Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLOFSA slof3sa2, v., l. SLUFSA sluf3sa2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) om person: gå (hållningslöst) med släpande steg; gå med trasiga l. nedkippade skor; lufsa; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om gång: som försiggår på ett (hållningslöst o.) släpande sätt, lufsande l. dyl. Slufsa (dvs.) .. Gå owuligt, och likasom draga benen efter sig, .. (eller) gå med söndriga och nedkippade skor. Schultze Ordb. 4563 (c. 1755; ordet angivet ss. förekommande i Västergötl.). Olikheterna mellan dylika dövstummas och fullsinnades gång bestå däri att hos de förra är gången mer eller mindre bredbent, vaggande eller vacklande, släpande (”slövsande”). Bergh StDövstum. 127 (1919).
SLOFSA IN10 4. gå (hållningslöst) med släpande steg in (ngnstädes), lufsa in l. dyl. GbgP 1950, nr 252, s. 5.
Spalt S 6717 band 27, 1977