| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMMANSÄTTA sam3an~sät2a, äv. (numera bl. tillf.) TILLSAMMANSÄTTA tilsam3an~, förr äv. TILLSAMMANSSÄTTA, v. -er, -satte, -satt, -satt (se för övr. SÄTTA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Forsius Phys. 66 (1611), Lind 1: 1903 (1749)), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.).
Anm. 1:o Se med avs. på verbets o. de olika vbalformernas bruklighet i förh. till förb. sätta samman samt med avs. på verbets konstruktion anm. 3:o o. 4:o sp. 586 f. 2:o Beträffande p. pf. sammansatt i adjektivisk anv. se SAMMANSATT, p. adj.
A. i mera eg. anv.
1) (numera bl. tillf.) sätta l. anbringa (olika föremål) intill varandra l. i en viss formation, t. ex. en grupp, sätta l. placera ihop; bygga upp l. åstadkomma (ngt) gm att anbringa olika föremål på ett sådant sätt (i denna anv. utan bestämd avgränsning från 3). Bolinus Dagb. 65 (1679). (Han) befalte (krigs-)Folcket trängia sina hopar hårdt tilsamman, betäckia sina Hufwud med sammansatte Sköldar, och .. skynda sigh vthur Klyfftorna. Sylvius Curtius 381 (1682). Bröstet (Hufwudändan eller Wäggen) (av milan), som af stadig och jämn wed bör sammansättas. Wallner Kol. 48 (1746); jfr 3, 8. Säden bindes i små kjärfvar som sedan sammansättas i stackar. BtVLand 1: 68 (1775). — särsk. (†): samla l. lägga upp (hö i såtar l. stackar). Sedan det .. torra höet blifvit infördt, räfsas det öfriga tillhopa uti längre strängar .., hvarefter det sammansättes uti hopar. LBÄ 44—50: 278 (1801).
2) hopfoga l. förena (olika föremål l. delar av ngt) till ett sammanhängande helt l. en enhetligt fungerande mekanism (t. ex. en apparat l. maskin); hopfoga l. förena de skilda delarna av l. till (ngt, t. ex. ngt sönderslaget l. en apparat; i denna anv. stundom svårt att skilja från 3); sätta ihop, hopsätta. Forsius Phys. 66 (1611). At sammansätta sönderslagit Porcellain. Warg 716 (1755; rubrik). Alla de träarbeten (i en byggnad), till hvilka lim begagnas, utföras af snickaren, hvilken utom limningen sammansätter trästyckena med i allmänhet dylika förbindningar, som timmermannen. Rothstein Byggn. 503 (1859). Inlärandet af karbinens och revolverns söndertagande och sammansättande. EldhandvFältart. 1887, s. 15. Hammarström Sportfiske 12 (1925).
3) tillverka l. framställa l. bygga l. göra (ngt) gm att hopfoga olika föremål l. delar, sätta ihop, hopsätta; ofta med särskild tanke på den principiella konstruktionen (uppfinningen o. d.) av ngt l. på det sätt varpå ngt är uppbyggt l. konstruerat l. det material varav ngt är tillverkat (i dessa anv. närmande sig 6 resp. 8); särsk. i uttr. sammansätta ngt av (förr äv. med) ngt; jfr 1, 2. Kroppen .. är så medh lemmar, hwdh, kött och been, brosk, senor och ådhror, ledher och ledhamoot samansatt, at man må see ther jtt Gudz mesterstycke. OPetri 3: 520 (c. 1535); jfr 8. Väfskeden är af rör, ganska fin och nätt tilsammansatt. Brelin Resa 32 (1738). (Värjgehänget) war starkt och vtaf dubla remar tilsammans satt. Humbla Landcr. 469 (1740). Skogsbristen har nu så widgat sig at de Orter som .. hittils födt sig med Laggkärils sammansättjande .. måste lita Någrannen til. Brauner Bosk. 130 (1756). Detta Skepp befanns så illa sammansatt, att det med betydlig kostnad måste förbättras. Gyllengranat SvSjökr. 2: 38 (1840). Polhammar .. sammansatte ett nytt uppfordringsverk för Fahlu grufva. Carlson Hist. 5: 90 (1879).
