| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKUMMA skum3a2, v.1 -ade ((†) pres. sg. pass. -es Palmchron SundhSp. 69 (1642); imper. sg. skum Widegren (1788)); o. SKUMMAS skum3as2, v. dep.1 -ades. vbalsbst. -ANDE, SKUMNING; -ARE (se avledn.).
1) motsv. SKUM, sbst.1 1, intr., äv. dels refl., dels ss. dep., om vätska l. flytande ämne l. ämne innehållande vätska o. d.: bilda l. frambringa l. sätta skum (i sht på ytan) l. (på ytan) bli till skum; i sht dels om (våg l. vågor på) hav l. sjö l. om vattendrag i stark rörelse l. (vattnet i) vattenfall o. d., dels om öl l. mousserande vin l. kolsyrehaltig dryck (jfr BORNERA, v.2, MUSSERA 1, PÄRLA, v.1 II 3 a); äv. opers.: bildas l. uppstå skum; ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr d γ): som bildar osv. skum l. (vanl.) som på ytan är täckt av skum, skumtäckt l. skumhöljd. Ölet skummade i glasen. Havet skummade i vilt raseri. Torpedbåten kom farande, så att vattnet skummade om stäven. Ett skummande vattenfall. Helsingius Ee 1 b (1587). Om Blodet skummar sigh (vid åderlåtning), så hafwer man ondt i bröstet och hiertat. Utterman Ertmann D 3 a (1672). För hwarje dosis (av salpeter o. arsenik), som med en liten Järnsked slås uti Digelen, sker en stark gäsning eller skumning. Rinman JärnH 321 (1782). Och böljan bröt sig, skummades och fräste. Sander Dikt. 177 (1870). Om smöret upphettas till 150°, skummar naturligt smör mer än konstsmör. LAHT 1885, s. 115. Snart skummade det vitt om bogarna och skeppen skulle vara i staden om en kort stund. Fridegård Offerrök 180 (1949). — jfr SILVER-SKUMMANDE. — särsk.
a) motsv. SKUM, sbst.1 1 c, intr., om (mun l. läppar hos) person l. djur (särsk. häst): (med l. ur munnen) avsöndra l. åstadkomma skum l. fradga, fradga; refl. o. ss. dep.: bli skummig l. fradgig l. skumhöljd (l. bilda skum); äv. opers. (Antiope) tilstältes en yr, och skummande Häst (för jakten). Ehrenadler Tel. 948 (1723); möjl. att hänföra till b. Swinens parning är underlig och sällsam, och hanens Skumning i munnen sub coitu (dvs. under parningen) har ingen ännu kunnat utgrunda, hwad den hielper för. Linné FörelDjurr. 61 (1748). Mina läppar skola låfwa, efter Ebreiskan, de skola skummas af ditt låf. Borg Luther 1: 137 (1753). Vid hammarns dofva slag på tecknen i hans (dvs. den lapske trollmannens) trumma, / Hans hår står upp som borst, en darrning får hans kropp, / Och ögonen ge eld, och läpparne sig skumma. Franzén Skald. 4: 36 (1810, 1832). Det skummar om betslet. Östergren (1940).
b) motsv. SKUM, sbst.1 1 d, intr., om häst: gm stark svettning åstadkomma l. frambringa skum l. fradga l. lödder (på sin kropp); äv. om fradga l. lödder: avsöndra sig l. bildas l. framkomma (ss. skum). Stagnelius (SVS) 3: 82 (1817; i p. pr., om näst). (Gasten) hänger sig osynlig bakom ryttaren, på hästens länd eller hasar. Han är då så tung, att hästen begynner skälfva och skumma. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 465 (1864). Lundkvist Snapph. 77 (1968; om lödder).
c) (numera mindre br.) motsv. SKUM, sbst.1 1 e, intr. o. refl., om tvål o. d.: löddra (sig), bilda lödder. Åkerman KemTechn. 2: 97 (1832; intr., om tvål). En tvål, som lätt skummar sig. Östergren (1940).
d) i utvidgad anv.
