| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SAXISK sak4sisk l. SACHSISK sak4sisk, förr äv. SAXSK l. SÄXISK l. SÄCHSISK, adj.; adv. -T.
1) motsv. SAXARE, sbst.3 1: som hör till l. härstammar l. härrör från l. har avseende på saxarna l. saxarnas land. Somblige meena at .. (langobarderna) skola haffua warit Saxeske Tydzsker. OPetri Kr. 33 (c. 1540). Detta Ordet (dvs. ”husl” l. ”husel”), så wäl som heele det gamble Saxiske, och Engliske Tungomålet, hafwer sitt Vrsprung vthur wårt Swenska Måål. Stiernhielm WgL 105 (1663); jfr a. Äfven sedan Wittekind .. icke mera stod i spetsen för de Sachsiska folken, fortsattes deras blodiga motstånd emot Carl (den store). ConvLex. 7: 1050 (1837). (Rättsboken Sachsenspiegel) åsyftar att utgöra en systematisk framställning af den .. (i början av 1200-talet) gällande sachsiska rätten. 2NF 24: 293 (1916). Sachsiska kejsare kallas de romersk-tyske kejsarna Otto I, Otto II, Otto III och Henrik II, emedan de tillhörde en ätt (ludolfingerna), som innehade stamhertigdömet Sachsen. Därs. 296. Sachsiska kretsarna. Därs. (om kretsarna Niedersachsen o. Obersachsen i tysk-romerska riket). N(orr) om den frankiska gården möter den saxiska gården med samtliga utrymmen i en byggnad (det saxiska huset). SvUppslB 4: 564 (1930). jfr (†): Gamla .. Saxiska språket, i hwilket ännu brukas (ordet) mage-schaft. Spegel 336 (1712; om fornhögtyska). jfr äv. (†): The Saxeske (dvs. nordtyska) Siöstäder. BOlavi 100 a (1578). — jfr FORN-SAXISK. — särsk.
a) motsv. SAXARE, sbst.3 1 slutet; förr äv. i uttr. saxiska engländare, angelsaxare (se d. o. 1). The Saxiske Engelender. Schroderus Os. 1: 829 (1635). (Den bysantinska byggnadskonsten) som äfven i England lemnat efter sig flera herrliga minnesmärken, kallades der Sachsisk (Saxon Architecture), emedan den idkades under Anglosachsernas herravälde. Brunius Metr. 9 (1836). Angelsaxiskan (sönderfaller) i tre hufvuddialekter: den kentiska, den saxiska (mest typiskt utbildad såsom ”västsaxiska” i Wessex) och den angliska (i inskränkt mening). Noreen VS 1: 76 (1903).
b) (†) i pl. best. i substantivisk anv., om Nordtysklands befolkning; jfr 2 g. (Ordspråket om äkta makars gemensamma egendom) är och i bruuk hoos dhe Saxiske. Törning 106 (1677; med hänv. till äldre saxisk rättsurkund).
c) (†) som hör till l. är i tjänst hos (regenten i) hertigdömet Sachsen-Lauenburg i nordvästra Tyskland. Then Saxiske Cancellere. G1R 11: 180 (1536). Därs. 248 (1537).
2) motsv. SAXARE, sbst.3 2: som hör till l. härstammar l. härrör från l. har avseende på l. samband med saxarna l. det tyska landet (tidigare kurfurstendömet resp. kungariket) Sachsen; särsk.: som tillverka(t)s i Sachsen l. är av liknande slag som ngt som tillverka(t)s i Sachsen. Saxiska Schweiz [jfr t. Sächsische Schweiz], bergland i södra Sachsen (o. angränsande delar av Böhmen). (Kejsar Ferdinand I lät) göra ett infall vthi Voigtland .., hwilket Landskap hörde Churförsten til, och wardt thet Saxesiske krijgzfolcket .. slaget. Schroderus Dress. 248 (1610). Han ähr en föd Pomer; verserat i (dvs. förtrogen med) dhe Danske, Holstenske och Säxiske saker. AOxenstierna 5: 479 (1630). Sachsiska lärfter äro åtskilliga slags väfnader som i synnerhet tillverkas i Oberlausitz och en del af den närgränsande Meisnerkretsen. Almström Handelsv. 396 (1845). Meissenervin är ett sachsiskt lantvin av ganska enkel kvalitet. Kjellin 729 (1927). Blommorna (på en blomkruka från Rörstrand 1758) äro .. mer naturalistiska, ”saxiska” (än på äldre alster). Bæckström Rörstr. 92 (1930); jfr d. jfr (†): 120 Rixd. corant saxisk och muscowitisk (dvs. saxiskt o. ryskt mynt). KKD 10: 146 (1708). — särsk.
a) [jfr t. sächsischblau, sächsisch blau, eng. saxon-blue] (numera i sht i skildring av ä. förh.) i uttr. saxiskt blått.