4) (†) refl., om massa o. d.: sjunka samman, sätta sig. Ther så hända skulle, at på wägen något (av kolen) spildes, eller Kolen sig så tilsamman satte, at en Tunna mer eller mindre torde felas, när Bonden kommer fram, så skal (osv.). Bergv. 1: 281 (1673). Därs. 2: 567 (1751).
B. i oeg. l. bildl. anv.
5) sammanföra l. sammanställa l. samla (olika enheter l. element) till ett helt, förena l. förbinda l. sammankoppla l. kombinera (olika enheter l. element). Boström 1: 145 (c. 1830). Flera Runors kännestrek kunde .. sammansättas i en mynd. Liljegren Runl. 34 (1832). Flera nuanceringar af betyg (ha) funnits nödvändiga, uttryckta genom sammansatta bokstäfver. BerRevElLärov. 1832, s. 17. De kemiska elementen sammansättas och åtskiljas. Vasenius Världsb. 14 (1900). — särsk.
a) (†) sammanföra (personer l. grupper av personer o. d.) till en organisatorisk enhet l. i en sammanslutning l. i viss gemenskap, förena o. d.; särsk.: sammanföra (personer l. hemman som gemensamt ansvara för fullgörandet av en viss officiell skyldighet, t. ex. skatte- l. rusttjänstskyldighet) till ett gärdelag l. en rote o. d.; jfr SAMMANFOGA I 5 c; särsk. i uttr. sammansätta ngra i ngt. På thet ath theras hierta mågha få någhon hugnat, the ther sammansatte äro j kerlekenom. Kol. 2: 2 (NT 1526; Bib. 1541: sammanfögadhe; Bib. 1917: slutas tillsammans). (Fsv.) Hamnumenn .. (dvs.) Så många som äre sammansatte i en Rote. Verelius 107 (1681). Klagemål .. inkomma utaf Gästgifwarne .. theröfwer at almogen som Gästgifware Gårdarne til understöd äre sammansatte och roterade på wisze dagar at hålla ett wist tal Hästar wid bemälte Gårdar, ther til wisa sig mycket tröge och owillige. Schmedeman Just. 1453 (1696). Desze kiöpmän (som förmådde yllevävare att flytta över från Nederländerna) giorde Engeland härigenom så stor tienst, at Konungen sammansatte dem i ett Compagnie under privilegio at handla .. med ylle waror. Nordencrantz Arc. 109 (1730).
b) (†) sammanslå (olika enheter) till en enhet; lägga samman (olika summor l. kvantiteter av ngt). UrkFinlÖ II. 1: 93 (c. 1650). Den Krigsfahran, som .. (Sverige) än ytterligare hafver at befrukta, emedan Fienderne alla deras kraffter ihopsambla och sammansättia. 2RARP I. 2: 277 (1720). Genom subtrahering och dividering uplöses och särskiljes det, som genom addering och multiplisering är sammansatt. Palmquist Räkn. 12 (1750). Alla emellan hafs-utloppet af Torneå Älf och .. Öfwer-Torneå sokns kyrka .. belägne mångfaldige laxfiske-ställen skulle .. til någre få fiske-ställen .. sammansättas och inskränkas. PH 8: 305 (1766). (Som donation lämnas till Öreryds socken) 22 Rdr Riksgäld, hvilka 22 Rdr blifva vid nästa sockenstämma 1809 tagne till socknens Skolemästarelön, och sammansättes med Organistlönen. SMorin (1808) hos Eneström Gnosj. 114.
c) (†) sammanfoga l. förena (olika ord l. satsdelar) till en syntaktisk enhet, förbinda (ord o. d.) med varandra; särsk. i uttr. sammansätta (ett ord) med (visst kasus l. viss preposition), konstruera (ett ord) med (visst kasus l. viss preposition). (Man bör) laga at man får en wäl liudande numerum (dvs. rytm), genom adjectivorum (dvs. adjektivens) och substantivorum (dvs. substantivens) skickelige sammansättiande, och utzirande med anständige adverbia. Biurman Brefst. 33 (1729). Näst ordens bemärkelser, blir det angelägit at upgifva de sätt, hvaruppå de sammansättas (construeras) med andre ord, serdeles med præpositioner. Kellgren UnderrSvOrdab. 5 (1787). (För flyttning från första till andra avdelningen böra lärjungarna bl. a.) äga öfning att sammansätta adjectivum och substantivum, nomen med verbum och verbum med casus. FörslSkolordn. 1817, s. 13.
