Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMORDNA sam3~å2rdna, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
1) ordna l. placera (föremål l. byggnader o. d.) tillsammans (jfr SAM- 1 b); numera bl. (föga br.) med mer l. mindre tydlig anslutning till 3. (De omkring Batavia) temligen tätt samordnade palatserna och lustställena. Andersson Verldsoms. 3: 231 (1854). Så att alla (konstslöjds-)föremål (i museet), som tillhöra en och samma tid, samordnats i en sal. MeddSlöjdF 1898, 2: 18.
2) ordna l. placera (olika företeelser l. kategorier o. d. i förhållande till varandra) så att likställighet råder i ett l. annat avseende (t. ex. i betydelse, värde, rang), likställa, sidoordna; ofta i uttr. samordna ngt (l. ngn) med ngt (l. ngn), likställa l. sidoordna ngt (l. ngn) med ngt (l. ngn) l. sätta ngt (l. ngn) vid sidan av ngt (l. ngn); stundom äv. refl., med saksubj.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (i denna anv. förr äv. med indirekt obj., motsv. en av prep. med styrd bestämning); jfr SAM- 2. Det är intet ovanligt hos menniskor .., att en särskild förmögenhet inkräktar ett område, som bort delas med de henne samordnade. SvLitTidskr. 1867, s. 73. (Spännetyperna) L’ och M’ stå således till tiden ungefär som samordnade utvecklingsformer af K’. AntT 4: 171 (1872). Wikner Lifsfr. 2: 127 (1879; refl.). Ganska egendomligt är, att Geijer .. (i fråga om frånkännande av valrätt) med qvinnan samordnar presten, vetenskapsmannen och läraren. Wirsén i 3SAH 14: 198 (1899). Större verk .. där många öfver- och samordnade organs rättigheter och skyldigheter måste afgränsas emot hvarandra. EkonS 2: 575 (1901). Ingendera frågan kan anses viktigare; de äro fullkomligt samordnade. Östergren (1937). Man betraktar de olika religionsformerna som samordnade med varandra i en uppåtstigande skala från primitiva stadier till en alltmera humaniserad och förandligad religiositet. FinT 1955, s. 58. — särsk.
a) språkv. i fråga om förbindande av sats l. satsdel med annan sats l. satsdel så att de förbundna elementen bliva likställda i förhållande till varandra l. i förhållande till ett visst överordnat led; särsk. dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om konjunktion (motsatt: underordnande), dels ss. vbalsbst. -ing i konkret anv., om de förenade satserna l. satsdelarna; jfr KOORDINERA 1 b. Ord sägas vara samordnade, då de uttrycka en likhet i begrepp, hvilken åter kräfver likhet i form. Tullberg SvSpr. 1: 43 (1836). Satsdelar, som ej bestämma hvarandra, men gemensamt bestämma en annan satsdel, kallas samordnade. Nordvall Modersm. 17 (1863). En mening af själfständiga samordnade ordgrupper kallas samordning. Brate SvSpr. 197 (1898). Samordnande konjunktioner förbinda satser (eller satsdelar) af samma slag. Beckman SvSpr. 175 (1904). De vanligaste samordnande konjunktionerna är och, eller, men och utan. Källquist SvSprL 48 (1954).
b) filos. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: koordinerad (se KOORDINERA 1 a); äv. ss. vbalsbst. -ing, koordination (se d. o. 1 a). Borelius Log. 17 (1863: Samordnade, p. pf. pl.). Ahlberg FilH 2: 64 (1926: samordning).
c) mat. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som (på grund av viss relation) hör tillsammans l. bildar ett par (med ngt), konjugerad (se KONJUGERA I 2). Fyra planer A, B, C, D, som gå genom en och samma räta linie, kallas harmoniska, när .. sin (BA): sin (BC) = sin (DA): sin (DC). Man säger då, att (planen) A och C å ena sidan samt B och D å den andra äro med hvarandra samordnade (konjugerade) eller bilda harmoniska par. Lindelöf AnGeom. 184 (1864).
d) (mera tillf.) övergående i bet.: sammanställa l. kombinera (företeelser med andra) för att belysa l. förstå dem l. för att dra slutsatser o. d. (En vilde) samordnar .. skuggbilderna med .. andra företeelser, hvilka förbryllat honom på ett likartadt sätt: spegelbilderna, hvilka mött honom på vattenytorna; och minnesbilderna .. och drömbilderna, som hemsökt honom i hans sömn. Hirn Barnlek 290 (1916). Materialvandringsmekaniken vid vinkelförlandet Sandhammaren blir mera förståelig, när vinddiagrammen samordnas med uppgifter på vattenståndsvariationer och beräknade värden på vågor och strömmar. SvGeogrÅb. 1958, s. 58.
