att i rätt tid erhålla sitt lavemang, att bli vänd när liggsår hotar (osv.). Gyllensten Grott. 276 (1973). — jfr BAR-STJÄRT. — särsk.
a) (ngt vard., skämts.) i uttr. springa (l. dyl.) som om man hade l. hade haft (äv. som hade man haft) eld i stjärten, springa med stor l. våldsam fart, springa som om man ”hade (haft) eld i rumpan”; stundom äv. i uttr. ha eld i stjärten, ha mycket bråttom l. dyl. Generalen hade nästan slutat sin rond (bland äppleträden), då trädgårdsmästarens pojke kom springande som hade han haft eld i stjärten. Schildt Eros 49 (1913). Lilliehöök MaryAnne 89 (1933). jfr: (Ångbåten) lopp som elden hade setat honom i stjerten (ehuru den satt midskeps). Törneros (SVS) 1: 180 (1824); jfr 1.
b) i överförd anv., om den del av klädesplagg som täcker bakdelen l. ändan. Jag var utan krage, hade ett stort hål i stjärten på mina byxor och lodade gatan fram i ett par gamla skor jag köpt i en lumpaffär. DN(A) 1928, nr 316, Söndagsbil. s. 3. DN(B) 1961, nr 72, s. 17.
6) [eg. bildl. anv. av 1 (jfr 4, 7)] om del av anordning l. av föremål l. formation o. d., som på grund av sin form l. placering l. (vanl.) bådadera liknar l. för(t) tanken till en stjärt (i bet. 1, l. en svans). Mit Hierta ser vth som en förwisten Moroth, / Ther Moszen sig vtöfwer Sierten förbarmat. Weise 310 (1697). Sjelfva bilderna (hos vädersolar o. vädermånar) likna .. hufvudkroppen, ibland äro de dock oredige, med stjertar begåfvade, och altid svagare uti sken. Bergman Jordkl. 272 (1766). Den mäst öpna dalen (i Härjedalen) .. sträcker sig .. ifrån Helsing-lands Rået up til Långå Skants; men sedan tränges belägenheten ihop af de på alla sidor tilstötande Fjäll högders ändar och stjertar .. lika som långa skaft til en stor klubba. Hülphers Norrl. 3: 4 (1777). (Lat.) Cauda, (sv.) Stjert, en fintrådig, hårfull, eller luden, eller fjäderlik tilsats, t. e. på Fårpungar. Brander NatH 56 (1785). Röken (från ångbåten) låg som en svart ringlande orm akterut och försvann med stjärten i det täta grådiset. Blomberg Pass. 162 (1934). — särsk.
a) om (fisk- l. fågelstjärtliknande) bakparti l. utskjutande del av l. detalj på redskap l. mekanisk anordning o. d. VetAH 1749, s. 194 (på mjärdar). Den nedersta Sågblads-stjärten (i en sågram) kan naglas fast .. Någre bruka ock öfra stjärtarne så smidde, som (osv.). Därs. 1769, s. 20. Till denna plog har man lediga .. så väl enbets- som tvåbets-skaklar, som äro utan stjertar bakom slån. LBÄ 44—50: 251 (1801). Sommartid nyttja .. (kvinnorna i Stora Mellösa socken i Närke) den lilla, för socknen egna, så kallade stjerthatten af flätad halm med sin uppstående skärm, runda kull och sin stjert. Dybeck Runa 1842—43, 4: 81. ”Stjerten” (på en snösko) bör vid hvarje steg släpa efter i snön. Balck Idr. 3: 123 (1888). Ventilens aflösning .. (på ångmaskinen) verkställes därigenom, att stjärten D af uppkopplingshaken E träffar och åker upp på klacken F å ringen G. TT 1894, M. s. 5. (I Husaby kyrka i Västergötl.) äro .. murhörnen ganska väl lagda i förband med stenarna skiftevis längre åt ena och andra sidan (stjärtar). SvFmT 10: 331 (1899). På hufvudet bar .. (pojken) gardeskårens helt med metall beklädda kask, som i en lång stjärt slutar nere på ryggen. Henriksson Tyskl. 117 (1901). — jfr GALIPP-, PANN-STJÄRT. — särsk.
α) om bakparti l. annan anordning som ger stadga l. styr ngt.