α) med subjektsväxling, intr., om dryckeskärl o. d.: innehålla skummande dryck (öl l. vin o. d.); äv. om ngt som kokas i vätska under skumbildning: avsöndra skum; i p. pr. äv. om strand o. d.: där skum bildas; skumtäckt. Kjöttet skumar i grytan. Lind (1749). Fisken, förskrämd, under fraggig bölja / Flyktar mot djupet från skummande strand. Sätherberg Dikt. 1: 137 (1838, 1862). En kalk är i Herrens hand, den skummar av vin. Psalt. 75: 9 (Bib. 1917). En skummande ölkanna. Fridegård Offerrök 52 (1949). En skummande sejdel öl. SvHandordb. (1966).
β) intr., förflytta sig l. röra sig l. utvidga sig under l. gm skumbildning. Mitt bruna öl, som strömmar högt ur kruset / Och öfver glasets bräddar skumma vill. Zedritz 1: 11 (c. 1835). Vägen förde genom en vacker Norrlandsnatur, backar och höjder, forsar, som skummade mot hafvet. Roos Strejk. 38 (1892).
γ) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om (snabb) rörelse l. hög fart o. d. i vatten: som åstadkommer skum(bildning); äv. i utvidgad anv., övergående till att bli rent förstärkningsord: våldsam l. oerhörd l. omåttlig o. d. (jfr 5 a). (Ångbåtarna) kommo sättande förbi oss .. (med) en skummande fart, och öppen säkerhets-ventil. Gosselman Sjöm. 1: 28 (1839). Der i dag den dånande strömmen med skummande wåldsamhet wräker sitt watten utför klippwäggen, der utbredde fordom en stilla sjö sin spegel. Englund Ged. 9 (1853). Ju kallare .. (vattnet) är, desto mera kolsyra upplöser det — blir det varmare, så utdrifves kolsyran under en skummande rörelse. AHB 1: 7 (1859). Ederle arbetade sig .. (under simtävlingen) förbi Lackie och började 15 yards från mål en skummande spurt. IdrBl. 1925, nr 36, s. 8.
2) (utom i förb. SKUMMA UPP numera föga br.) motsv. SKUM, sbst.1 1, tr.: frambringa skum (på ytan) av (ngt); äv.: frambringa skum utgörande (ngt). Ett buller, sådant, som när Blå-Guden (dvs. havsguden) skumar sina Böljor och trotsar Skyarna. Mörk Ad. 2: 365 (1744). Nöd och jämmer profeterar Svanen; / Svarta strömoln hölja jordens rund; / Hvita fradgan skummar Oceanen; / Bergen spotta eld ur glödgad mund. Wadman Saml. 1: 50 (1830).
3) motsv. SKUM, sbst.1 1, tr.: borttaga skum från ytan av (ngt, särsk. en vätska l. ett smält ämne), (delvis) befria ytan av (ngt, särsk. en vätska osv.) från skum (o. orenlighet); stundom dels med obj. betecknande ngt som kokas i en vätska i ett kärl under skumbildning, dels med obj. betecknande kärlet vari vätskan befinner sig, dels med obj. betecknande skummet l., allmännare, ngt som borttages från ytan av vätska o. d.; äv. utan obj. Månsson Åderlåt. 144 (1642; i p. pf., om honung). Sahlstedt (1773; med avs. på gryta). Bengt (började) skumma allt flitigare i grytan. Almqvist TreFr. 2: 165 (1842). Under kokningen bör frukten ofta och noga skummas. Walin Födoämn. 150 (1906). Hon satt och skummade vispgrädden av sin choklad. Östergren (1940). Låt blandningen (av bär, socker o. vatten) under skakning och skumning långsamt koka, tills sylten är klar och simmig. StKokb. 585 (1940). — jfr AV-, BORT-, FÖR-, REN-SKUMMA o. O-SKUMMAD. — särsk. i utvidgad anv.
a) i fråga om att avskilja grädde från helmjölk; dels: (med skumslev l. dyl.) från ytan av (gräddsatt helmjölk) borttaga uppstigen grädde, dels: från ytan av gräddsatt helmjölk borttaga (uppstigen grädde); äv. oeg., liktydigt med: separera (se d. o. I 3 a slutet); äv. abs. Skummad mjölk, skummjölk. Han stackar (hade) aff owetenhet schumat nogot flöter aff miölken, som der war. BtÅboH I. 7: 78 (1635). Uti huset N:o 14 wid Kronhusgatan finnes både oskumad och skumad söt Mjölk samt Grädda alla dagar til salu. GT 1787, nr 118, s. 4. (I mjölkkammaren) war det, som Anders steg in med sitt allrahögsta nöje, när Greta skummade, och han fick en sked grädde. Almqvist Lad. 34 (1840). Med vanlig skumning med separator mena vi ett arbetssätt, vid hvilket mjölken skummas 2 à 3 timmar efter mjölkningen. LAHT 1884, s. 48. Thorsén UpplTorp. 39 (1949; i fråga om att borttaga grädde från gräddsatt mjölk med träsked). — jfr AV-, BLÅ-, HAND-, MASKIN-, REN-SKUMMA o. HALV-, O-SKUMMAD. — särsk. (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om kvantitet grädde som på en gång avskumma(t)s. Cederborgh Mjölkh. 26 (1883).
