Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖMMEL stöm3el2, r. l. m.; best. -n; pl. stömlar.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. vara släkt ytterst på stömmeln, vara släkt på mycket långt håll. Granlund Ordspr. (c. 1880).
Spalt S 14210 band 32, 1997