Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
RO rω4, v.1, ror, rodde rωd3e2, rott rωt4, rodd rωd4 ((†) pr. ind. sg. pass. roes Stiernhielm WgL 110 (1663), Rålamb 10: 10 (1691); ipf. rodhe HT 1951, s. 407 (1696); sup. ro(o)dt Joh. 6: 19 (NT 1526), Möller (1790, 1807)); förr äv. RODA, v.1, -er (Swedberg Lefv. 71 (1729)). vbalsbst. -ANDE (†, Sylvius Curtius 282 (1682: rodandet)), -ENDE (Mark. 6: 48 (NT 1526) osv.), -NING (utom ss. förled i ssgrna RONINGS-BRÄDA o. RONINGS-BÅT numera föga br., HammFackl. 1: 18 (i handl. fr. 1588), Klint (1906)); jfr RODD.
1) sitta (stundom äv. stå) i en farkost o. med händerna röra en åra l. ett par åror o. d. på ett sådant sätt att årans osv. yttersta del föres akterut genom vattnet varvid farkosten drives framåt; dels (o. vanl.) om dylikt sätt att ro varvid roddaren sitter med ryggen mot färdriktningen o. vid årtagen drar åran (l. årorna) mot sig, dels om dylikt sätt att ro varvid roddaren sitter med ansiktet i färdriktningen o. vid årtagen skjuter åran (l. årorna) ifrån sig (jfr RO BAKLÄNGES); äv.: färdas i roddbåt; äv. med obj. betecknande åra (se h) l. refl. (se c, j). Ro i kapp över sundet. Sällskapet rodde i en eka. Ro med kraftiga årtag. Ro på halvbåt, helbåt, se HALV-BÅT, HEL-BÅT. Mark. 6: 48 (NT 1526). Vdi medler tijdh hade eenn bonde kommit roende, med een fiskiere bååt. 3SthmTb. 2: 151 (1597). Si i Damasco där ligger en Slup, / Fuller med Flaskor, / Damascor, / Cantiner / Och viner. / Åh kära! ro hit med en Sup. Bellman (BellmS) 1: 12 (c. 1770, 1790); jfr 5. Hvar åras manskap (sätter sig) mittskepps, vid det stället de skola ro. ReglArméenFl. 1788, s. 107. Ro, ro åt fiskar-sjö, Många fiskar får du der. SvForns. 3: 462 (1842; i barnsång). Han hade .. nyss skickat öfver ett roende bud och bjudit grannfolket gentemot på andra sidan vattnet dit på té. Feilitzen Wern. 18 (1874). Vid dubbel rodd sitta två roddare på varje toft och sköta var sin åra, vid enkel rodd sitter en roddare på varje toft och ror med en eller (i jollar) två åror. SohlmanSjölex. 102 (1955). — särsk.
a) i ordspr. Läth dhen roo som lärdt haar. Grubb 490 (1665). Det är svårt att ro, när årorna äro af. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i uttr. väl rott!, dels (sjöt.) ss. kommando till roddare att upphöra med rodden, dels (vard.) ss. utrop till den som ror en båt (l., i utvidgad anv., till den som styr en motor- l. segelbåt), då en färd i denna (lyckligt) avslutats. Rodderskan .. tog ett par gräsliga årtag. Man hade under samtalet hunnit nära land. ”Väl roddt!” ropade herrn och steg upp. Almqvist Smar. 54 (1845). SohlmanSjölex. 102 (1955).
c) med bestämning (obj. l. adverbial utan prep. med lokal bet.) betecknande väg l. farled o. dyl. l. vägsträcka l. distans o. d.; äv. (vard.) refl., i uttr. ro sig en tur o. d. De tänkte ro sig en tur i månskenet. När the nw roodt hadhe widh fäm och tiugu eller tretiyo stadier. Joh. 6: 19 (NT 1526). (Det bör undersökas) vm samme rydzer haffwe rodt then wägh hijtt till findske gräntzen. BtFinlH 3: 321 (1555). Berg Sjöf. 75 (1910).
d) (†) i uttr. ro patrull, utföra l. delta i patrullering i roddbåt. Så wart .. Lars assersson .. Commenderatt, om natten siellf siette, att Roo patrull omkringh Marstrandh. VDAkt. 1677, nr 198.
