Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SGRAFFITO skrafi4to l. -tω, äv. sgra-, äv. SGRAFFITTO -fit4o l. -t4ω, r. l. m.; best. -n.
(i fackspr.) (under renässansen i Italien o. Tyskland använd, i modern tid åter upptagen) metod för dekorering av mur- l. stenytor, bestående däri att ett färgat (i regel mörkt l. svart) putslager överdrages med ett tunt putslager i annan färg (vanl. vitt), varefter mönstret (innan ytan ännu torkat helt) anbringas gm ritsning l. skrapning ned till det undre lagret (i fråga om moderna förh. äv. med inbegrepp av dekorering medelst modellering o. uppläggning i finare putsbruk); äv. om l. med inbegrepp av sgraffiato; äv. konkretare, om resultatet. Andersson (1857). Hvad sgraffitons ursprung beträffar, så är det förfaringssättet urgammalt att öfverdraga mörka ytor med en ljusare täckning och att frambringa en teckning derigenom, att man på något sätt gradvis aflägsnar det öfre skiktet, så att det undre kommer i dagen. TT 1873, s. 173. Med anledning af framstälda dubier öfver sgrafittons varaktighet .. hänvisades till .. den större erfarenheten från Nord-Tyskland. Därs. 1884, s. 24. Kvadreringen i sgraffito hänvisar .. på verklig rustik murbehandling. Hahr NordeurRenässArkit. 200 (1927; i fråga om schlesiska slottsbyggnader). HantvB I. 1: 155 (1934).
-DEKOR. [jfr sandstens-dekor] dekor (dvs. utsmyckning) utförd i sgraffito; jfr sgraffiato-dekor. Form 1949, s. 76. —
-MANER. jfr maner, sbst.1 4 b. Lundin NSthm 38 (1887). 2NF 31: 1163 (1921; i fråga om dekorering av keramik). —
-MÅLNING. (numera mindre br.) sgraffitodekorering; särsk. konkret. TT 1884, s. 160. Lundin NSthm 38 (1887). —
Spalt S 2084 band 25, 1967