Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STELA ste2la3, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stång l. stör i stegel (se STEGEL, sbst.2 3); jfr GISTA, sbst. 2. Österling ÅrVis. 101 (1907). Till slut lyser eftermiddagssolen .. över strandängarnas skog av stelor och över Håkulls ljungfält. Böök ResSv. 14 (1924). Östergren (1946).
2) (†) stake som nedslås för att utgöra fäste för fiskryssjor l. dyl.; i ssgn STELE-FISKE; jfr STEGEL, sbst.2 2.
(2) -FISKE. (†) fiske (se d. o. 5) förankrat i stela (l. stelor). Widekindi G2A 392 (i handl. fr. 1617).
Spalt S 11394 band 30, 1989