d) fys. ersätta (olika fysiska krafter) med en enda verkande kraft, få fram l. räkna ut resultanten av (olika fysiska krafter). Att sammansätta två eller flera krafter vill säga, att söka intensiteten, riktningen och anbringningspunkten för deras resultant. Fock 1Fys. 35 (1853). Moll Fys. 1: 67 (1897). Bergholm Fys. 1: 24 (1922).
e) (†) binda ihop (sina tankar) o. ge uttryck åt dem i tal l. skrift. (I apologistklassen lära barnen) At på modersmålet sammansätta sine tankar i åtskillige, effter ålder afpassade ämnen. Skolordn. 1778, s. XXI.
f) (†) i fråga om förbindande l. förening l. hopkoppling av olika företeelser l. tillstånd l. egenskaper l. ngts förbindande med vissa omständigheter o. d.: förena, förbinda, hopkoppla o. d. Högferdh och lijthen macht thet haffuer fanen samman satt. SvOrds. B 2 a (1604). Nhär man betragtar detta verdzlighe, så ähr vår liffstijdh jempt medh klagan och vedermöda sammansatt. OxBr. 3: 204 (1630). Huru mycket missbrukad religion, sammansatt med bofstycken (!) Almqvist Smar. 447 (1845).
g) (†) i en framställning sammanföra (olika ting) ss. mer l. mindre likvärdiga l. identiska. At Propheten Micha .. talar lijkmätigt medh Esais, sammansättiandes goda Män, och rättferdige och sägher (osv.). Emporagrius Oxenstierna 20 (1655).
6) åvägabringa l. åstadkomma l. uppbygga l. skapa l. göra l. bilda (ngt) gm att hopfoga l. förena olika element l. komponenter; äv. (utom i b β o. c numera knappast br.) allmännare (utan särskild tanke på de element l. komponenter varav ngt hopfogas): åvägabringa, åstadkomma, uppbygga, upprätta, skapa, göra, bilda o. d.; äv. med saksubj. Gudh (har) utti andre land och konungrijker myckitt sammansat, thet som utti thesse konungerijker synes vare fast underligit och sielsyndt. G1R 24: 384 (1554). Att .. understödja den konfederation, som en stor del af polackarne vilja sammansätta mot Ryssland. JGOxenstierna (1788) i MoB 1: 123. Envoyén baron Pechlin hade .. börjat sammansätta ett nytt parti för hertig Adolf Fredrik. Fersen HistSkr. 1: 115 (c. 1790). Må inbillningen följa sin medfödda drift att skapa och sammansätta bilder. Enberg i 2SAH 7: 304 (1815). Försöken att för hela riket sammansätta en gemensam Öfver-Domstol. Nordström Samh. 2: 550 (1840). Lögnen .. kan sammansätta förstadömen och väldigheter. Thomander 1: 277 (1862). Kant försökte att sammansätta den mänskliga kunskapen af element, som icke ursprungligen höra till samman. Nyblæus Forskn. I. 2: 176 (1875). Af utvaldt manskap ur andra regementen sammansattes nya lätta trupper till häst och fot. Malmström Hist. 5: 139 (1877). — särsk.
a) med avs. på ämne l. massa o. d.: framställa (ngt) av olika ingredienser, fastställa receptet för framställning av (ngt), komponera; jfr 8. Thenna högtberömda Latwerg hafwer aldraförst Andromachus Keyser Neronis Läkiare förordnat, tillsammansatt och beskrifwit. Månsson Åderlåt. 77 (1642). (Det) må .. nämnas, att man på Sèvresfabrikens laboratorium .. lyckats sammansätta en annan ny massa för tillverkning af mjukt porslin. MeddSlöjdF 1889, s. 18.
b) med avs. på muntlig l. skriftlig framställning o. d.
