Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SOCKEL sok4el, äv. 32, sbst.1, r. l. m.; best. -n (Weste FörslSAOB (c. 1817) osv.) ((†) socklen BerC11Begrafn. 1697, s. C 4 a, Ferrner ResEur. 507 (1761)); pl. socklar (SvLitTidn. 1820, Bih. sp. 14, osv.) ((†) sockler BerC11Begrafn. 1697, s. C 1 a, Weste FörslSAOB (c. 1817)).
Ordformer
(sockel (sok-, -ll) 1698 osv. socle 1752. zocle 1697. zoclen, sg. best. 1697. zocler, pl. 1697)
Etymologi
[gm förmedling av (främst) t. sockel (jfr eng. o. fr. socle, it. zoccolo) av lat. socculus, liten sko, diminutivform till soccus (se SOCKA, sbst.1). — Jfr SOCKEL, sbst.2]
1) (utskjutande l. indraget) underlag l. underrede till l. (yttre markering av) nedersta parti av byggnadsverk l. verk av bildhuggarkonst o. dyl. l. särskilt avgränsat parti därav, fot, fundament, postament; äv. allmännare, om annat underlag osv.; jfr PLINT, sbst.1 1, 3, 4, o. SKO, sbst. 2. Fyra marmorerade Piedestaler uppå höga Zocler eller förhögningar. BerC11-Begrafn. 1697, s. C 1 a. (Den för en nisch avsedda) figuren sättes på en socle, hwars högd är lika med hälften af figurens hufwud. KönigMec. 73 (1752). Pelare och pilastrar hwila merendels på en fortlöpande mur … Denna mur .. bygges .. i afsatts på ett skickte hårda stenar som kallas Bas eller Sockel, och har till ändamål att skydda för fukt. Stål Byggn. 2: 45 (1834). I samma höjd som sokelns öfverkant, ligger vanligen jordvåningens golf-linie. Rothstein Byggn. 404 (1859). Bottenvåningen måste stå på hög fot i den kalla norden … Det svenska huset får gärna kraftig sockel. Josephson Tessin 2: 45 (1931). Kulturen 1954, s. 148 (hos fodral till golvur). Där är flickan med barnvagnen, statyn på sin sockel, ynglingen vid sitt rendezvous (i M. Marceaus pantomim I parken). Ruin SjunknH 30 (1956). — jfr GRANIT-, KAKELUGNS-, SANDSTENS-SOCKEL m. fl. — särsk.
a) byggn. o. snick. i fråga om inredning.
α) om avslutande, nedersta del av vägg o. d., golvsockel, trappsockel, fotlist. MeddSlöjdF 1889, s. 86. Socklar (golvsocklar, fodersocklar, fönstersocklar och trappsocklar) .. utföres med synliga ytor slipade eller polerade. SvByggkatal. 1955, s. 466.
β) om underrede till skåp, bänk o. d. HantvB I. 2: 214 (1934). Vid golv bör diskbänken liksom övriga slag av diskar utbildas med en från framsidan indragen sockel, s. k. sparklåda. Därs. 342. — jfr SKÅP-SOCKEL.
b) kok. om underlag för kalla rätter. Större glacer kunna .. uppläggas på socklar af naturlig is. Hagdahl Kok. 1030 (1879). Langlet Husm. 117 (1883).
c) tekn. om hållare l. fattning (till glödlampa, radiorör, säkring o. d.). TT 1900, Allm. s. 85 (om glödlampshållare). Socklar till strömställare. VaruförtTulltaxa 1: 242 (1912). NFMånKr. 1939, s. 585 (till säkring). Sockel för uttag. SEN 300230: 1 (1957). — jfr LAMP-, SLANG-SOCKEL.
d) oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr 2. (Tänderna) på gombenen och mellankäksbenen (hos siken) sitta .. på socklar eller förtjockningar vid basen. Lilljeborg Fisk. 2: 765 (1888). De mer eller mindre mörkhyade individer, vars massa utgör sockel eller bakgrund för .. (Kiplings) hjältar av .. underofficers- eller menig klass. Hallström LevDikt 327 (1914). Hon var mycket vackert klädd ..: svart .., tunt, mjukt och med den tjocka släta guldlänken tätt om halsen, så att den såg ut att bilda sockel till hennes huvud. Stiernstedt Bank. 240 (1947).
2) [specialanv. av 1 d] i sht geogr. o. geol. om del av berggrunden l. platå (tänkt) ss. fundament för bergsformation(er); äv.: tröskel. När han klättrade upp på den norra bergudden (av en holme), hvars svarta sockel var renpolerad af sjöarna, såg han (osv.). Strindberg Hafsb. 86 (1890). Den del av jordskorpan, som till ett djup, motsvarande hafsspegelns nivå, ligger rätt under bergfoten, kallas sockel. Hagman FysGeogr. 24 (1903). Den 40—200 km. breda tröskeln l. sockeln utefter Norges västkust genomplöjes .. af åtskilliga inskärningar. 2NF 19: 1385 (1913). Afrikas högsta berg, Kilimanjaro, är av vulkaniskt ursprung. Från en mäktig sockel reser sig de tre högsta topparna. Ymer 1953, s. 19. — jfr KONTINENTAL-SOCKEL.
Ssgr (till 1): SOCKEL-ARTAD, p. adj. som liknar sockel l. har tycke av sockel. Upmark Lübke 223 (1871; om rand på väggmålning). —
-BLOCK. jfr block 5 a. SD(L) 1897, nr 432, s. 1. —
-FAS. (i fackspr.) jfr fas, sbst.2 Ekhoff StClem. 46 (1912). —
-FIGUR. om figur (se d. o. 5) på sockel. 2NF 21: 855 (1914). —
-HÖJD. jfr höjd 1. Rothstein Byggn. 521 (1859). —
-INSKRIFT~02 l. ~20. inskrift på sockel. Zilliacus PilgrHellas 76 (1923). —
-LIST. (i sht i fackspr.) list (se list, sbst.2 3 a, b) som utgör sockel l. del därav. Rothstein Byggn. 509 (1859). —
-LIV. byggn. jfr liv II 5 c. 2NF 16: 425 (1911). —
-MUR. byggn. om sådan (del av) grundmur till byggnadsverk vilken utgör sockel. Rothstein Byggn. 404 (1859). Rydbeck KnutLaurentK 117. (1942). —
(1 a α) -PANEL. byggn. o. snick. om golvpanel. SvFriesen Inbj. 1891, s. 20. —
-SIMS. jfr sims 1. Fatab. 1926, s. 147 (på kakelugn). —
-SIMS-KAKEL. kakel till sockelring l. simskakel till sockel. Fatab. 1911, s. 5 (på kakelugn). —
-SKIFT.
1) om skift (se skift, sbst.1 5 a) utgörande del av sockel. TT 1895, Byggn. s. 56.
2) skift (se skift, sbst.1 9) bestående av sockel. HantvB I. 4: 210 (1936). —
-STEN. koll. o. i individuell anv.: sten till l. i sockel. Stål Byggn. 1: 232 (1834). Rothstein Byggn. 79 (1856; koll.). —
-VÅNING. om våningsplan i höjd med byggnads sockel, bottenvåning. TT 1884, s. 158.
Avledn.: SOCKLA, v., -ing. till 1: förse (ngt) med sockel; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. SvD(A) 1926, nr 267, s. 6 (med avs. på skulpturer). Mitt på Stora Torget (i Karlstad) står Ivar Johnsons kvinna med det avbrutna svärdet, högt socklad inom en vid barriärcirkel av granit. GbgP 1955, nr 259, s. 1.

 

Spalt S 8502 band 28, 1981

Webbansvarig