b) (förr) i fråga om ystning: efter ostmassans löpning avtaga (det översta, något avkylda lagret av ostmassan) o. blanda in det i den övriga massan. Grotenfelt Mejerih. 157 (1881: skumning). Därs. 188.
c) borttaga ngt i ytan liggande l. det översta lagret av ngt (särsk. jord l. grästorv o. d.) från (ngt, särsk. markyta); i sht ss. förled i ssgr; ss. förled i ssgr äv.: göra ytliga l. grunda plogfåror (jfr SKUM-PLOG, SKUM-PLÖJA m. fl.). Näst för än man sår om Sommaren sit höstsäde, så ränsas eller skummas alla diken .. (med dikesplog), hwilket öfwer hela gärdet är på en dag gjort. Brauner Åker 179 (1752). — jfr AVSKUMMA.
4) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (i fackspr., i sht metall.) motsv. SKUM, sbst.1 2 a: borttaga skum från ytan av (smält järn o. d.), rena (smält järn o. d.) från skum; äv. utan obj. Rinman (1789; utan obj.). Jernet (måste) med största sorgfällighet skummas, innan det får löpa ned i valsen (som gjutes). JernkA 1850, s. 19. TNCPubl. 27: 49 (1957).
5) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 3 (förr äv. av 2); jfr SKUM, sbst.1 3. The wises tunga smuckar wittighetena, men the galnas mund skumar altijd dårskap. SalOrdspr. 15: 2 (öv. 1536); jfr 2. Ens Kropp, som aff Wijn och starcka Drycker brinner och skummas, den faller hastigt uthi Otucht. Fernander Theatr. 328 (1695). Encyclopodier och en mängd Real-Lexica, ur hvilka vi med så mycken lätthet skumma Gräddan af all slags Lärdom. Lanærus Försök 40 (1788); jfr b o. 3 a. Samtalet skummade och fräste tumultuariskt med halfva frågor och svar. Törneros (SVS) 2: 76 (1827). I de eleganta, öppna ekipagen .. frasade och skummade det af tyll, spetsar, blommor och ljust crépon. Åkerhielm Hvidehus 200 (1899). Gulmåran .. skummar på (åker-)renarna och doftar så friskt i vinden. TurÅ 1936, s. 304. Om Hemsöborna är mustigt skummande öl och Hans Alienus palmvin, så är Fridas visor en gäckande drink på ironi och sockerdricka. Björck K12Stövl. 155 (1954). — särsk.
a) [utgående från 1, särsk. 1 a] i fråga om obehärskade l. våldsamma lynnesutbrott l. känslor (i sht vrede l. förbittring o. d.) l. ställningstaganden för l. emot ngt o. d.; om person: vara l. bli våldsamt upprörd, obehärskat l. våldsamt ge utlopp åt sina känslor, ”koka” l. ”sjuda”; om lynne l. vrede o. d.: ta sig obehärskat l. våldsamt utlopp, ”koka” l. ”sjuda” (i p. pr. i adjektivisk anv. stundom övergående till att bli rent förstärkande: våldsam l. oerhörd l. omåttlig o. d.; jfr 1 d γ). Han skummade av vrede (raseri, förbittring, hat). Brors-dottren .. låg för den obewekeliga Fastrens fötter, som skummande och illröd af wrede wille gå at underrätta sin Broder om alt. Ekelund Fielding 129 (1765). Carlsson skummade, och letande förgäfves efter tillmälen satte han knät på bröstet och kindpustade den slagne. Strindberg Hems. 80 (1887). Ibrahim .. återställde (med sin sång o. musik) jämnvikten i Haruns för tillfället öfver alla bräddar skummande lynne. Lindberg Hârûn 97 (1900). Han deklamerar med .. tvära omslag i rösten, från mild smekning till skummande hat. Cederschiöld Krig 65 (1916). Bramwell Booth öppnar för sin av stridsiver skummande lärjunge hela Frälsningsarméns värld. Petri Ouchterlony 61 (1924). Mot Sigrid skummade raseriet lika häftigt som förr. Spong Sjövinkel 425 (1949).