α’) på flygplan l. torped o. d.: (mer l. mindre fisk- l. fågelstjärtlikt) bakparti; äv. om parti på ä. kanonjolle, som sköt ut i vattenlinjen från aktern l. (på de största kanonjollarna) fören (med uppgift att öka bärigheten). W. S. Henson i London har uttagit patent på en flygmachin eller egentligen ett luftfartyg, hvilket består af en vagn, försedd på båda sidor med horizontela vingar, och baktill med en stjert, hvarigenom det hela får ett .. utseende af en fogel. Pasch ÅrsbVetA 1844, s. 6. Wrangel SvFlBok 60 (1897; på kanonjolle). KrigVAH 1922, s. 21 (på torped). Vanligen pressas stjärten nedåt av propellerluften, varigenom flygplanet blir baktungt. Söderberg PrFlygl. 1: 27 (1935).
β’) (i sht i fackspr.) på väderkvarn: vridstång l. svans; äv. om liknande anordning på ä. fläktanordning. Tratten (till ett ”väderväxlingsrör” för fartyg) vrider sig omkring, förmedelst en gent emot vidhäftad vinge eller stjärt, at han altid står med öpningen emot vinden. VetAH 1757, s. 6. Dessa (väder-)qvarnar (för vattenuppfordring) kunna och böra så inrättas, att vingställningen, med taket eller hufven .. rörlig på trissor .. omkring hjulet .. såsom en medelpunkt, genom en så kallad stjert .. sjelf ställer sig emot vädret. LAA 1813, s. 174. Stjert på en väderquarn .. (dvs.) Utstående stock el. träd, hvarmed quarnen vrides. Weste FörslSAOB (c. 1817). jfr VRID-STJÄRT.
β) i fråga om träförbindning.
α’) tapp l. utsprång som liknar en fiskstjärt l. har trapetsform; numera nästan bl. i ssgn LAX-STJÄRT. Eneberg Karmarsch 1: 182 (1858; till förbindning på längden). Hopplattning med stjert (vid förbindning i vinkel). Därs. 190.
γ) om (ända av ngt utgörande) handtag.
α’) (numera bl. mera tillf.) om plogstjärt (se d. o. 1) l. motsvarigheten härtill på årder. Stjert på en plog. Weste FörslSAOB (c. 1817). Möller Jordbr. 126 (1881; på årder). Förmodligen förhistoriskt är även ramårdret med stärt och vise i ett stycke, det som sedermera lever kvar i norra Skåne. SkånHembFÅb. 1954, s. 23.
β’) om handtag på (i sht förr i vissa trakter använt) lieorv, bestående av orvets översta tillplattade del. Gruddbo 298 (1938).
δ) lavettsvans l. lavett; numera bl. ss. förled i vissa ssgr (se -BULT, -STOCK, -TALJA, -TÅG). Falckuner aff Jærn m(ed) stierth — 6 st:r Falckuner aff Jærn m(ed) stock och michor — 5 st:r. ArkliR 1553, avd. 4. Falknether aff jern medt stjerther. Adlersparre HSaml. 1: 7 (i handl. fr. 1556). 12 mickor och 12 stertt(er) (till Falckuner). ArkliR 1564, avd. 20.
ε) (numera mindre br.; förr) på svansskruv: avsmalnande, något nedåtböjd bakre del (varmed gevärets pipa sammanhölls med kolven); äv.: svansskruv; äv. hos bössa utan svansskruv: avsmalnande del bakom fänghålet varmed pipa o. stock l. kolv sammanhölls. Meyerson VapArboga 106 (i handl. fr. 1587). Stjerten (på bösspipan) utgöres af den bakåtgående, något nedböjda delen, hvilken genom .. Korsskrufven, som går genom stocken och har sin skrufmor vanligen i tryckblecket, hufvudsakligen sammanfäster pipa och stock. Källström Jagt 108 (1850). (Ett eldvapen från 1400-talet är) 1,21 m. långt, har en förstärkningsring vid mynningen, en hake samt en stjärt, hvilken tydligen varit instucken i ett träskaft. 2UB 6: 333 (1904). jfr PANN-, SVANSSKRUVS-STJÄRT.
ζ) (numera föga br.) = PLOG-STJÄRT 2. Silfverplogar / Med både rist och bill och stjert. Sander Ar. 19 (1877). 3NF 15: 1094 (1931).