e) i uttr. ro drag, roende fiska med drag; jfr DRAG I 5 slutet. Schultze Fisk. 104 (1778). Jag har rott drag, men inte fått någon gädda. Strix 1900, nr 28, s. 2.
f) (tillf., om ä. förh.) i uttr. ro ledung, (ss. roddare) delta i ledung. Heidenstam Folkung. 1: 6 (1905).
g) i uttr. ro så l. så beskaffade (år)tag, ta så l. så beskaffade årtag (vid rodd), ro med så l. så beskaffade årtag. Björkman (1889). Ro långa tag. Smith (1917).
h) med obj. betecknande åra: vid rodd sköta l. ha hand om. Schück o. Lundahl Lb. 1: 46 (1901). Jag ror förårorna. Östergren (1936).
i) i uttr. ro ngt (farkost o. d.) i sank, ro på o. sänka ngt. Kom en kanaks kanot i vägen för en chef, så roddes den i sank utan barmhertighet. Andersson Verldsoms. 2: 78 (1854).
j) refl. i förb. med bestämning (särsk. objektiv predikatsfyllnad) betecknande resultatet. Jag skjuter och jag kan ro mig uttröttad efter de skadskjutna (fåglarna). Strix 1905, nr 44, s. 2. Vi ro oss varma och äro framme. Engström 5Bok 190 (1910).
k) (i vissa trakter) i uttr. ro till (äv. i) Tyskland, förr äv. ro till lands, ss. benämning på en lek varvid två personer lägga sig jämsides med fötterna vid varandras huvud, varefter den ene lyfter benen rakt upp, medan den andre sätter sig upp o. snabbt ger den förste ett slag i sätet, varpå bägge gå tillbaka till utgångsläget o. snabbt byta ställning, så att den som lyfter benen i första momentet i det andra sätter sig upp osv. Blacka sko och Ro till lands. Ihre Superstit. 33 (1750; bland jullekar). Ofta kunde man så roa sig i halmen till långt på natten, sjåande med att .. ro till Tyskland .. o. s. v. FoF 1915, s. 192. Fogelqvist Minn. 20 (1930: i).
l) i vissa bildl. uttr.
α) (†) ro med de åror man har, utnyttja de möjligheter som stå en till buds. Gustaf II Adolf 511 (1625).
β) (numera bl. tillf.) ro (ut)i en båt, vara i samma belägenhet, sitta i samma båt; jfr BÅT, sbst.1 1 a ε. Enkannerliga böra the som äro satte til Herrans fiskiare i Gudz församling, och ro uti en båt, för all ting wara endrechtige. Swedberg SabbRo 1371 (1687, 1712). Hr Hårleman (sade) .. at .. som vi alla hafva et fädernesland, och ro således alla i en båt, så (osv.). 2RARP 15: 38 (1746). Odhner G3 1: 36 (cit. fr. 1771).
γ) (†) ro i töcknan, ha l. ta fel, fara vilse. Inför rätten sade han, att .. (byamännen) i denna sak ”ro i töcknan”, oaktat de framviste ett gammalt laggillt 24 mans synebrev av den 6 juli 1587 om rå och rör dem emellan. NorrlS 14: 42 (cit. fr. 1671).
δ) (i sht i vissa trakter) ngn har (l. det är) icke långt från landet rott (ännu) o. d., ngn har (resp. det är) icke mer än börjat, ngn har det värsta (resp. det värsta är) kvar (ännu). Ännu är, såsom man säger, icke långt ifrån landet rodt. VDAkt. 2/1 1857. Man fick väl se vad det blev av .. (pojkarna) med tiden. De hade inte långt från landet rott ännu. Hellström Lekh. 238 (1927).
m) (†) ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om transport som utföres med farkost som ros; jfr 3. Alle roningar till Vattholma från bruket hafver K. Mt fritt, det vi måste leja. HammFackl. 1: 18 (i handl. fr. 1588).
n) (mera tillf.) i utvidgad anv., om åra: röras vid rodd; äv. med adverbial betecknande ngt som åra vid rodd stöter emot l. tar i, i sådana uttr. som ro i land, stöta emot land, ta i land. (Roddturen går) genom trånga bukter där den ena åran ror i land. TurÅ 1902, s. 20.
