Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STEKEL ste3kel2, sbst.1, m. l. r.; best. -keln; pl. -klar.
Ordformer
(steckel 1780c. 1817. stekel 1748 osv.)
Etymologi
[sv. dial. (Smål.) stekel, dialektal form av STICKEL; ordet tidigast använt i denna bet. av Linné]
entomol. individ l. art av insektsordningen Hymenoptera (som bl. a. kännetecknas av en ofta till en spets utdragen bakkropp (hos många arter med äggläggningsröret hos honorna ombildat till en stickande gadd)); i pl. äv. om ordningen. Linné SystNat. 64 (1748; i pl., om ordningen). Steklar (Hymenoptera) ha i munnen fria bitande käftar. Merendels fyra hinnvingar, med få, men långsgående och ofta greniga ådror; — deraf namnet ådervingar (hymenoptera). Dahlbom Insekt. XXXII (1837). Bin, getingar, humlor, myror äro steklar. Sundén (1891). FoFl. 1941, s. 65. Selander LevLandsk. 57 (1955). — jfr AS-, BALG-, BLAD-, BYGGAR-, DOLK-, DROMEDAR-, EKÄPPLE-, GADD-, GALL-, GALLÄPPLE-, GRAV-, GRÄV-, GULD-, HALLON-, HORN-, KLUBB-, PARASIT-, PLANK-, RAPS-, ROSEN-, ROV-, SAND-, SILVERMUN-, SPINNAR-, SPRÖT-, SVAMP-, SÅG-, SÖMNTORN-, TALL-, VÄG-, VÄXT-, ÄPPLE-STEKEL m. fl.
Ssgr (i allm. entomol.): STEKEL-ART. art (se d. o. 8 a α) l. slag av stekel. Geete o. Grinndal 43 (1923).
-ARTAD, p. adj. som liknar en stekel (l. stekelsläktet). DjurVärld 3: 456 (1963).
-BLOMMA. bot. växt vars blomma befruktas gm korspollinering av steklar (bin o. d.), insektsblomma, biblomma. FoFl. 1922, s. 65.
-BO. bo (se bo, sbst.1 8) för o. byggt av steklar. SvDjurv. 325 (1903).
-BOCK. entomol. skalbaggen Necydalis major Lin. (som liknar en stekel på grund av sina långa, bockhornsliknande antenner); jfr bock, sbst.1 I 1 f. 2NF 17: 148 (1912).
-FAMILJ. jfr familj 4. 3NF 1: 1087 (1923).
-FAUNA. jfr fauna 1. Östergren (1946).
-FJÄRIL. (numera föga br.) fjäril tillhörande den om vissa steklar påminnande familjen Sesiidae, glasvingefjäril. 2NF 27: 1346 (1918).
-FLUGA. fluga tillhörande (den om getingar l. rovsteklar påminnande) familjen Conopidae (som lever parasitiskt på larver av getingar o. bin). VetAH 1808, s. 305.
-HONA. Thomson Insect. XIII (1862).
-KÄNNARE. jfr kännare 2. Öman Ungd. 300 (1889).
-MODER. jfr moder 1 h. VerdS 176: 16 (1911).
-SAMHÄLLE~020. jfr samhälle 5. Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 25 (1886).
-SAX. (i fackspr.) sax (se sax, sbst.1 II 2 c δ) för fångst av steklar. Samzelius Björnsk. 137 (1921).
-SLÄKTE. jfr släkte, sbst.2 4 a. Sundevall Zool. 140 (1864).
-UNGE. unge av stekel. Strindberg TrOtr. 2: 79 (1890; i bild).
-ÄGG. Adlerz PompSpheg. 36 (1903).
Avledn.: (†) STEKLING, m. l. r. stekel. Levertin Eschricht 1: 86 (1858).

 

Spalt S 11373 band 30, 1989

Webbansvarig