η) liktydigt med: ända; särsk.
α’) (om ä. förh.) på knipphammare: del av hammarskaftet som sitter bakom hylsten (o. gm vars nedtryckning hammaren höjs), svans; i sht i ssgn STJÄRT-HAMMARE. Kniphammare Nyttjas väl i synnerhet för Knip- och Bultjern, men är tillika en nödvändig hjelp för alt slags svartsmide .. Drifves igenom tryckning med kuggar och stjert. Tilas Ordalag 3 (1767). Stjert .. (dvs.) Hammarskaftets förlängning bakom hylsten, på knipphamrar. Dalin (1854).
β’) i annan anv. (Vägaren ålades) om lodett opå pundaren, att han icke falskeligen der medh före skulle och icke begynnendess före lodett vthi wägande ifrå stierten, vthan ifrå hufwudett. BtÅboH I. 4: 12 (1626).
c) (i fackspr., numera bl. sjöt.) om kort, vanl. smäcker (o. smidlagd) tågstump som fästes vid tåg l. kätting l. riggdetalj o. d. för att underlätta hanteringen av l. fastsurra l. i visst läge fixera tåget osv. Hwad åthskilnad är emellan Seysz-Reep med Stierter, eller de med Skillt-Knoop. Man har Seyszreep till Skepps medh Stierter flätade, som kallas Swackenhals, så och Seyszreep med Knoop på ändana. Rosenfeldt Tourville 39 (1698). (Förråd av) Rulle-bly, Slag-lappar, Kopparbussar, Gryn-säckar med goda stiertar (osv.). Siöregl. 1741, 5: B 5 a. En nybörjare i kanot bör alltid hafva sin paddel försäkrad med en liten ”stjert” eller ett snöre långt nog för att likväl medgifva obehindrad rörelse. Balck Idr. 1: 382 (1886). Stjärt (Tail of a rope) .. kallar man en ungefär meterlång sladd af tågvirke, i synnerhet om den är afspetsad eller smidlagd. Smith (1918). Stjärt (tail), (dvs.) kort, ibland spetsad tågända som avslutar och förlänger kättingsurrning, penterlina, rustlina o. d. eller användes för att tillfälligt fasthålla riggdetaljer under segelmanöver. SohlmanSjölex. (1955). Stjärt (dvs.) kort lina, fäst i ett föremål så att detta lättare kan hanteras och göras fast, t. ex. en pyts, en fender, ett block. Rydholm (1967). — jfr AVKRÄNGNINGS-, BOJ-, BROK-, HALS-, SPIR-, TÅG-STJÄRT.
d) (†) på skrivet bokstavstecken: släng l. svans. Här (dvs. i ordet Jahr) är (bokstaven) I icke allenast en Consonans, vtan warder ock med en längre stiert skrifwit. Giese Sprachm. 1—3: 12 (1730).
e) (†) om var o. en av de båda blå tungorna på örlogsflagga. De rätta benämningarna på spetsarna (på örlogsflaggan) äro ”stjärtar” för de båda blå och ”tunga” för den gula; men vanligen kallas alla tre ”tungor”. Wrangel SvFlBok 224 (1898).
f) (†) om släp (se d. o. 12). Ha en lång stjert, (sägs) famil. och skämtvis för: ett långt släp. Weste FörslSAOB (c. 1817). Björkman (1889).
g) (numera föga br.) bergv. på malmlins: (spetsig) ända l. spets; särsk. i uttr. ligga (l. förekomma o. d.) stjärt om stjärt, om malmlinser: (i strykningsriktningen) ligga (l. förekomma osv.) med ändarna l. spetsarna något vid sidan om varandra. Bergarten (kan) uti det öfra stenlagret .. yppa sig genom sin skate, eller Stjert, med Brånad. Rinman 1: 737 (1788). Malmen i dessa senare (södra gruvöppningarna) utgöres af kvartsrandad blodsten, vid stjärtarne omvandlad till svartmalm. JernkA 1898, s. 120. Ymer 1913, s. 290 (: stjärt om stjärt).
