Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPETT spet4, sbst.1, l. SPIT (numera bl. i ssgn MARSPIT ~spi2t), sbst.1, l. SPITT (numera bl. i ssgn MAR-SPITT ~spit2), sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (Rudbeck Samolad 68 (1701: Hackspitar) osv.) ((†) -er Broman Glys. 3: 405 (c. 1740: Hackspeter, Hackspiter), Œdman Bahusl. 44 (1746)).
Ordformer
(spet c. 1730 (: Hackspetar), 1806 (i bet. II 1)—1882 (: hackspeten). spett 1640 osv. spit (-ij-) c. 1600 (: hakspit), 1745 (: Marspiter, pl.)—1907 (i bet. II 2 a α). spitt 1748 (: Marspitt)—1875 (: Marspitt). spätt c. 1645 (: Hackaspätten, sg. best.)—1877 (: Storspätt))
Etymologi
[sv. dial. spätt, spett, spit, spitt (nästan bl. i ssgn hackspätt osv.); jfr d. spæt, fvn. spætr, nor. dial. spett, fsax. speht, mlt. specht, fht. speht (t. specht), mnl. specht (nl. specht); sannol. till det ord som föreligger i fht. speh (mht. spech), hackspett (möjl. är dock speh en ombildning av speht); sannol. (med näbbens form o. beskaffenhet ss. namngivningsgrund) i avljudsförh. till lat. spica, spicus, ax (jfr SPIK, järnspik m. m.), sannol. äv. till lat. pica, skata, picus, hackspett; formerna spit, spitt möjl. delvis uppkomna gm påverkan från spett, sbst.2 (i fsv., före övergången i till e); anslutning till spett, sbst.2 föreligger sannol. äv. i formen spet. — Jfr -SPETTA, -SPIK, sbst.2, SPINK, sbst.1]
I. i ssgn HACK-SPETT.
II. i annan anv.
1) i sht zool. hackspett; i sht ss. senare led i ssgr. Linc. (1640; under picus). Spetter, Hacke-spetter, Grön-Spetter, Gul-spetter föda sig mäst af the små matkar, som the picka ut af Träna. Œdman Bahusl. 44 (1746). Nötwäckan har mycken likhet med spetten, icke blott till utseende, utan äfwen till lefnadssätt, emedan han behändigt springer på träden .. och brukar sin spetsiga, kantiga näbb till att uthacka insekter och deras larver ur trädbarken. Holmström Ström NatLb. 2: 43 (1852). Spettarnes familj, Picidæ, karakteriseras genom den raka, starka näbben (osv.). Rebau NatH 1: 380 (1879). Skogen vaknar ur vintersömnen, lifvets pulsar börja slå .., gråsiskorna locka, spettarna trumma, riporna skorra. Hemberg Kola 246 (1902). Vitryggig hackspett .. och tretåig spett (Picoides tridactylus Lin.) få nog räcknas till häckfåglarna (i Värml.). FoFl. 1943, s. 9. — jfr GRÅ-, GRÖN-, GUL-, MELLAN-, RING-, SVART-SPETT m. fl.
2) i allmännare l. utvidgad anv.
a) i pl., om ordning l. klass l. dyl. i ä. systematik. (Sv.) Spitar (lat.) (Volucres). Ålund Ant. (c. 1900).
α) (†) om fåglar (bl. a. kråkor, skator, hackspettar) med kullrig l. skarpryggig, kraftig näbb (använd ss. redskap vid sönderdelning av l. sökande efter föda o. d.). (Lat.) Picae. (Sv.) Spitar. Denna ordinis kännetecken är, att näfwen är något hopkramad på sidorne, och nästan lik en knifsbak, och .. ej .. krokug på spetsen. Denna Ordo synes af Skaparen wara giord till att hålla jorden ren från as och annan orenlighet. Linné FörelDjurr. 91 (1748). Man indelar fåglarne i 6 Classer: Roffåglar, Spitar, Flyttfåglar, Snäppor, Höns och Sparfvar. Gravander Buffon 3: 14 (1806).
β) (numera föga br.) om (vad som i nutida systematik svarar till) hackspettartade fåglar o. vissa andra fåglar med klätterfot (gökar, papegojor, kolibrier), ”klätterfåglar”. Några foglar hafwa endast 2 tår wända framåt och de andra 2 wända bakåt; de räknas till de foglar som kallas klätterfoglar eller spitar. Berlin Lrb. 43 (1876). Ehuru till storlek och färgprakt liknande kolibrir .. äro nektariniderna långt skilda från desamma och höra till tättingarne (Passeres), under det att kolibrirna äro spitar (Volucres). Sjöstedt Västafr. 310 (1904).
b) i annan anv. ss. senare led i ssgr.
α) om vissa på trädstammar l. bergväggar o. d. (likt hackspettar) klättrande tättingar; dels (i ssgrna BLÅ-SPETT, SPETT-MES) om fågeln Sitta europæa Lin., nötväcka, dels (i ssgrna ALP-SPETT (1Brehm 2: 145 (1875)), MUR-SPETT) om fågeln Tichodroma muraria Lin., murkrypare; jfr a β.
β) om vadarfågeln Hæmatopus ostralegus Lin., strandskata; i ssgn MAR-SPIT; jfr a α.
Ssgr (i allm. till II 1): SPETT-ART. (mindre br.) Rosenius SvFågl. 2: 370 (1926). —
-FINK. zool. finkfågeln Camarhynchus pallidus Sclater & Salvin (som klättrar i träd o. hackar efter insekter likt hackspettar). DjurVärld 10: 534 (1963). —
-FÅGEL. [jfr t. spechtvogel] (†)
1) till II 1: hackspett. Holmström Ström NatLb. 2: 25 (1852).
2) till II 2 a α; i pl., = spett, sbst.1 II 2 a α. (Lat.) Picae. (Sv.) Spitfoglar. Linné MusReg. 15 (1754). —
-HÅL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9611) hackspetthål. FoFl. 1945, s. 51. —
-KUNG. (†) hackspetten Campephilus principalis Lin. (som har avsevärd storlek), elfenbensnäbb. 1Brehm 2: 254 (1875). —
(II 1, II 2 b α) -MES. [jfr t. spechtmeise] (†) fågeln Sitta europæa Lin., nötväcka. Holmgren Fogl. 193 (1866). Rebau NatH 1: 430 (1879). —
-SLÄKTE(T). = hackspett-släkte(t). NF (1890). 2NF (1917). —
-UNGE. hackspettunge. Rosenius SvFågl. 2: 372 (1926).

 

Spalt S 9607 band 29, 1984

Webbansvarig