| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAM- ssgr (forts.):
1) till 1 a, 2, 6: koka (olika ingredienser till rätt) samtidigt i ett kärl (o. därigm bringa dem att förena sig till en mer l. mindre homogen massa); sammankoka; koka (viss ingrediens till rätt) tillsammans (med ngt). Ekberg Hvad äta? 318 (1899).
2) till 1 a, 4, om ingredienser till rätt o. d.: koka samtidigt i ett kärl. Ekberg Hvad äta? 109 (1899).
3) [specialanv. av 1 o. 2] ss. vbalsbst. -ning, om handlingen att låta olika ingredienser till rätt koka samtidigt i ett kärl l. om förhållandet att olika ingredienser till rätt o. d. koka samtidigt i ett kärl. StKokb. 341 (1940). —
(1 b) -KOMME. (-komm´) (†) sammankomst. Detta blijr wäl een sälsam Dantz / Ett samkomm´vthan lijka. Lindschöld Gen. E 2 b (1669). —
(2, 7) -KOMPONERA. i sht konst. förena (beståndsdelar med varandra l. en beståndsdel med en l. flera andra) till en harmonisk enhet; tillverka l. planera (beståndsdelar i ett helt) så att de stämma väl överens; tillverka l. planera (ngt) så att det stämmer väl överens (med en l. flera andra beståndsdelar i ett helt); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr samman-komponera. TT 1901, Ark. s. 87. Klänning och kappa .. samkomponerade. SvDÅb. 1926, s. 192. En trivsam och trevlig prydnadsträdgård har man .. åstadkommit .. genom att samkomponera trädgården med den omgivande naturen. Sonesson BöndB 1047 (1955). —
(1 b) -KOMST. (†) om förhållandet att två l. flera personer komma tillsammans, sammankommande, samling; äv. konkretare: sammankomst l. sammanträde. Förmanes .. Borgerskapet .. at the låta sigh .. (brandordningen) en gång eller twå om Åhret, vthi sina samkompster föreläsa. SthmStadsord. 1: 161 (1661). Een stor oliikheet är uti församblingarne här i stifftet med ringningar och deras sammkomst till kyrckian på landet. SynodA 1: 159 (1688). Runius (SVS) 1: 313 (1713; i vers). särsk.: ingående av äktenskap. ÅngermDomb. 1646, fol. 12. —
-KONSERT. mus. av två l. flera sångare l. musiker l. körer l. orkestrar o. d. gemensamt given konsert. 2NF 16: 1421 (1912; i fråga om körer). SvD(A) 1957, nr 275, s. 15 (i fråga om solister). —
(2) -KONSTVERK~02, äv. ~20. [efter t. gesamtkunstwerk] mus. musikdrama som strävar att förena poetiska, musikaliska, plastiska o. dekorativa uttrycksmedel till en konstnärlig enhet, allkonstverk. Jeanson (o. Rabe) 1: 133 (1927). —
-KONUNG. hist. om var o. en av två l. flera konungar som gemensamt inneha konungamakten i ett rike; särsk. om sådan konung i förhållande till den l. de övriga, medkonung. Dalin Hist. 1: Innehållsfört. 16 (1747). Olov skulle under sin livstid vara kung över landet och Anund hans samkonung. HT 1942, s. 265. särsk. i mer l. mindre bildl. anv., om person som delar makten inom ett visst område med en l. flera andra. Samtiden 1874, s. 147. —
-KORRESPONDENS. (förr) korrespondens (se d. o. II 2 c) varvid olika telefonbolag gemensamt utnyttjade samma nät. SD(L) 1895, nr 179, s. 1. —
(5) -KORSA, -ning. ärftl. korsa (typer av samma art) med varandra; äv. refl., om typer av samma art: korsa sig med varandra. VetenskIDag 434 (1940). SvD(A) 1959, nr 175, s. 6 (refl.).
-KOSTNAD. ekon. kostnad som är gemensam för två l. flera produkter som erhållas gm en tillverkningsprocess. NormTermSjälvkostnBeräkn. 26 (1939). —
-KRISTEN.
1) (†) medkristen; anträffat bl. i substantivisk anv. 2:ne pigor .. (ha) predikat och spådt utösandes grufveliga förbannelser öfver sina samkristna. FinKyrkohSP 4: 249 (i handl. fr. 1774).