7) [eg. specialanv. av 4] (stärt) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) eftergille, efterkalas. I Hägerstad och Baldringe .. (i Skåne) brukade soldaten, som hjälpt till med något arbete och spånkvinnan och andra, som gjort några tjänster (i samband med gravöl), bli bjudna ”på stärt”, d. v. s. ”eftergille”. Stärten var i det hela taget lika som själva gillet. Hagberg DödGäst. 453 (1937).
-AND. zool. andfågeln Anas acuta Lin. (varav hannen har en påfallande lång stjärt). Retzius FaunSuec. 123 (1800; uppgivet ss. skånsk benämning).
-BEN.
1) (†) till 1; om ryggradens sista kota, vartill stjärtfenstrålarnas plattor är anslutna; äv.: svansben (jfr 3). Marklin Illiger 134 (1818; om svansben). 2GbgVSH 4: 43 (1821; hos sandflundra). Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 315 (hos fossil saurie).
3) (numera mindre br.) anat. till 3: svansben. Schützercrantz 1Förlossn. 141 (1785). Essen-Möller KvinnlUnderl. 23 (1932). SAOL (1973). —
(6 c) -BLOCK. [jfr lt. stertblock, t. steertblock] sjöt. block med en i den fria ändan smidlagd förlängning (om 1—2 m) av tågvirkesstropp (varmed blocket kan fastgöras). Dalman 6 (1765). Lavén Sjöv. 20 (1853). —
(6 a) -BOGGI. järnv. boggi med (vridpunkten i ändan av) ett baktill spetsvinkligt parti (bestående av de sammanlöpande ramplåtarna), boggi med (vridpunkten i spetsen av en) stjärt. Lundberg Lok. 108 (1902). —
(6 a δ) -BULT. (om ä. förh.; numera föga br.) ringbult (i däcket) för stjärttalja (se d. o. 1). Chapman Dimens. D 2 b (1796). WoJ (1891). —
-BÄRANDE, p. adj. i sht zool. Stjärtlösa och stjärtbärande groddjur. NaturvForsknRådÅb. 1949—50, s. 150. —
(1, 6) -DEL. särsk. till 1: del (av ryggrad l. bål) som utgörs av stjärt. Nilsson Fauna 4: 130 (1852; på makrill). —
-FENA.
1) till 1, hos fisk: vid ändan av ryggraden sittande fena (se d. o. 3), i stjärten sittande l. en del av stjärten (l. vad som betraktas ss. hela stjärten) utgörande fena; äv. dels om motsv. (sekundärt utbildade) fena hos val, dels om motsv. fena hos utdöd art av fisködla. VetAH 1740, s. 405. 2NF 12: 326 (1909; hos fisködla). VetAÅb. 1910, s. 220 (hos val). Hajarna förmå välta en båt med bara ett slag av stjärtfenan. Eriksson Ritter KvPol. 58 (1939).
2) zool. till 1, hos kräftdjur: tillplattat o. utvidgat slutparti. SFS 1900, nr 78, s. 2 (hos hummer). Den näst sista (stjärt)-ledens bihang (på kräftan) äro .. tillplattade och riktade bakåt samt bilda tillsammans med den yttersta stjärtleden .. den stora stjärtfenan. LfF 1908, s. 59.
3) i sht flygv. till 6 a α α’; på flygplan: i stjärten l. bakpartiet sittande fena (se d. o. 5). SvD 14/5 1975, s. 25.
Ssgr: stjärtfens- l. stjärtfen-flik. om var o. en av flikarna hos (i ändan V-formad) stjärtfena. a) till -fena 1. Nilsson Fauna 4: 19 (1852). b) till -fena 2. StKokb. 321 (1940).