α) (numera bl. tillf.) med särskild tanke på de olika element l. det material o. d. varav en framställning uppbygges (t. ex. delar av olika framställningar, motiv från olika håll, olika språkliga element): sammanställa, hopsätta o. d. Gråmunka regla är aff stoor ofornufft samman satt. OPetri 1: 513 (1528); jfr β. Rosenstein 3: 155 (1792). Hvar och en .. framstammade ett litet tal, de flesta sammansatte af orimliga och löjliga phraser. Palmblad Nov. 2: 60 (1819, 1841). (Birger Jarls) stadslag, som war sammansatt af de förut brukliga birke- eller handelsrätterna. Fryxell Ber. 2: 50 (1826).
β) (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. vard.) allmännare: författa, skriva, sätta ihop. Predicaren .. samman satte mong Ordspråk. Pred. 12: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: författade). Denna Comedien lärer wara den första som blifwit sammansat på wårt språk. Gyllenborg Sprätth. Föret. (1737). Harald Hårdråde .. sammansatte 16 visor til sin fästemös heder. 1VittAH 1: 19 (1755). (Här) nödgas jag sluta dessa i hast sammansatta rader. Castrén Res. 2: 350 (1847). Sammansätta ett spex. Östergren (1937).
c) (numera bl. tillf.) med avs. på mening: bilda o. nedskriva. Porthan BrCalonius 476 (1798). I vändestolen vid pulpeten sammansatte herr Petrus Magni med stor omsorg sina meningar på papperet. Moberg Rid 88 (1941).
e) med avs. på matsedel l. måltid o. d.: ställa samman, komponera. Auerbach (1913). Värden hade sammansatt den (dvs. middagen) med .. tanke på tidens .. krav. Hallström Händ. 274 (1927).
f) (numera knappast br.) med avs. på musik l. musikstycke: komponera, skriva. Rudbeck Bref 21 (1663). I den musik, som .. (Olof Rudbeck) hade sammansatt till Carl XI:s kröning, .. sjöng han ock sjelf hufvudstämman. Atterbom Minnest. 1: 232 (1847).
g) (†) i pass., om oväder (i bildl. bet.): dra ihop sig l. dyl. På den wästre sidan synes för Rikedh en stor storm och owäder att sammansättias och ihoopwäxa. RARP V. 1: 155 (1652).
h) (†) med avs. på lögn l. förräderi o. d.: ”koka ihop”, uppdikta, finna upp, sätta ihop. Han dictar oc sammansätter all the forredera sticker som han noghen tiid kan bethenkia emote oss. G1R 6: 54 (1529). (E. XIV har) bevist, att hertigerne .. thett (dvs. det onda ryktet) sammansatt hafve. RA I. 2: 237 (1568).
i) i p. pf. (jfr 8 c o. SAMMANSATT, p. adj. 2), med särskild tanke på det sätt varpå ngt är åstadkommet l. uppbyggt o. d. At hålla denna illa sammansatte Rikskroppen (som uppstått gm Kalmarunionen) tilhopa. Schönberg Bref 1: 161 (1772). En uppsluppen, löst sammansatt intrig ger farsen. Wrangel Dikten 253 (1912).
7) [jfr 5, 6] sammanfoga l. förena (olika ord l. ett ord o. en förled) till ett ord; bilda (ord) gm att sammanfoga l. förena olika ord osv. Arvidi 212 (1651). Astrild .. (är) sammansatt af Ast, det är, Kärleek, och ild, eller eld. Stiernhielm Vt. (1658, 1668). Östergren (1937).
8) [jfr 6] betecknande ngts beskaffenhet med avs. på de beståndsdelar l. ingredienser som ingå i det l. de enheter som tillsammans bilda det l. ngts sammansättning.
a) ge (ngt) en viss beskaffenhet med avs. på de däri ingående beståndsdelarna l. enheterna, ge (ngt) en viss sammansättning; särsk. med avs. på kollektiv av personer; jfr c. Man skulle .. väntat sig, att envåldsmonarken sammansatt sin rådkammare af personer, hvilkas åsigter fullkomligt sammanstämde med hans. Svedelius i 2SAH 54: 247 (1878). Hur har ni tänkt er (att) sammansätta kommittén? Östergren (1937).