2) med avs. på farkost (jfr 1 i): framdriva l. föra gm rodd; jfr 3 b. UpplDomb. 5: 175 (1596). Denna (båt) är 7. fot bred, och roes med 5. paar Åhrar. Rålamb 10: 10 (1691). Ett stort Skiep, som är så fullt lastat att det knapt kan rodas af Rodarmännen. Rudbeck Atl. 3: 297 (1698). En farkost, rodd af kaffebruna Cingaleser. Lundgren MålAnt. 2: 32 (1872). Gondolen .. ros med en, högst två åror. NF 5: 1361 (1882). Fornv. 1925, s. 381. — jfr LÄTT-, TUNG-RODD. — särsk.
a) i ordspr. Tillijka roos Båthen bäst. .. (dvs.) När hwar hielper willigt til, så går all ting wäl. Grubb 805 (1665). jfr (†): (Då skall) Fromhet ro en båt med Sämjans hand tillika. Frese VerldslD 15 (1715, 1726).
b) (†) i allmännare anv., med avs. på hjulångare: framdriva. Ångfartyget Constitutionen, som ros af en ångmaskin med 50 hästars kraft. Bergman VSmSkr. 84 (1825).
3) medelst rodd l. roddbåt o. d. forsla l. transportera (ngt) l. befordra l. skjutsa (ngn); äv. i utvidgad anv., om båt l. fartyg. Hon .. accomoderade mig .. med en båt, som rodde oss till Biörnhållm. HFinlÖ 419 (1730). Tegels roning, körning & bärning. Ambrosiani DokumPprsbr. 137 (i handl. fr. 1829). Vi låta en allvarsam och senig arab ro oss upp till kajen (i Alger). Nyblom Österut 5 (1908). Mördaren (hade) klätt .. (den mördades) kläder på en halmdocka och rott den över sjön. Martinson VägKlockrike 287 (1948). — särsk. i vissa bildl. uttr.
a) den som tagit fan (l. hin o. d.) i båten, får (också) ro honom i land l. när man (l. har man) tagit fan osv. i båten, får man (också) ro honom i land o. d., när man en gång har inlåtit sig på ett svårt l. obehagligt företag l. dyl., får man också bringa det till slut; jfr BÅT, sbst.1 1 a ε. Landgren Ordspr. 32 (1889).
b) [möjl. delvis bildl. anv. av 2] (vard.) ro ngt i land, (förmå) utföra l. genomföra ngt, orka med l. lyckas med ngt, gå i land med ngt. Palmgren Munch-Petersen o. Hartmann SvDanO (1954). SDS 1958, nr 296, s. 3.
4) om båt l. fartyg o. d. (jfr 3): förflytta sig (framåt) gm rodd, framdrivas av åror. När .. Sigwalde Jarl, seglade närmar in til then ön Swölder, tå kom thär roandes emot them en skuta. Peringskiöld Hkr. 1: 357 (1697). På .. (tahitibornas) begäran, rodde vår båt med 5 årar, i kapp med en af deras dubbla Canots, med 4 årar. Landell Bligh 98 (1795). Lagerlöf Holg. 2: 354 (1907). — särsk. (numera bl. mera tillf.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som ros, som framdrives med åror, rodd-. Wettersten Forssa 19 (c. 1750). Roende båtar med skönheter smögo sig fram emellan boxerade skepp. Bellman Lev. (BellmS) 45 (1794). Feluck .. (dvs.) Ett slags långt och smalt, seglande och roende fartyg på Medelhafvet. Dalin 1: 432 (1851). (Det svenska skärgårdsvapnets) kärna utgjordes (under frihetstiden) av galärer, vilka .. kompletterades med skott- och flottpråmar m. fl. roende specialfartyg. SvFlH 2: 229 (1943). jfr LÄTT-ROENDE.
5) [sannol. utgående från 1 (o. 3); jfr språkprovet från c. 1770 under 1] (vard.) i uttr. ro hit med ngt, lämna l. räcka hit ngt, ”langa hit” ngt; ro fram l. komma med ngt; vanl. i imper. Ro nu hit med bläck och penna! Wennerberg 2: 194 (1850, 1882). Ro hit med pluringarna. Blanche Tafl. 2: 119 (1856). Var snäll och ro hit med en tändsticka. Melander Frack 55 (1888). Min pulla, / ro hit med en smällande kyss! Sjöberg FridaB 54 (1922).