-FJÄDER. om var o. en av de fjädrar (fjäderpennor) som sitter fästa på o. skjuter ut från gumpen på fågel, fjäder som ingår i l. tillsammans med andra fjädrar bildar stjärt; jfr svans-fjäder. Linc. Oooo 5 b (1640). —
-FJÄLL. hos kräldjur (l. drake l. annan liknande fantasifigur): fjäll på stjärt. Linné MusReg. 27 (1754; hos huggorm). Och söndagslat Neptunus / med springvattenkonster / jonglerar ibland stjärtfjäll / på drakar och monster. Procopé Vers 15 (1909). Eriksson Afr. 254 (1932; hos krokodil). —
-FLUGA. (†) äkta parasitstekel (med lång l. framträdande äggläggare?). Naturens Mästare .. låter Ichneumones eller Stjertflugor förminska denna ohyra (dvs. antalet kålmaskar). GT 1787, nr 40, s. 2. (Sv.) Stjertfluga. (T.) Schwanzfliege .. Schlupfwespe. Heinrich (1828). —
-FOT. i pl., om pariga, rörelseorgan utgörande bihang (abdominalfötter) på kräftdjurs stjärt, abdominalfötter på stjärten, stjärtben (se d. o. 2). Thorell Zool. 2: 396 (1865). StKokb. 321 (1940). —
(6) -GALT. (†) om avsmalnande ända av galt (se galt, sbst.2 1), som vid utslaget kommer sist ur stället; jfr -gös. Rinman 2: 837 (1789). Garney MasMäst. 420 (1791). —
(6 a?) -GODS. [sannol. med tanke på att kittelkroppen ännu inte har helt rundad form] (†) om mässingskittlar som under tillverkningen lämnat kittelslagaren för att fullbordas av ”beredaren”. König LärdÖfn. 6: 58 (1747). —
(5) -GOSSE. [sv. slang stjärtgosse] (starkt vard.) om (ung) man i förhållande till ngn som (beskyddar l. underhåller o.) har homosexuellt umgänge med honom; äv. allmännare: (ung) homosexuell man. Jaså, det är ni som är Johnnys stjärtgosse? Ahlgren Aymé Barber. 114 (1952). Är det så du är, en liten inställsam stjärtgosse och passopp och provokatör? Gyllensten Senat. 69 (1958). —
-GRODDJUR~02 l. ~20. zool. groddjur tillhörande (den bl. a. av stjärt kännetecknade) ordningen Urodela (inom underklassen Lepospondyli, salamanderdjur), urodel; särsk. i pl. (best.) om nämnda ordning; jfr svans-groddjur. 1Brehm III. 1: 162 (1876). —
(6 a) -GÅT. (i fackspr.). Stjärtgåt .. (dvs.) gåt med not eller ränna i den ände som är dold av timret, vilket har en tillpassad rygg. Arnstberg KnuttimrHus 300 (1976). —
(6 a) -HAKE.
1) (numera föga br.) byggn. om liten hake (se hake, sbst.2 1 b) till fönster o. d. med ett (svängt) stöd bakåt (vars yttersta del löper parallellt med dörrposten osv.); i sht om hake till fönsterhasp; jfr styts-hake. För att gifva .. (hakar som fästas i trä) mera styrka, anbringar man likasom en liten stytsa under den fritt stående delen af haken, och kallar dem då stytshakar, eller, om de äro små, stjerthakar. Rothstein Byggn. 501 (1859). Stjärthake (dvs.) en slags fönsterhake på vilken haspen lägges. Östergren Ant. 7/8 1934.
2) (numera bl. ngn gg) vapenh. om variant av hakebössa av stångbössetyp (använd under 1400- o. 1500-talet), där skaftet var av järn o. slutade i ett handtag. Nye stiert hakar m(ed) michor. ArkliR 1553, avd. 4. Alm ArmEldhandv. 27 (1953). —
(5) -HALVA. om var o. en av de båda delarna av en människas bakdel, klinka, skinka. Alfvén Dotter 59 (1977). —
(6 a η α’) -HAMMARE. (förr) fallhammare hos vilken hammarens höjning åstadkoms gm nedtryckning av skaftdelen bakom hylsten (”stjärten”), svanshammare, särsk. liktydigt med: knipphammare. ”En liten stjerthammar” till utsmidande af spik och ”andra små manufakturer”. NoraskogArk. 4: 123 (cit. fr. 1671). Kniphammare Nyttjas väl i synnerhet för Knip- och Bultjern, men är tillika en nödvändig hjelp för alt slags svartsmide .. De kallas vanligen Svants eller Stjerthammare. Tilas Ordalag 3 (1767). Dædalus 1940, s. 68. —
(6 a) -HATT. (†) kvinnohatt med ett stjärtlikt, bakåt-uppåt utskjutande parti (o. åt sidorna nedhängande band). Dybeck Runa 1842—43, 4: 81. Holmberg Skand. 26 (1849). —
-KITTA ~kit2a, f. l. r.; best. -an; pl. -or. [senare leden av gr. (attisk dial.) κίττα (jonisk dial. χίττα), nötskrika, skata, av ljudhärmande urspr.; jfr nylat. släktnamnet Urocissa] (mindre br.) zool. (den i Kina förekommande) fågeln Urocissa erythrorhyncha Boddaert (som har en mycket lång stjärt). 2Brehm 2: 131 (1884). Fatab. 1957, s. 207. —
(5) -KNULLARE ~knul2are, m.; best. -en l. -n; pl. =. [senare ledet avledn. av knulla, v.2 (varom se etymologisk parentes till knulle)] (starkt vard.) om homosexuell man; jfr -gosse. Strindberg Brev 3: 350 (1883). —
-KOTA.