α) om (textil)färg erhållen l. bestående av indigo upplöst i svavelsyra; särsk.: löslig indigo (upplöst i vatten). Indigons upplösning i svafvelsyra plägar .. kallas Sachsiskt blått, emedan dess användande upptäcktes af en Sachsare, vid namn Barth. Berzelius Kemi 5: 698 (1828). Ekbohrn (1904; om vattenlösning av löslig indigo). BonnierKL 9: 1700 (1926; om löslig indigo).
β) om blå mineralfärg; dels om smalts, dels om blå kopparfärg. Synnerberg 1: 39 (1815). 2SvUppslB 24: 1268 (1952; om ä. förh.).
b) [jfr t. sächsischgrün] (i fackspr.) i uttr. saxiskt grönt.
α) om (textil)färg erhållen medelst i svavelsyra upplöst indigo o. gulträ (l. kvercitron); jfr SAXER-GRÖNA. Så kalladt Saxiskt grönt, som är den vanligaste och tillika skönaste gröna färg på ylle. Åkerman KemTechn. 2: 327 (1832). Kjellin (1927).
c) (numera bl. tillf.) i uttr. saxiskt grön, som har l. utgör den gröna färgnyans som är utmärkande för saxiskt grönt (i bet. b α); jfr SAXER-GRÖN. VetAH 1804, s. 26.
d) [jfr t. sächsisches porzellan] i uttr. saxiskt porslin, meissenporslin. 1 The Service af Sachsist finaste porcellaine. KlädkamRSthm 1750 A, s. 6. En herde och en herdinna i saxiskt porslin. Hallström Händ. 35 (1927).
e) om halvädelsten: härstammande från fyndort i Sachsen; särsk. i uttr. saxisk diamant, om vattenklar bergkristall från Sachsen. Saxiska Opaler. Engeström PVetA 1774, s. 14. Sachsiska diamanter. Kjellin (1927).
f) (numera föga br.) i uttr. saxisk svavelsyra, äv. vitriololja, (gm destillation av järnvitriol, huvudsakligen i Sachsen framställd) rykande svavelsyra. Saxisk svafvelsyra. Berzelius Kemi 1: 306 (1808). Sachsisk vitriololja. Lindgren Läkem. 64 (1902). Kjellander FärghVaruk. 441 (1940).
g) i substantivisk anv.: saxare; numera bl. (ngn gg arkaiserande) i pl. best.; jfr 1 b. Men nähr jag considererer, huru vidt dhe Säxiske .. (i Schlesien) ähre engagerede, så (osv.). AOxenstierna 8: 148 (1633). särsk. (†) i utvidgad anv., om anhängare av saxarna; anträffat bl. om anhängare av August den starke av Sachsen. (Den polske vojvoden Lipski) är god Saxsisk, men däremot Crispin en skiälig mann. Hermelin Bref 2 (1702).
(2) -FRANKISK. [jfr t. sächsisch-fränkisch] saxisk o. frankisk; gemensam för Sachsen o. Franken; särsk. (kyrkohist.) i uttr. (den) saxisk-frankiska bekännelsen, om trosbekännelse uppsatt på sommaren 1529 av Luther o. hans vänner. Holmquist LutherRefH 117 (1915).
2) saxiskt språk l. saxisk dialekt; förr äv.: lågtyska. Törning 57 (1677; om lågtyska). G Uti the orden, som komma af gamla Göthiskan och Saxiskan, läses (i engelskan) som et G. .. (t. ex.) anger, wrede. Kullin EngGr. 13 (1744); jfr saxisk 1 a. Auerbach (1913).
Spalt S 1287 band 24, 1965