Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLIPARE sli3pare2, om person m.||(ig.), om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(slip- (slijp-) 1521 osv. slipp- i ssg 1709 (: Slippar löhn). slÿp- i ssgr 1685 (: Slÿpar Boden, sg. best.)—1725 (: Slÿpare penningar, pl.). -are 1556 (: Swerd slipare) osv. -ere 1521 (: slip(er)e), 1555—1575)
Etymologi
[fsv. slipare; jfr d. sliber, nor. sliper, fvn. slípari, mlt. slīper (lt. sliper), t. schleifer; till SLIPA, v.2 — Jfr SKÄR-SLIPARE]
motsv. SLIPA, v.2 2.
1) person (man) som (vanl. yrkesmässigt) slipar l. har till uppgift att slipa; äv. dels motsv. SLIPA, v.2 2 b—f (jfr slutet), dels bildl. SthmSkotteb. 3: 186 (1521; ss. tillnamn). RP 8: 59 (1640; om stenslipare). Alltsammans (dvs. arbeten av järn o. stål) .. kan renas och tillskapas genom Slipning, då arbetet skötes af en förståndig och öfwad Slipare. Rinman JärnH 12 (1782). TT 1888, s. 94 (om person som sköter slipmaskin i mekanisk industri). En smidare ock slipare, / sitt modersmål / af guld ock stål / till smycken raskt han (dvs. diktaren) smider. Forsslund Arb. 31 (1902). Lagerlöf Bannl. 300 (1918; om skärslipare). YrkesförtArbFörmedl. 53 (1936). jfr DIAMANT-, HJÄRN-, RAKKNIVS-, RÖR-, SANDSTENS-, SKÄR-, STEN-, STÅL-, VERKTYGS-SLIPARE m. fl. särsk. motsv. SLIPA, v.2 2 c, om person (man) med uppgift att slipa glas; förr äv. om glasgravör (jfr RITARE 2). MeddÖgFm. 1933—34, s. 85 (cit. fr. c. 1795; om glasgravör). Hermelin Glas 64 (1966). jfr GLAS-SLIPARE.
2) om föremål använt för slipning, slipapparat o. d. Östergren (1941). jfr: Knivsliparen. SvD(A) 1928, nr 51, s. 5.
Ssgr (till 1): SLIPAR-, äv. SLIPARE-BOD. (i sht förr) bod där slipare bedriver sitt arbete. BoupptSthm 1685, s. 1115 b. —
-GOSSE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) lärling i sliparyrket; särsk. till 1 slutet. Seitz ÄSvGlas 187 (cit. fr. 1808). —
-GUBBE. (numera bl. mera tillf.) om (gammal) skärslipare. Östergren (1941). —
-LUNGSOT~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) om silikos; jfr -sjuka o. slipstens-lungsot. TT 1872, s. 206 —
-LÖN. (numera bl. tillf.) lön för slipare. HovförtärSthm 1705 A, s. 1277. —
-PENNINGAR, pl. (-are-) (†) pengar utgörande sliparlön. HovförtärSthm 1723 B, s. 176. Därs. 1725, s. 496. —
-SJUKA. (i icke fackmässigt spr.) benämning på olika yrkessjukdomar uppträdande hos slipare (o. i sht orsakade av slipdamm); jfr -lungsot. Den i England vid stålmanufaktur-verkstäderna förekommande s. k. ”sliparesjukan.” JernkA 1878, s. 99. Perifer nervförlamning (s. k. sliparsjuka ..). SFS 1954, s. 1389. Sliparesjuka: yrkessjukdom hos glasslipare yttrande sig i förlamning i tumgreppets muskulatur (osv.). Hermelin Glas 64 (1966). —
-STEN. (numera föga br.) sten med en l. flera sliprännor (se slip-ränna slutet); jfr slip-block 2, slip-häll. Ymer 1933, s. 142 (i handl. fr. 1866). —
-YRKE(T). JernkA 1846, s. 305.
Avledn.: SLIPERSKA, f. [delvis till slipa, v.2] kvinnlig slipare (se d. o. 1). SvD(A) 1929, nr 184, s. 15. jfr: Silfversliperska. DN 1895, nr 9347 B, s. 2.

 

Spalt S 6646 band 27, 1977

Webbansvarig