1) till 1, hos fisk: kota i stjärten l. stjärtpartiet. Thorell Zool. 2: 48 (1861). Lilljeborg Fisk. 1: 28 (1881).
2) till 1, 3: svanskota; särsk. (o. numera bl., mindre br.) till 3, om var o. en av de sammanvuxna kotorna i stjärtben hos människa. Berlin Lsb. 5 (1852). SAOL (1973). —
-KRÅS. (mera tillf.) bildl., om den anblick som de vita täckfjädrarna hos orrtupps uppslagna stjärt företer (o. som kan föra tanken till ett halskrås). Med utslagna ”lyror” och det vita stjärtkråset blänkande på långt håll. NatLiv 1: 170 (1927). —
(5) -LAPP. (i sht förr) mindre (för uppsamling av urin o. avföring avsett) tygstycke till spädbarns (med blöja klädda) stjärt. VHem 1921, nr 27, s. 17. —
(6 a α α’) -LUCKA. i sht flygv. hos passagerarplan: lucka i bakdelen av planet för utsläpp av passagerare. SvD(A) 1/4 1965, s. 15. —
-LYRA. (mera tillf.) hos orrtupp (l. annan fågel): (utspänd) lyrformig stjärt. Munsterhjelm TavSkog. 45 (1932). —
(1, 6) -LÖS. som är utan stjärt; särsk. till 1, särsk. (zool.) i uttr. stjärtlöst groddjur, äv. stjärtlös amfibie, groddjur tillhörande ordningen Anura (vars genomgående kännetecken är avsaknaden av stjärt), anur (i sht i pl. (best.), om denna ordning). (Lat.) Colymbus auritus L. (Podiceps cornutus Lath.) hab. vernali .. (sv.) mindre, stjertlös Lom. ORudbeck d. y. (c. 1700) i 3ASScUps. VIII. 7: 14. 2NF 30: 315 (1920: de stjärtlösa amfibierna). Bondtuppen var illa däran (efter tuppfäktningen). Han var fullkomligt stjärtlös, alla de mörkblå fjädrarna som svajat så vackert voro borta. Mörne Ekv. 149 (1932). De stjärtlösa groddjuren (Anura). FoFl. 1965, s. 15. —
(6 a) -MALM. (†) (av malmarbetare använd benämning på) malm som drar södra ändan (”stjärten”) av magneten. Rinman JärnH 132 (1782). Dens. 2: 838 (1789). —
-MES. zool. fågeln Aegithalos caudatus Lin. (som har lång stjärt); äv. allmännare, dels: (fågel tillhörande) släktet Aegithalos Herm., dels: fågel tillhörande familjen Aegithalidae (i sht i pl., om denna familj). Leijonflycht (1827). En liten stjärtmes Ægithalos glaucogularis Moore. FoFl. 1920, s. 258. Stjärtmesar, Aegithalidae. DjurVärld 10: 383 (1963).
(5) -MÖRDARE. [sannol. efter mönster av fader-mördare] (starkt vard.) korsett, korselett. Östergren Ant. 5/5 1928. VeckoJ 1949, nr 9, s. 22. —
(6 a γ β’) -ORV. (i vissa trakter i sht förr använt) lieorv med utskjutande (ofta svängt) platt l. bladformigt ändparti (som vilar mot vänster arm vid användningen), bladorv. Fatab. 1930, s. 134. —
-PARTI. parti (av ngt) som utgöres l. upptas av stjärt; särsk.