6) [efter motsv. anv. av nor. ro; urspr. möjl. med tanke på rodd bort från ett sjunkande fartyg] (vard.) i bildl. anv. av 1 (jfr 7, 8): (på grund av ändrade konjunkturer o. d.) anstränga sig för att lämna en tidigare (i sht politisk) uppfattning l. ståndpunkt (som icke längre är opportun) l. ett misshagligt politiskt parti o. d.; rädda sig gm att byta åsikt l. parti, ’hoppa av’; ofta i utförd bild. GHT 1943, nr 252, s. 11. De flesta av de få quislingarna i Nord-Troms ”ro för livet”. EskilstKur. 1944, nr 160, s. 2.
7) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 o. 3 (jfr 1 b, l, n, 3 a, b, 5, 6, 8), i fråga om rörelser som likna årtag o. d. Han ror med händerna, när han går. Östergren (1936). — särsk.
a) förflytta sig (framåt) gm att röra lemmarna på ett sådant sätt att rörelsen påminner om årornas rörelser vid rodd; särsk. om flygande fågel (äv. i sådana uttr. som ro med vingarna); äv. om lem o. d.: röras upp o. ned l. fram o. tillbaka (som åra vid rodd). När genom Luften hon (dvs. lärkan) med sina vingar ror. Frese AndelD 11 (1715, 1726). En fiskmås kring de låga grunden / Med skarpsynt flygt i luften ror. JGOxenstierna 1: 23 (1772, 1805). (Den badande flickan) låg flytande, orörlig i alla lemmar utom händerna, hvilka omärkligt rodde smått som fenorna på en stillastående fisk. Strindberg SvÖ 3: 310 (1890); jfr α. särsk.
α) om simmande person(s lemmar): simma l. ta simtag; äv. refl.: förflytta sig simmande. (Han) rodde sig med starka armar / Och friska tag till stranden. Hagberg Shaksp. 11: 320 (1851). Jag (dvs. Odysseus) .. sam med roende armar / bort därifrån (dvs. från skeppet). Lagerlöf HomOd. 173 (1908).
β) om simfågel(s ben o. d.): simma l. ta simtag; stundom äv. tr.: förflytta (ngt) framåt gm att simma. Änderna rodde på vatnet. Linné Sk. 19 (1751). Gåsens roende fötter. Runeberg 5: 322 (1860). Svanen .. ror / Sin prakt med årlik fot. Öman Milton 206 (1862). Doppingarna ro med skönt lyftade halsar. Engström Penn. 43 (1927).
b) (i vissa trakter) röra sig av o. an, gunga; äv. i uttr. ro med kroppen. Han sätter båda händerna för ansigtet och sitter ett par minuter, roende fram och tillbaka under ett sakta vojande. Sundblad GBruk 345 (1888). Tyst satt han där i bänken, rodde sakta med kroppen. Nilsson Bock 155 (1933).
c) (†) röra om (ngt); jfr RODER, sbst.3 3. Då formarna blifvit fyllda, lemnas de ½ timme i hvila, hvarefter man börjar att, såsom det plägar kallas, ro sockret. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 162.
d) (i vissa trakter, om ä. förh.) i uttr. ro isläggar, förflytta sig framåt på ett par isläggar gm stakning med en ispik. NordKult. 24: 36 (1933).
8) i bildl. anv. av (1 o.) 3 (jfr 1 l, 3 a, b, 6, 7), i fråga om förbättring l. förkovring o. d.; i den särsk. förb. RO UPP.
RO AV0 4. till 1 (h); i uttr. ro av ngt, gm rodd åstadkomma att ngt går av. Ro af en åra. Nordforss (1805). —
RO BAKLÄNGES0 3~20. till 1: ro med ansiktet i färdriktningen o. skjuta åran (l. årorna) ifrån sig vid årtagen. Holmberg 2: 742 (1795). —
RO BORT0 4.
3) (tillf.) till 6; refl., i uttr. ro sig bort, anstränga sig för att bli fri (från ett icke opportunt politiskt engagemang o. d.). Expressen 1945, nr 6, s. 7. —
RO EFTER0 32, äv. 40. till 1.