b) [utgående från 3, särsk. 3 a] ytligt l. hastigt l. slarvigt (endast med avseende på vissa detaljer l. de viktigaste dragen) se på l. undersöka l. gå igenom l. behandla l. kontrollera (ngt) o. d.; i sht i fråga om läsning (särsk. tidningsläsning): ytligt osv. läsa igenom l. ögna igenom (ngt skrivet). Vid frukosten skummade han morgontidningarna. SvLittFT 1838, sp. 283. Man lämnar .. de undersökningar som ytligt skumma hela landet åt den allmänna statistiken. NordT 1893, s. 51. Sedan jag hunnit skumma teatrarna i Paris fortsätter jag till München, Prag och Wien. OMolander i SvD(A) 1934, nr 98, s. 16. Klerk (hade) noga genomgått annonsspalterna, skummat predikoturerna .. (och) läst om en kungajakt. Nilsson HistFärs 46 (1940). I (realskoleklassen) 14 har man endast hunnit skumma kursen. TSvLärov. 1943, s. 402.
c) [jfr 3] (mera tillf.) lätt stöta l. skrapa emot (ngt), tuscha. Vi skumma (vid bilfärden på en mörk gata) varligt en lyktstolpe, skumpa över en refuge (osv.). Cederschiöld Krig 56 (1916).
1) till 3: skumma (ngt); äv. utan obj.; särsk. till 3 a, särsk. med obj. betecknande grädde l. mjölk; äv. bildl., särsk. (med syftning på skumma, v.1 3 a) i fråga om att ta bort l. göra undan det bästa l. mest givande l. det viktigaste av ngt o. d. (jfr skumma, v.1 5 b). OMartini Läk. 53 (c. 1600). Lind (1749; med avs. på grädde). Meurman (1847; med avs. på mjölk). Då (socker-)lösningen stigit .., aflyftes kitteln och man skummar väl af. Grafström Kond. 31 (1892). Härom dagen följde vi med en turistbuss för att skumma av det allra värsta (av Londons sevärdheter). SD(A) 1931, nr 160, s. 10 (Efter kokningen) skummade .. (stewarden) omsorgsfullt av spadet. Kjellgren Smar. 48 (1939). särsk. till 3 c, med obj. betecknande dels mark från vilken ett ytlager borttages, dels det ytlager som borttages. Våra finnar borde lära af tyskarne, att .. uti en eller två tums tjocka skifvor skumma af sina kyttmossar. Bladh (o. Hornstedt) 48 (1799). Lagerlöf BarnM 214 (1930; med avs. på grästorv).
SKUMMA BORT10 4. till 3 (särsk. 3 a, c): gm skumning borttaga (ngt från ytan av ngt, i sht vätska); äv. mer l. mindre bildl. Schroderus Comenius 432 (1639; med avs. på skum, vid förvällning). Eders Kongl. Höghet utlete ibland Regenter, de gudfruktigaste ..: skumme bårt deras fel, och forme sig af deras härliga egenskaper, en bild til efterfölgd. Tessin Bref 2: 378 (1756). Man önskade kunna skumma bort färgen från taflan för att få se och bedöma kompositionen. Bergh Konst 27 (1891, 1908). Bolin VFöda 177 (1933; med avs. på fett på mjölk). jfr bortskumma. —
SKUMMA FRAM10 4. till 1, om vattendrag o. d. (äv. om fartyg o. dyl. l. person som simmar o. d.): forsa l. rusa l. skynda fram så att skum uppstår. Se, huru skönt källan skummar fram utur klippan. SvMag. 1766, s. 357. Vinterg. 1894, s. 184 (om ångbåt). Charlton skummade fram (vid simtävlingen) som buren av en vågkam. IdrBl. 1924, nr 93, s. 2. —
SKUMMA FÖRBI10 04. till 1, om vattendrag: skynda förbi (ngt) så att skum uppstår; äv. utan obj. Mattsson Resebr. 67 (1906; utan obj.). Ån skummar grumsig och gulaktig förbi det (dvs. huset). Thulin Heinesen Gryn. 279 (1935). —
SKUMMA I SIG10 4 0. (numera bl. tillf.) till 3 a, tr., med avs. på grädde: skumma av o. dricka. Sehlstedt 4: 62 (1871). —
SKUMMA IN10 4. (numera bl. tillf.) till 3, särsk. 3 a: skumma o. hälla in l. överföra (ngt i ngt); äv.: gm att skumma införskaffa (ngt). Gå du, Maria lilla, gå och skumma in riktig grädde åt oss; det är ju bara klara mjölken, det här! Almqvist TreFr. 1: 44 (1842). Därs. 2: 4. —
SKUMMA TILLBAKA10 040, äv. 032. (numera mindre br.) till 3: skumma av (ngt) o. lägga det tillbaka. Warg 85 (1755). —
SKUMMA UNDAN10 32, äv. 40.