2) till 6 a α α’; särsk. på flygplan. TLev. 1908, nr 15 A, s. 4 (på torpeder). Planet .. slog stjärtpartiet i en vägbank och bröts i tre delar. SvD 21/11 1974, s. 1. —
(6 a α α’) -PLAN. flygv. plan (se plan, sbst.1 I 4 f) i flygplans bakre del, plan utgörande stjärt. Hermodsson Flygk. 1: 15 (1910). —
-PORTION. (numera föga br.) särsk. (†) ss. sammanfattande beteckning för stjärtdel o. svansdel; jfr portion 1 a o. svans-portion. Thorell Zool. 2: 49 (1861). —
(5) -PUTA. (förr) Fruntimren .. hade klätt sig i plymer och fjädrar och hattar och stjärtputor. Moberg SistBr. 270 (1959). —
-RING.
1) (numera föga br.) till 1: segment l. led på stjärt; jfr ring, sbst.1 7 c. Hedin Pol 1: 158 (1911).
2) (förr) sjöt. till 6 a δ: förtöjningsring för stjärttalja (se d. o. 1). Grundell AnlArtill. 1: 13 (c. 1695). —
(5) -RIS. (mera tillf.) jfr ris, sbst.1 6. När någon av pojkarna gjort något sattyg, måste han själv klättra upp i en björk nere vid Sandkrogen och skära stjärtris. Engström Adel 210 (1923). —
-ROT. (i sht i fackspr.) om (regionen närmast) den del hos stjärt l. stjärtfena l. (i sht) samlingen av stjärtfjädrar som är fäst i bakkroppen, rot (se rot, sbst.1 4 a) hos stjärt. SkandFisk. 141 (1842; hos fisk). 2NF 1: 503 (1903; hos fågel). Eriksson Afr. 254 (1932; hos krokodil). —
(6 a α α’) -ROTOR. tekn. I helikopterns bakre del finnes en mindre stjärtrotor. Weinberg Sjömansk. 484 (1954). —
(5) -RUM. (stjärt- 1940 osv. stjärte- 1943 osv.) (skämts.) plats för stjärten, plats att sitta på; i sht i ordspr. finns det hjärterum l. hjärtrum (så) finns det stjärterum l. stjärtrum (samt i variationer av l. anv. utgående från detta ordspr.). Det blir litet trångt, men finns det hjärtrum finns det alltid stjärtrum, skriker Ina, som (osv.). Widegren Släkt. 353 (1940). Där det är hjärtrum, där är det stjärtrum. GHT 1941, nr 130, s. 7; jfr Holm Ordspr. 141 (1964). Dra åt dig dina artificiella extremiteter, så herrskapet får stjärterum. Delblanc Nattresa 230 (1967). —
-SKÖLD.
1) (mindre br.) bildl., om orrtupps utspända, uppåtriktade stjärt; jfr sköld, sbst.2 3, o. -krås, -lyra. Knöppel SvRidd. 18, 35 (1912).
2) i sht zool. sköld (se sköld, sbst.2 3 f) på stjärt. VetAH 1752, s. 310 (hos skallerorm). StKokb. 321 (1940; hos hummer). —
(6) -SLAGG. (†) (små järnkorn l. små järnstycken innehållande) slagg som vid utslaget kommer ut sist (tillsammans med ”stjärten” av järnet). Rinman 2: 838 (1789). JernkA 1848, s. 33. —
(5) -SLICKARE. (vard.) rövslickare. En stjärtochtallriksslickares utveckling till blåsgroda. Hedberg DockDans. 25 (1955). Lundkvist Vindingev. 255 (1956). —
-SPETS.
2) (mera tillf., i sht skämts.) till 5, om yttersta delen av (utskjutande) bakdel. Bergström Värml. 124 (1937). —
-SPOLE. zool. hos fisk: avsmalnande bakre del (framför stjärtfenan). Lönnberg AnfDjurr. 24 (1901). —
(6 a δ) -STOCK. (†) om tjockare plankgång som upptar trycket av lavett. ExFlott. § 35 (c. 1740). Schulthess (1885). —
(6 c) -STOPPARE. [jfr t. steertstopper] (numera mindre br.) sjöt. om stoppare till tåg (som utgör en (smidlagd) stjärt), (smidlagd) tågstjärt. Roswall Skeppsm. 1: 72 (1803). Smith (1918). —
(6 c) -STROPP. (numera mindre br.) sjöt. blockstropp med stjärt, stropp till stjärtblock. Frick o. Trolle 36 (1872). 2NF 27: 359 (1918). —
-STRÅLE. (numera mindre br.) stjärtfenstråle. Sundevall ÅrsbVetA 1845—50, s. 331. Hammarström Sportfiske 283 (1925). —
-STUMP. (mycket) kort stjärt, stump till stjärt, stumpaktig stjärt. FoFl. 1910, s. 42 (hos huggormsart). TurÅ 1958, s. 257 (hos sparvuggla). —
1) till 1. särsk.