2) gemensam för alla kristna samfund; som innebär l. har avseende på samarbete mellan kristna samfund; jfr ekumenisk. Kyrkobröderna 1952, s. 24. —
(2) -KRONBLADIG~020, adj. [senare ssgsleden till kron-blad] bot. om växt: vars kronblad äro sammanvuxna, som har sambladig krona. VäxtLiv 3: 156 (1936). —
(4 c) -KULL, r. l. m. [fsv. samkulder] (†) kull (se kull, sbst.1 2) med samma fader o. moder. 2SthmTb. 6: 439 (1581). Schultze Ordb. 2479 (c. 1755).
Ssg: samkulls-barn. (†) = -kulla-barn. Spegel GW 187 (1685; bildl., om fåglar o. fiskar i förhållande till varandra). —
(4 c) -KULLA ~kul2a, äv. -KULLE ~kul2e, adj. (-kulla 1636—1847. -kulle 1539—1939) [fsv. samkulla (i bet. 1); till kull, sbst.1] (numera knappast br.)
1) om person i förhållande till en l. flera andra personer: som har samma fader o. moder, som är helbroder l. helsyster (med ngn l. ngra); äv. övergående i substantivisk anv.; förr äv. dels: som härstammar från helsyskon, dels i uttr. så l. så många (syskon) av samkulla, så l. så många helsyskon. Syst(e)rnn, som hema i Nyland ær, hon ær samkulle m(ed) saliige Madz Bærtilsonn. 2SthmTb. 2: 113 (1551). Samkulla ärffva hvar tridje och sönderkulla fjerde penningh. RP 6: 77 (1636). Ehuru wäll utj Inventarij begynnelse eij äro flera Barn antecknade än 3:ne af Samkulla och 1. af Sönderkulla. BoupptSthm 1667, s. 490. 3 Sÿskon af Samkulla. Därs. Sam- eller sönderkulla barnebarn. FörarbSvLag 4: 127 (1692); möjl. ssg. Cannelin (1939). jfr (i fråga om djur): Twenne sam-kulle Räfwar. Tessin Skr. 91 (1766); möjl. ssg. särsk. (†) i utvidgad anv.: som har den arvsrätt (efter ngn) som tillkommer helbroder l. helsyster l. helsyskon; äv. med bestämning inledd av prep. om, betecknande arv. For:ne borgere, (som på theris hustrues wegna äre samkulle, effter for:ne Henrick Stenson). G1R 12: 225 (1539). Tesse efftherskriffnne ähre samkulle om di arffuued parthir (dvs. arvslotter), som ähr effthir s(alige) Gunne i Eskiekier och Kirstin Gunnes. TbLödöse 146 (1589).
2) bildl., i substantivisk anv., ss. benämning på den sextonde klassen i Linnés sexualsystem (Monadelphia), vilken kännetecknas av att ståndarsträngarna äro förenade i en stam; jfr -kullar. Linné SystNat. 77 (1748). Cannelin (1939).
Ssgr (till -kulla 1; †): samkulla-arv. [fsv. samkulla arf (KrLL ÄB 2: 2)] arv som tillfaller helsyskon. Broman Gl. (1736). Botin Utk. 582 (1764).
-broder. (-kulle-) helbroder. Lenæus Delsbo 169 (1736, 1764). Sam-kulle Bröderne. Tessin Skr. 91 (1766); möjl. icke ssg.
-KULLAD, p. adj. [till -kulla 2] (†) om växt: som tillhör klassen Monadelphia i Linnés sexualsystem. Berndtson (1880). —
-KULLAR, pl. [till -kulla 2] (†) om klassen Monadelphia i Linnés sexualsystem. Möller PrincBot. 4, 10 (1755). —
-KULLIG, adj. [till -kulla 2] (†) = -kullad; i pl. äv. i substantivisk anv., om klassen Monadelphia. Dalin FrSvLex. 2: 141 (1843; i pl. i substantivisk anv.). WoJ (1891). —
-KVEDA. (numera bl. ngn gg arkaiserande) om person i förhållande till ett l. flera syskon: som har samma moder. Thesse (dvs. Lättja, Kättja o. Flättja) med samt min Son, Her Ruus, thera sam-qweda Broder, / Tig til tienst skole stå. Stiernhielm Herc. 119 (1658, 1668); möjl. ssg; jfr: Kättja, hennes samkveda broder Rus och andra den köttsliga begärelsens drabanter. SDS 1962, nr 256, s. 16 (i recension av roman som innehåller anspelningar på Stiernhielm Herc.). Schultze Ordb. 2465 (c. 1755). Lundegård DrMarg. 1: 96 (1905). Cannelin (1939).
Ssgr (†): samkveda-broder. om broder i förhållande till ett l. flera syskon med samma moder. Lindfors (1824).
Spalt S 525 band 24, 1964