SKUMMA UPP10 4, äv. OPP4, äv. SKUMMAS UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1, intr., äv. ss. dep., om vätska o. d.: bilda l. höljas av skum o. höja sin yta; äv. (om hav o. d.): bilda o. kasta upp skum. Då hafwet skummas up. Brenner Dikt. 1: 28 (1700, 1713). Oren gips skummar upp och afgifver kolsyra, då den öfvergjutes med syror. TT 1872, s. 157.
3) till 3: gm skumning taga upp (ngt). Bäst är .. (då man gör hål i isen med isbill), att med spaden skumma upp all issörja. TT 1897, Byggn. s. 80. —
SKUMMA UT10 4. (numera bl. tillf.) till (1 o.) 5, särsk. 5 a, bildl.: utsöndra l. utspruta (ngt) likt (l. samman med) skum; äv. intr.: få våldsamt utlopp. Then retferdighas hierta betencker hwad swaras skal, men the ogudactighas mund skumar vth ondt. SalOrdspr. 15: 28 (öv. 1536). Risberg Aisch. 35 (1890; intr., om iver). jfr utskumma. —
SKUMMA ÖVER10 40. till 1, om vätska: gm riklig skumbildning rinna över sina bräddar; äv. om kärl för vätska (särsk. skummande dryck): gm skumning bli överfull (så att vätskan rinner över kärlets bräddar); särsk. mer l. mindre bildl. Fullt hjärta skummar lätt öfver. Heidenstam Folkung. 1: 245 (1905). Poesiens vin skummar alltid öfver! Quennerstedt C12 1: 175 (1916). (B. E. Malmströms) vers skummade inte över som mjödhornet. Bergman i 3SAH 51: 190 (1940).
(3 a) -BRO. (förr) vid handskumning av mjölk använd rännformig plåt (med uppgift att förhindra spill) anbragt mellan mjölksån o. gräddkärlet. Grotenfelt Mejerih. 69 (1881). —
(3 c) -FOG. lant. på tröskverk: omedelbart bakom cylindern placerad horisontal tvärslå l. dyl. med uppgift att stryka av halmen (så att den icke följer med cylindern). MeddJordbrTeknF 65: 52 (1940). —
(4) -JÄRN. metall. järnredskap (skumslev l. dyl.) varmed skummet skummas av från smälta. JernkA 1886, s. 161. —
(3 c) -KAM, sbst.2 (sbst.1 se sp. 5330). textil. i ullkardningsmaskin: kam (se kam, sbst.2 1 c α) bestående av en vals med tangentiellt fästa nålkammar o. med uppgift att reglera frammatningen av ull. Hagberg o. Asklund Textilind. 161 (1924). —
(3) -KORN. brygg. i fråga om stöpning: maltkorn med så låg specifik vikt att det flyter upp till ytan o. skummas bort. Lindberg Ölbr. 30 (1885). —
(3 a) -KULA. (numera föga br.) separatorkula; jfr skumnings-kula. Holmström Naturl. 3: 130 (1889). LB 3: 384 (1903). —
(3 a) -KÄRL. (†) skumslev (se d. o. 1) l. skumskopa (se d. o. 1) l. dyl. Nordforss (1805). Meurman (1847). —
-LINJAL.