a) om lösskuren, till föda avsedd stjärtdel av fisk. Schultze Ordb. 5040 (c. 1755). Landsm. VIII. 2: 7 (1891).
2) (skämts., tillf.) till 5: bakdel. Bång stod dubbelviken med ett stjärtstycke som ett mindre bord stickande i vädret och pysslade med sin motor. Victorin Örnung. 25 (1932).
3) till 6 a; särsk. till 6 a α α’: (del av flygplan osv. utgörande) stjärt. 2UB 9: 666 (1906; på torped). Dædalus 1950, s. 125 (på flygplan). —
-TALJA. sjöt.
1) [jfr eng. train-tackle] (förr) till 6 a δ: (för inhalning av kanon använd) talja som hakades i lavettsvans. Chapman Dimens. E 3 b (1796). Hägg TretungFl. 59 (1941).
2) [jfr t. steerttalje] till 6 c: löstalja vars ena (l. bägge) block har stjärtstropp. Rajalin Skiepzb. 233 (1730). —
(6 a δ) -TÅG. [jfr t. steerttau] (†) tåg varmed lavettsvans surrades fast; äv. om tåg utgörande surrning till ledsegelspira. Grundell AnlArtill. 1: 24 (c. 1695). ÖoL (1852; till ledsegelspira). —
-TÄCKARE. zool. om var o. en av de konturfjädrar som på ryggsidan täcker stjärtpennornas bas. Ström SvFogl. 17 (1839). —
-TÄCKFJÄDER~020. (mindre br.) i sht zool. stjärttäckare. Sundevall Zool. 80 (1858). Auerbach (1913). —
-ÄNDA l. -ÄNDE.
1) till 1; särsk.: av stjärt bestående ända l. ändstycke (av fisk osv.). Jag mätte .. (en trumpetfisk) och fann hans längd, utom stjertändarne, wara twå och tjugu tum. Oldendorp 1: 104 (1786). Hajen var 12 1/2 meter från huvudet till stjärtändan. Michanek o. Krusenstierna Beebe Fiske 112 (1939).
2) till 6; särsk.
a) till 6 huvudmom.: ända där stjärten är belägen l. ända som utgöres av stjärt. Koch Timmerd. 280 (1913; på spolformig kokare i sulfatfabrik).
B: (5) STJÄRTA-VINK. (med skämts. o. vard. prägel, tillf.) vickning med stjärten. Engström Aftongl. 153 (1910, 1932).
C: STJÄRTE-RUM, se A.
2) (numera föga br.) sjöt. till 6 a δ: styvhala (kanon) mellan lavett o. ringbult i däcket. Inom vår flotta användes den (dvs. stjärttaljan) vanligen styvhalad mellan lavetten och sin ringbult i däck midskepps. Detta kallades att ”stjärta” kanonen. Hägg TretungFl. 59 (1941).
3) (numera föga br.) sjöt. till 6 c: förse (block) med stjärtstropp; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. Storehalsupphalaren bör ni skära in på följande sätt: i halslödran hugger ni ett stjertadt block, genom hvilket ni skär upphalaren, hvars fasta part bändes i en bult på underkant af klon. Oxenstierna Vanderdecken 32 (1865).
Särsk. förb. (till stjärta, v.1 1): stjärta sig fram. gm att sitta på sin stjärt o. läsa nå fram till (visst avsnitt l. tentamen o. d.). Thorén VingBly 127 (1937).
STJÄRTA, v.2, se d. o. —
-STJÄRTAD, p. pf. ss. senare led i ssgr: som har (sådan l. sådan) stjärt; särsk.
Spalt S 11975 band 30, 1989