b) (i sht i fackspr.) med saksubj.: utgöra de beståndsdelar l. element varav (ngt) är uppbyggt l. består l. de ingredienser l. enheter l. personelement som ingå i (ngt); jfr c. Den mängd af folkslag, som sammansatt det Romerska väldet, utgjorde icke en nation. Rosenstein 2: 348 (1789). De bergarter, som sammansätta den uppländska klippgrunden, äro i sin inverkan på vegetationen tämligen likartade. Uppl. 1: 92 (1901). Hassel och al sammansätta dalbottnens buskmarker. SvGeogrÅb. 1928, s. 26.
c) i p. pf. (jfr 6 i o. SAMMANSATT, p. adj. 2): som är uppbyggd l. består l. bildas av vissa beståndsdelar l. element (särsk. personelement) l. enheter, vari vissa ingredienser ingå, som har en viss sammansättning (se d. o. 9); särsk. i uttr. vara sammansatt av ngt. PH 4: 2630 (1748). Vi .. sågo med förundran .. (Javas) behageliga skoglunder, som äro af stora och täta löfträd sammansatte. Brelin Resa 9 (1758). Graniten (på en viss plats i Härjedalen) är sammansatt af blekröd småkornig fältspat, litet qvarts och små partier af svart glimmer. Hisinger Ant. 2: 78 (1820). De täflande (fotbolls-)lagen voro sammansatta lika som vid den föregående sammandrabbningen. NordIdrL 1901, s. 192. Man vet, att de (dvs. äggviteämnena) äro sammansatta av enkla kvävehaltiga organiska syror, s. k. aminosyror. Bolin KemVerkst. 40 (1942). Ett väl sammansatt foder. Träskman Fjäd. 34 (1948).
9) (†) refl., i uttr. sammansätta sig om ngt, samlas för att diskutera ngt l. dyl.; jfr 10. (Ridderskapet o. adeln anhöll att) Borgareståndet sigh ännu något wijdare härom wille sammansette. 1BorgP 316 (1676).
10) (†) refl.: sammansluta sig, ingå förbund; komma överens (om ngt); förena sig, slå sig samman; särsk. i fråga om konspiratorisk sammanslutning l. överenskommelse: sammangadda l. sammansvärja sig; äv. i uttr. sammansätta sig (till) att göra ngt. RA I. 4: 783 (1598). Krigzfolcket .. hadhe sammansatt sigh till att dräpe alle höfwidzmän om natten. Skytte Und. C 1 a (1604). När then falske Judas, then wrångwise Pilatus, the afwundsfulle Phariséer, the blodtörstige Judar, förenas och sammansättja sig, huru skal tå then oskyldigaste Jesus undslippa? Spegel Pass. 154 (c. 1680). At några wälmenande ock sit Fädernesland högtälskande Personer sammansat sig, at .. inrätta denna Wetenskaps Academie. Ribe PVetA 1740, s. 4. Nordiske makterne sammansatte sig mot Sveriges unga Konung. Nordin i 1SAH 1: 309 (1786, 1801). Redan i riksdagens början framträdde denna bondeståndets bångstyrighet, då det med borgarståndet sammansatte sig att utvälja hertigen af Holstein till tronföljare. Forssell i 2SAH 58: 453 (1882). SvRiksd. I. 4: 72 (1932; om förh. 1680). — särsk.
a) i uttr. sammansätta sig till en menighet, sammansluta sig till ett samfund l. dyl. Eneman Resa 1: 79 (1712).
b) i uttr. sammansätta sig om en mening l. över en intention, enas l. komma överens (med avs. på uppfattningen om ngt). AOxenstierna 8: 24 (1633: oss öfver en intention att sammansettia). I denna tid, då de fyra stånden ännu icke blifvit vana att handla såsom ett helt, .. syntes det gifva ett högst vådligt föredöme, att de tre ofrälse stånden särskildt skulle sammansätta sig om en mening. Carlson Hist. 3: 132 (1874).
