Publicerad 1969 | Lämna synpunkter |
SJÖIG ʃø3ig2, äv. (i vissa trakter) SJÖGIG ʃø3gig2, adj. -are.
2) motsv. SJÖ, sbst. 5, 6: som kännetecknas av sjögång l. vågor; särsk. i n. sg., i uttr. vara sjöigt, opers.: vara sjögång l. gå vågor. Den dagen drog det kallt och var sjöigt. Jonsson Konvoj 130 (1947). Bucht SprHärnös. 127 (1962).
Spalt S 3257 band 25, 1969