Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAM- ssgr (forts.):
(2 a) SAM-BEBLANDAD, p. adj. (†) om metallgods: uppblandad med mindervärdiga beståndsdelar. Införande af odugligit och sambeblandat godz, som af ringa Prob befinnes. Löfgren TenngjH I. 1: Bil. 36 (i handl. fr. 1675). —
-BERÄTTIGAD, p. adj. (numera föga br.) jur. om person: berättigad till andel i samegendom; äv. i substantivisk anv. NF 4: 192 (1880). Vissa tillgöranden, som enskild samberättigad kan företaga, utöva verkan även på de övrigas rätt. Hernberg Rättsh. 155 (1922). —
-BESITTARE. jur. person som besitter ngt gemensamt med en l. flera andra. Eschelsson Besittn. 127 (1904). —
-BESITTNING. jur. förhållandet att två l. flera personer besitta ngt gemensamt. Nordling CivR 135 (1882). —
(6) -BESKATTA, -ning. beskatta (två personer, särsk. äkta makar) gemensamt; stundom äv. i uttr. sambeskatta ngn med ngn; i sht ss. vbalsbst. -ning. BtRiksdP 1944, 7: nr 18, s. 9 (ss. vbalsbst.).
Ssg: sambeskattnings-reform. LD 1958, nr 192, s. 16. —
-BESLUT. (i fackspr.) beslut som fattas av två l. flera parter gemensamt, samfällt beslut. Hernberg Rättsh. 376 (1922). Sambeslut av konung och riksdag. SvRiksd. II. 14: 123 (1934). —
(1 a, 3) -BESTÅ, -ende. (i fackspr.) bestå tillsammans l. samtidigt; jfr -existera o. samman-bestå. Vannérus Ateism 49 (1902). —
-BETE, n.
1) lant. bete varvid olika ägares husdjur beta tillsammans. UNT 1935, nr 66, s. 9.
2) (tillf.) bete varvid olika slag av djur beta tillsammans. UNT 1939, nr 234, s. 4. —
-BILDNING.
1) [efter t. ineinsbildung] (†) till 2, om konstnärlig produkt tänkt ss. en förening av skilda faktorer; jfr bildning 3 c β. Den dramatiska poesien bewisar sig wara den fullkomligaste sam-bildning af konst och werklighet. Ljunggren Est. 2: 46 (1860).
2) (numera bl. tillf.) geol. till 3: bildning (se d. o. 4 b α slutet) som uppkommit samtidigt (med en l. flera andra), synkron bildning. Hisinger Ant. 4: 76 (1828). —
-BINDA, v., -ning. [fsv. sambinda]
1) (numera föga br.) till 2.
a) gm bindning med snöre o. d. sammanfoga l. hålla samman (olika föremål l. delar av ngt), sammanbinda; jfr binda, v. 1. Ödmann Hågk. 52 (c. 1805; uppl. 1918).
b) binda in (olika skrifter o. d.) i ett bokband, sammanbinda; jfr binda, v. 6. Strindberg Brev 2: 293 (1881).
c) bildl.: förena l. förbinda l. hålla samman (olika varelser l. företeelser l. olika delar av ngt); äv. i uttr. sambinda ngt med ngt; jfr binda, v. 21. Cygnæus 4: 291 (1868). MeddSlöjdF 1899, 2: 23. särsk.
α) (†) med avs. på personer (jfr γ α’): förena i äktenskap. Lucidor (SVS) 286 (1673).
β) med avs. på (delar av) ord; jfr binda, v. 21 a γ. Detta n (som tillagts svaga substantiv) har senare blifvit bortkastadt, men vokalen, som samband det med stammen, har blifvit bibehållen. Schiller SvSpr. 31 (1855). särsk. (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om ord: sammansatt. JBureus (1602) hos Lindroth Bureus 88.
γ) (†) motsv. sam- 2 c, om personer.
α’) refl., i uttr. sambinda sig att göra ngt, slå sig tillsammans l. förena sig med varandra för att göra ngt. Wintren 1802 sambundo sig en hop qwinfolk att stjäla barn, på gator och lekplatser (i London). SvLitTidn. 1813, sp. 469.
β’) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som ingått förbund, förbunds-. RA I. 1: 3 (1522).
2) bibliot. till 3: binda in (böcker) samtidigt för flera biblioteks behov; i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr binda, v. 6. BiblBl. 1953, s. 307.
Ssgr: sambindnings-lista, r. l. f. bibliot. till -binda 2: lista över böcker som sambundits. BiblBl. 1957, s. 715.
-länk. (föga br.) till -binda 1 c: sammanbindande länk (i oeg. l. bildl. bet.), föreningslänk. Adelsköld Dagsv. 3: 310 (1900).

 

Spalt S 438 band 24, 1964

Webbansvarig