c) överenskomma om gemensamt uppträdande i en viss ekonomisk angelägenhet l. om ekonomiskt samarbete l. samgående; sammansluta sig för ekonomiskt samarbete l. samgående (särsk. för att hålla priserna på en vara uppe l. nere); bilda bolag o. d.; särsk. i uttr. sammansätta sig om ngt, komma överens l. slå sig l. gå samman om ngt. NorrlS 1—6: 361 (1604). N. N. (har) sjelf befunnit, at wid Auctionen under påstående Bergsting, af Kongl. Maj:ts och Kronones tiondejern, således tilgår, at de som sådant jern sig wilja tilhandla, sig sammansätta at ej bjuda öfwer hwarannan. Bergv. 2: 1 (1736). Kunnandes ock flere Socknar sammansätta sig om et Magazins inrättande. PH 6: 4577 (1757). Att åter i större districter sammansätta sig om en större tillverkning (av salpeter), lärer blifva så mycket svårare, som (osv.). LBÄ 36—38: 72 (1800).
d) [jfr 5 a] slå sig samman om fullgörandet av en viss skyldighet (t. ex. skatte- l. rusttjänstskyldighet) l. om utseendet av en gemensam representant l. dyl.; särsk. i uttr. sammansätta sig om ngt, slå sig l. gå samman om ngt. GenMRulla 1684, s. 59. Så gifwe I fördenskul det förslaget, at hwarje fyra Soldate-Rotebönder kunde sammansätta sig och hwar sin gång framföra deras gewär och ränslor til General Mönstringsplatsen. LMil. 4: 839 (1696). Är det så, at 2 eller högst 3 af de minste Städerne wilja sammansätta sig om en Fullmägtig, det måge de göra. PH 6: 4698 (1757). Därs. 8: 74 (1765).
e) med saksubj. betecknande vissa omständigheter: förena sig l. samverka till (att göra ngt). Natur och börd hade sammansatt sig att hos .. (G. Horn) gifva anlaget till en Fältherre. Nordin i 2SAH 3: 268 (1803).
11) (†) tr.: få (ngra) att sammansluta l. sammangadda l. sammansvärja sig, uppvigla l. upphetsa (ngra mot varandra). När någon Procurator .. uphissar och förleder någon til oskiälige twister och rättegånger ..; Har Kongl. May:t för skiäligt funnit, at then samma skal exemplariter .. afstraffas. Och fast än en sådan, när han Parterne emot hwar annan hissat och sammansatt, sig undandrager .., skal (osv.). Schmedeman Just. 1419 (1695).
12) (†) i p. pf.: överenskommen. Doch ware intet Ämbete eller Skrå tillåteligit, sins emillan sig at sammansättia om et vist pris uti någon wahras inkiöpande, samt at sins emillan belägga den af Ämbetet med något wite, som det sammansatte priset öfwerskrider. Skråordn. 1720, s. C 4 b; jfr 10 c.
1) till 2.
a) person som sätter ihop ngt l. yrkesmässigt sysslar med hopsättning av ngt. Linc. (1640; under compositor); jfr 2 a. Hvad som förut icke aktats nödigt att göra färdigt afslutas nu (då delarna till en orgel plockas samman på orgelfabriken) och sammansättaren mottager det hela samt gör instrumentet färdigt. MeddSlöjdF 1900, 2: 112. YrkesförtArbFörmedl. 50 (1952).
b) (numera föga br.) om verktyg vari urverk fastsättes vid dess hopsättning o. d. Almroth Karmarsch 663 (1839). Hopsättningen af ett ur sker bäst i sammansättaren. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 86 (1881).
2) till 6.
a) (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. vard.) till 6 b β: författare o. d. Schroderus Os. 2: 216 (1635). VDAkt. 1695, nr 1080. SAD 1: 503 (1788).
SAMMANSÄTTBAR30~02, äv. 30~20, adj. [jfr t. zusammensetzbar] (i sht i utpräglat skriftspr.) till 2: hopsättbar. Form 1952, s. 161. Sammansättbara schabloner. TT 1956, nr 20, s. XXXII. —
SAMMANSÄTTLIG, adj. [jfr d. sammensættelig, nor. sammensettelig] (†) till 5, 7, i pl., om olika element: som gå att sammansätta l. förena med varandra, förenliga. Lidbeck Anm. 210 (1811). Frankrikes språk eger ej nog böjliga och sammansättliga ”elementer” för att .. bilda binära namn. HjLing (1882) hos LGBranting 1: 266.
Spalt S 773 band 24, 1964