1) (i fackspr.) till 3, i pappersmaskin, om var o. en av ett antal över virans första vals (bröstvalsen) placerade linjaler (se linjal 2) med uppgift bl. a. att borttaga skum. TT 1901, M. s. 49.
2) (förr) till 3 a, på visst slags kärl för handskumning av gräddsatt mjölk: på trissor på bunkens sidor löpande rak träkäpp med vilken grädden drogs av. Juhlin-Dannfelt 118 (1886). —
(3 a) -MJÖLK. mjölk som gm skumning befriats från huvuddelen av mjölkfettet (o. därvid erhållit vitblå färg), skummad mjölk; äv. bildl. Cederborgh Mjölkh. 15 (1868). Defileringar, parader och (trupp-)revyer .. samla hela provinsens ”grädda” — och skummjölken med för öfrigt! Bellander Bild. 54 (1914). Mat hade vi varje dag om och ej så fin och omväxlande: sill, strömming, potatis, vattgröt med skummjölk till, eller (osv.). ByggnArbMinn. 195 (1950; i skildring av förh. omkr. 1900).
-flod. om den stora mängd av skummjölk som i ä. tid ofta berett mejerierna i Sv. avsättningssvårigheter; i sht i sg. best. Grotenfelt Mejerih. 97 (1886).
-kalv. (numera icke fackspråklig beteckning för) gödkalv som under den 8—10 veckor långa uppfödningsperioden väsentligen uppfötts på skummjölk. GHT 1895, nr 235 A, s. 4.
-ost. (-mjölk- 1933. -mjölks- 1881 osv.) mager ost beredd av skummjölk l. vars viktigaste ingrediens är skummjölk (motsatt t. ex.: gräddost o. (hel)fet ost). Grotenfelt Mejerih. 78 (1881).
(3 a) -PLÅT. (föga br.) om var o. en av de tunna plåtar i en separatorkula, mot vilka mjölken vid centrifugeringen slungas o. gm vilkas inverkan fettet avskiljes från skummjölken, separatorplåt; jfr -skiva 2. Auerbach (1913). —
(3 c) -PLÖJA, -ning. lant. plöja grunt, plöja grunda fåror (vanl. med 5—10 cm:s djup); äv. tr.: medelst sådan plöjning behandla (åker l. mark o. d.) l. plöja ned (stubb o. d.). LBÄ 44—50: 222 (1801; intr.). Den afröjda, afdikade, jemnade och i parceller indelade torfmossen skumplöjes — 1 tum djupt. TTekn. 1860, 1: 349. Alm. 1891, s. 37 (med avs. på stubb). Norrland, Dalarna, Värmland, hvilkas turistiska härligheter .. fliteligen bearbetas, spadvändas, flåhackas och skumplöjas (i publikationer för turistväsendet). TurÅ 1911, s. 47.
(3 c) -RIST. [jfr eng. skim-coulter] lant. på vissa plogar: framför vändskivan placerad, mindre plogkropp med uppgift att avskala en del av ytjorden (med ogräs l. stubb o. d.) o. vända denna så att den placeras i den intilliggande fårans botten; jfr rist, sbst.2 2, förskärare, sbst.2, o. -bill samt skal-rist. Arrhenius Jordbr. 3: 340 (1861).
-blad. om skärande del (bill) på skumrist.
(3 a) -RÖR, sbst.2 (sbst.1 se sp. 5331). i ä. typ av separator, om vart o. ett av de båda rör genom vilka skummjölken resp. grädden avleddes. Grotenfelt Mejerih. 87 (1886). —
(3) -SKED. sked för skumning; äv. (förr) om sked använd bl. a. för att skumma av sönderstötta ämnen vid framställning av fyrverkeripjäser. (Fr.) Ecrémoir .. (sv.) (Fyrv.) Skumsked. Holmberg 1: 688 (1795). Nyblæus Pharm. 72 (1846). —
-SKIVA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 5332).
1) (förr) till 3: vid salpeterkokning använd, på ena sidan rundad skiva för skumning vid pannans kanter. Köhler BeskrSaltp. 7 (1805).
2) till 3 a, i ä. typ av separator: i roterande cylinder horisontellt anbragt skiva på vars över- o. undersida uttag för skummjölk resp. grädde voro anordnade. Grotenfelt Mejerih. 86 (1886). —
-SKOPA.