e) övergående i bet.: avväga l. balansera (olika drifter, intressen, krafter o. d.) mot varandra; anpassa; äv. i uttr. samordna ngt med ngt, övergående i bet.: avväga ngt mot ngt l. anpassa ngt till ngt. Dansen är den ädla, den vackra samordningen, en viljans seger över mänskokroppens motstånd, säger en. Johnson GrKrilon 242 (1941). Tveksamheterna (hos deltagarna i demonstrationståget) fanns väl kvar men dämpades och samordnades, man blev ett med det jämna trampandet i leden framför och bakom, .. man blev ett mot de stirrande ansiktena längs trottoarerna. Ekelöf Utflykt. 23 (1947). (I jaktdressyren) var det rovdriften, det köttätande rovdjurets begär att skaffa sig föda, som skulle samordnas med den liknande driften hos rovdjuret-människan. Edström Hund. 25 (1948). (Lärarinnorna i kollegiet) företrädde .. ett inslag av känsla och hjärta i det konglomerat av lynnen, som en rektor hade att leda och samordna. Spong Sjövinkel 100 (1949); jfr 3.
f) övergående i bet.: (reglera o.) jämka l. avpassa (förmåner o. d.); jfr e, 3. Samordning mellan å ena sidan de sjuklöne- och sjukvårdsförmåner, som i de statliga avlöningsreglementena tillerkännes statstjänstemännen .., och å andra sidan de motsvarande förmåner, som utgår på grund av den allmänna sjukförsäkringen (m. m.). TSvLärov. 1954, s. 776.
3) ordna l. organisera (verksamhet l. handlingar l. ansträngningar o. d., äv. grupp av varelser o. d.) så att ett visst gemensamt mål l. en viss avsedd effekt (bäst kan) uppnås o. d.; inordna i en plan l. en organisation; organisera för rationellt samarbete; äv. i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr 2 o. SAM- 7. Engelsmän och tyskar arbeta efter tvänne olika, i deras skilda raslynnen grundade metoder. .. I Tyskland heter den: vetenskaplig metod och disciplinarisk samordning af det hela. Steffen EnglVärldsm. 340 (1898). Ovanför .. (bohålen) utföra jordsvalorna i samordnade, stora följen sina livliga flyglekar. Rosenius SvFågl. 2: 314 (1924). Samordnande av arbetsförmedlingsverksamheten inom riket. SFS 1935, s. 264. Samordna ansträngningarna. Etzler Zig. 107 (1944). Som ett samordnande organ i näringslivet tycktes staten inte vara lätt att undvara. Wigforss Minn. 2: 115 (1951). Har boställsnämnd eller dess ordförande att verkställa förrättningar å skilda boställen på sådana tider, att förrättningarna kunna samordnas, skola dessa så planläggas, att kostnaderna för .. resor i möjligaste mån nedbringas. SFS 1951, s. 267.
4) med. röra (muskler) l. utföra (rörelser o. d.) så att samverkan l. samtidighet uppnås, koordinera (se d. o. 2); synkronisera; jfr SAM- 7. Förmågan att samordna rörelserna försämras (vid progressiv paralys) för att till sist helt och hållet försvinna. Svenson Sinnessj. 103 (1907). Ett och annat barn har dock omedelbart samordnade ögonrörelser. Lilius SmåbarnSjälsl. 14 (1917).
(2 (f), 3) -AVTAL~02, äv. ~20. avtal om samordning (t. ex. av olika bestämmelser l. därav reglerade förhållanden l. av en verksamhet). SvD(A) 1958, nr 263, s. 21 (rörande samordning av sjukvård inom Sthms stad o. län). —
(3) -MINISTER. i Sverige under åren 1948—1949 använd inofficiell beteckning på konsultativt statsråd vars uppgift var att samordna den ekonomiska politiken. MorgT 1948, nr 300, s. 8. —
(3) -ORGAN. organ (se d. o. 4 b) vars uppgift är att samordna verksamheten inom ngt område o. d. SvD(A) 1960, nr 179, s. 5. —
(2 a) -PARTIKEL. (†) om (kopulativ) samordnande konjunktion; särsk. om sådan konjunktion betraktad ss. varande utan egen betydelse o. tjänande enbart att samordna satser l. satsdelar. Keyser SvSpr. 42, 45 (1875). —
(2 (f), 3) -REGEL; pl. -regler. särsk. till 2 f, 3, om regel för samordning av olika bestämmelser l. därav reglerade förhållanden. IndTjänstem. 1959, nr 2, s. 9. —
(2 (f), 3) -UPPGÖRELSE~0200. jfr -avtal. Som bekant undantogs restaurangavtalet från samordningsuppgörelsen mellan Svenska arbetsgivareföreningen och LO. SvD(A) 1959, nr 74, s. 3.
Spalt S 849 band 24, 1964