| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRÄPA skrä3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (numera nästan bl. i NED-SKRÄPNING, Weste FörslSAOB (c. 1815), SvNat. 1917, s. 166 (: nedskräpning), osv.); -ARE (mera tillf., SDS 1969, nr 307, s. 13 (i bet. 3), osv.).
1) med sakligt subj.: utgöra skräp (se SKRÄP, sbst.1 1 o. 2) l. ta upp plats till ingen nytta l. vara belamrande l. hindrande l. stå l. ligga i oordning l. göra ett oordentligt l. ostädat l. oestetiskt intryck. Han sålde de gamla möblerna som i åtskilliga år stått och skräpat på vinden. Låt inte dina kläder ligga framme och skräpa! Sahlstedt (1773). Män, som .. hemfördt segertecken, hvilka försvunnit eller nu merendels skräpa. Schück VittA 7: 338 (i handl. fr. 1814). Det är synd, att de (dvs. C. A. Ehrensvärds outgivna karikatyrer) skola skräpa på en herrgård i Skåne. Thomander TankLöj. 52 (1825). Man kan (om hösten) ej nog berömma de ”gyllene löfven”, som man annars vet skräpa rysligt i gångar och alleer. Sehlstedt 2: 57 (1857, 1862). Elfkarlebyfallet är .. mycket litet belamradt med skräpande vattenverk. Strindberg TrOtr. 4: 162 (1897). Gubbens spånor .. skräpade (knappast); ty de lågo så fint i en liten hög på golvet framför honom. Malmberg Åke 111 (1924).
2) (vard.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (särsk. motsv. SKRÄP, sbst.1 3); särsk. om person: vara sysslolös l. i vägen (förr äv.: vara oordentlig l. bära sig oordentligt l. fumligt åt). Gå l. stå och skräpa, om person: gå l. driva omkring sysslolös resp. stå sysslolös l. i vägen. Gå och skräpa. Nordforss (1805). (Sv.) Skräpa .. (om menniskor): (lat.) esse incompositus; incommodo esse; inepte agere; tempora & modum ignorare. Lindfors (1824). Jag ville .. inte hafva någon gammal fiendskap skräpande bakom mig nu när jag gick. Lindqvist Dagsl. 2: 122 (1900). Jag .. tycker nästan det vore en skyldighet mot den offentliga blygsamheten att dölja min skrymmande, skräpande person. AStrindberg (1901) i 3SAH LIII. 2: 111. På inga villkor ville han ha någon stadsherre i panamahatt och knäbyxor att gå och skräpa på ägorna. Sparre FimpSt. 161 (1915). Gustaf-Janson KärlekDec. 132 (1959: står .. och skräpar). — särsk. (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. gå och skräpa, vara sjuklig l. ålderdomssvag; förr äv.: på grund av sjukdom l. ålderdom gå med svårighet; jfr SKRÄP, sbst.1 3 d, SKRÄPAKTIG 2, SKRÄPIG 2 slutet. (Sv.) Gå och skräpa .. (fr.) Être infirme .. décrépit .. maladif. Ne marcher qu’avec peine à cause d’une maladie .. à cause d’une grande vieillesse. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
3) om person l. föremål (t. ex. träd) l. verksamhet: producera l. sprida skräp (se SKRÄP, sbst.1 1 o. 2) l. lämna skräp efter sig l. göra det skräpigt (ngnstädes); äv. tr., i fråga om att fylla l. täcka l. belamra l. överhopa ngt med skräp, dels med obj. o. predikativ, i uttr. skräpa full (en plats o. d.), fylla (en plats osv.) med skräp, dels i de särsk. förb. SKRÄPA IHOP, NED o. TILL, dels i ssgn NED-SKRÄPA. Skräpa intet i rummet. Sahlstedt (1773). Se blott hur han skräpar full / I stugan hvarje vrå! Sätherberg Blomsterk. 3 (1879). Ett arbete, som skräpar, eller är obehagligt. Langlet Husm. 815 (1884). Den gamla linden är borta, som skräpade så mycket. Rydberg Vap. 308 (1891). Du må tro, att ungarna kan skräpa. Östergren (1940). — särsk.
a) (†) i utvidgad anv., med obj. o. bestämning betecknande resultat, i uttr. skräpa ngt i ordning l. till lags, ställa ngt i ordning. Gå, Annette, .. och se om min egen kammare kan skräpas i ordning. Almqvist Går an 76 (1839). De myckna baronerna höllo oss länge i sväng i går afse, innan allt var skräpadt till lags, som de ville hafva det. Därs. 86.
α) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (†) prata skräp l. strunt; äv. i uttr. skräpa och prata. Jagh märker att Möller han skrepar enn och vill vällia sigh tienster hvar han vill. JStålhammar (1705) i KKD 7: 94. Quennerstedt IndSold. 37 (1887: skräpar och pratar).
β) (vard.) i uttr. skräpa med ngt, ss. ringaktande beteckning för att ngn sysslar med ngt (stundom äv. med inbegrepp av pretentiöst uppträdande); komma skräpande med ngt, ss. ringaktande beteckning för att ngn (onödigtvis) kommer dragande med ngt. Jag är ju ej studerad karl .. / Och med det skräpet läsa har jag ej skräpat stort. Hagberg Aristoph. 13 (1834). Han .. går omkring och skräpar med sin offentliga betydenhet. Feilitzen Mariakult 249 (1874). Kom inte släpande med era måttstockar och skräpande med era almanackor (för att göra åtskillnad mellan lysmasken o. Sirius)! Aspenström Bäck. 43 (1958).
SKRÄPA MED10 4. (numera bl. tillf., vard.) till 2: (trots att man är föga lämpad därför) vara med l. delta (i sällskap o. d.); särsk. om person som är sjuk l. svag o. d. (jfr skräpa 2 a). (Sv.) Jag skräpar med, fast jag är sjuklig. Sahlstedt (1773). (Sv.) Skräpa med .. (fr.) n’y être que pour faire nombre. Weste (1807). —
SKRÄPA NED10 4 l. NER4. till 3: göra det skräpigt (ngnstädes); äv. med obj.: göra (ngt) skräpigt, belamra l. fylla (ngt) med skräp. Om hon vill poetisera med vår Herres blommor, och skräpa ner sina svägerskors rum (med kransar o. blomvaser), så är det deras sak och icke min. Bremer Grann. 1: 111 (1837). Envar skall tillse att han ej skräpar ned i naturen med glas, papper, avfall eller annat, så att därav kan uppkomma otrevnad eller skada för annan. SFS 1952, s. 1447. jfr nedskräpa. —
SKRÄPA TILL10 4.
1) (†) till 1, refl., i uttr. skräpa sig till, samla sig o. ligga o. skräpa (ngnstädes); anträffat bl. i bild (motsv. skräpa 2). Hvad Hugo nu hade mycket i sin unga hjerna! Till och med i hjertat (hos unge Hugo) hade det skräpat sig till en mängd af besynnerlig bråte. Knorring Förh. 2: 403 (1843); möjl. icke särsk. förb.
2) till 3, = skräpa ned. Kongo 2: 64 (1888). Den oerhörda mängden av stenar, som finnas i .. (smålänningens) jord .. har .. den stora landisen fört med sig, den har skräpat till i Småland. Sandström NatArb. 1: 124 (1908). Skräpa till (dvs.) belamra med skräp. IllSvOrdb. (1955).
Spalt S 5200 band 26, 1973