Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SALIV sali4v, r. l. m.; best. -en; förr äv. SALIVA, f.; best. -an.
i människans munhåla förekommande, färglös, kemiskt nästan neutral blandning av avsöndringarna från de tre grupperna av stora spottkörtlar (o. munhålans slemkörtlar), (mun)spott; äv. om avsöndringar från var o. en av spottkörtlarna; äv. om motsv. vätska hos djur. HdlCollMed. 1697, s. 1027. Under det maten tuggas, framkommer saliven öfverflödigt. Westerdahl Häls. 108 (1764). Wargen .. slickade, .. pustade, .. klippte med läpparne, saliven rann ur gapet. JournLTh. 1810, s. 692. Om .. (ett barn) dreglar sig mycket, .. låter man saliven rinna genom en vigselring och afklippas derinunder af en förlofvad mö. Rääf Ydre 1: 126 (1856). Kjell står och sväljer saliv. Sjögren TaStjärn. 66 (1957).
-AVSÖNDRANDE~0200, p. adj. som avsöndrar saliv; äv. (mera tillf.): som framkallar avsöndring av saliv. Björkman (1889). UNT 1933, nr 215, s. 6 (om pastill). —
-FONTÄN. odont. anordning bestående av sköljskål med vattenspolning, använd vid tandbehandling, spottfontän. SvTandläkT 1938, 4: XII. —
-KROPP. fysiol. om var o. en av de avdöda, något uppsvällda vita blodkroppar (leukocyter l. lymfocyter) som förekomma i saliv; jfr spott-kropp. Wretlind Läk. 4: 17 (1896). —
-PROV. (i sht i fackspr.) prov på saliv, spottprov. Munthe SMich. 59 (1930; från hund angripen av rabies). —
-STEN. (†)
1) stenliknande bildning (konkrement) i spottgångar o. spottkörtlar, spottsten. Hygiea 1861, s. 666.
-SUG, r. l. m. odont. suganordning använd vid tandbehandling för att avleda saliv ur munnen, bestående av ett till en pump kopplat munstycke som lägges in i patientens mun. SvTandläkT 1949, 3: XXII. —
Spalt S 287 band 24, 1963