1) till 3 a: vid handskumning av gräddsatt mjölk l. grädde på sådan mjölk använd (flat) skopa; jfr -sked, -slev 1. Cederborgh Mjölkh. 22 (1868).
-SLEV. (skum- 1579 osv. skumme- 1582—1689) slev för skumning.
1) till 3; särsk. om slev vars flata blad är försett med hål l. består av ett finmaskigt nät l. dyl. o. i sht användes vid matlagning o. d. (äv. vid skumning av mjölk; jfr skumma, v.1 3 a); jfr hål-slev. VarRerV 26 b (1579). Cederborgh Mjölkh. 12 (1883; använd vid skumning av mjölk). Allteftersom vattnet värms och skum bildas (på buljongen), måste detta noga tas bort, vilket går bäst med hål- eller skumslev. StKokb. 247 (1940).
3) bildl.; särsk. dels [efter motsv. anv. av eng. skimmer] om platt o. bred kappseglingsbåt, dels om person som söker skaffa sig det bästa l. ta vinsten av ngt o. d. Balck Idr. 1: 8 (1886; om kappseglingsbåt; i skildring av förh. i USA). Odelstierna JärnM 495 (1913; om personer). —
1) till 3. BoupptSthm 1671, s. 1304 (: skumspada). Grotenfelt Mejerih. 57 (1881; använd vid skumning av mjölk). jfr: 1 Messingz skumspada. BoupptSthm 1667, s. 925. jfr silver-skumspade.
(3) -SPÅN. (skum- 1658—1685 (: Skuumspann; sannol. felaktigt för Skuumspånn). skumme- 1640) (†) skumslev (se d. o. 1) l. skumspade (se d. o. 1) l. dyl. Linc. (1640; under spatha). BoupptSthm 1689, s. 916 a (1685: Skuumspann; sannol. felaktigt för Skuumspånn). —
(3 a) -STATION. (numera bl. om förh. i Finl.) skumningsstation. Grotenfelt LandtbrFinl. 168 (1896). —
(3 c) -SÅLL. (i fackspr.) i rensningsmaskin för säd l. frö o. d. (tröskverk l. harpa o. d.): såll med uppgift att borttaga grövre orenlighet (boss o. agnar o. d.). Juhlin-Dannfelt 395 (1886; i sädessorterare). MeddJordbrTeknF 65: 55 (1940; i tröskverk). —
(3) -TRÄ. (†) skumsked l. skumslev (se d. o. 1) l. dyl. av trä; jfr -träd. Möller (1790, 1807). Nemnich Waarenlex. 106 (1797). —
B (†): SKUMME-SLEV, -SPÅN, se A.
-FÖRMÅGA. (i fackspr.)
2) till 3 a, i fråga om separator: förmåga att skumma mjölk l. grädde. Skumningsförmåga från 70 till 1800 liter per timme. AB(L) 1895, nr 272, s. 8. —
(3 a) -MASKIN. maskin för skumning av mjölk, separator (se d. o. 2 a slutet). SDS 1895, nr 120, s. 2. —
(3 a) -METOD. metod för skumning, skummetod; särsk. om den metod att skumma som består i handskumning. Bolin VFöda 177 (1933). —
(3 a) -STATION. (om ä. l. finländska förh.) om lokal, mindre anläggning (mejeri l. dyl.) med uppgift att skumma mjölk o. sända den utvunna grädden vidare (för smörkärning o. d.) till centralt mejeri; jfr skum-station. GHT 1896, nr 123 B, s. 3 (om utländska förh.). LAHT 1930, s. 1135.
I. person som skummar.
1) till 3 (särsk. till 3 a); äv. bildl. Schultze Ordb. 4424 (c. 1755). (Sv.) Skummare .. (fr.) Écumeur. Écrêmeur. Nordforss (1805). En skummare av livets fröjder. Östergren (1940).
II. [jfr det lat. släktnamnet Aphrodita (se nedan), av grek. Ἀφροδίτη, Afrodite, namn på gudinna m. m., uppfattat ss. bildat till ἀφρός, skum (jfr skum-boren)] (†) till 2: (havsborstmask tillhörande) släktet Aphrodita Lin. Retzius Djurr. 104 (1772). Dalin (1854). jfr skrubb-skummare.
III. anordning l. apparat för skumning.
Spalt S 5339 band 27, 1974