RO EMOT1 04, äv. MOT0 4. till 1.
2) vid rodd stöta l. törna emot (ngt).
3) gm rodd motvärka att ström för en farkost med sig, hålla emot med årorna; förr äv.: stryka med årorna, ro baklänges. (Sv.) Ro emot. (Fr.) Scier. Nordforss (1805). ”Låt gå med strömmen!” roptes i en julle, / .. Nej håll, för Guds skull! ro emot. / Se forsens imma, hör dess hot. Franzén Skald. 6: 267 (1838). —
RO FAST0 4.
2) till 1 o. 2: ro så att årorna l. båten fastnar; äv. med obj. betecknande båt l. åror. Dalin (1855). Ro båten fast. Klint (1906). —
RO FATT0 4 l. I FATT1 0 4. till 1: ro så att man hinner fatt (ngn l. ngt); äv. abs. Hagberg Shaksp. 2: 158 (1847). —
RO FRAM0 4.
1) till 1: roende förflytta sig framåt (ngnstädes), roende bege sig fram (till en plats o. d.). Lagförsl. 386 (c. 1606). De rodde fram till stranden. Meurman (1847). särsk. i uttr. ro fram med ngt, roende transportera fram ngt; vanl. (ngt vard.) i överförd anv. (utan tanke på rodd): lämna fram l. komma fram med ngt, ställa l. lägga fram ngt; äv.: tala om ngt; jfr ro, v.1 5. Thomander TankLöj. 180 (1832). Ro fram med hvad du vet. Runeberg 4: 256 (1836). Nåh! ro fram med fyrkarne. Wetterbergh GNord 28 (1862). Ro genast fram med kaffepannan! Wulff Rytm. 35 (1897, 1915). Verd. 1910, s. 232.
2) till 2: gm rodd framdriva (en farkost). Spegel 375 (1712). Det som kännetecknade dessa fartyg var, att samtliga kunde ros fram med åror. TT 1897, Allm. s. 314.
3) till 2 o. 3: medelst rodd föra l. transportera (ngn l. ngt) fram (till en plats o. d.) l. framåt; särsk. till 3, refl., i uttr. ro sig fram, ta sig fram roende, färdas i roddbåt o. d. Den som med årar roor sig fram i Siön. Rudbeck Atl. 2: 70 (1689). Något som förvånade mig var, att öborna seglade så litet, däremot kunde de ro sig fram oändligt långa sträckor. LäsnHem. 1902, 2: 15.
4) till 7 a, om fågel: (flygande) förflytta sig framåt med rörelser som likna årtag; äv. refl., i uttr. ro sig fram. En flock vildgäss ror skrikande, med tunga vingslag, fram genom luften. Hansson SlättbH 240 (c. 1885). Rosenius SvFågl. 3: 144 (1928; refl.). —
RO IFRÅN1 04 l. FRÅN0 4.
1) till 1: roende avlägsna sig ifrån (ngn l. ngt); vid rodd öka avståndet till (ngn l. ngt); äv. abs. Nordforss (1805).
2) (tillf.) till 7; i uttr. ro ngn ifrån sig med armarna, pressa sig fram med armrörelser som likna årtag o. därvid mota undan ngn. Användande sin styrka på just icke det höfligaste vis, rodde han med båda armarne, till höger och vänster, folket ifrån sig .. och — sprang. Bremer FamH 2: 197 (1831). —
RO IGENOM 1 040 l. 1 032, äv. GENOM0 40 l. 0 32. till 1: roende passera igenom (ngt); äv. abs. Nordforss (1805). —
RO IN0 4.
1) till 1: roende passera in (i l. till ngt o. d.). Peringskiöld Hkr. 1: 357 (1697). Lagerlöf BarnM 53 (1930).
2) till 2 o. 3: medelst rodd föra l. transportera in (ngn l. ngt i l. till ngt). Svart G1 61 (1561). —
RO OM0 4.
3) i sht sport. till 1 c: ro (en sträcka l. en tävling o. d.) än en gång. —
RO OMKRING1 04, äv. IKRING04 l. KRING0 4. till 1.
1) ro runt om (ngt); äv.: roende göra en krök kring (hinder o. d.). Uppå vestra sidan om hamnen äro de stora bergen belägna .., hvilka jag hafver rodt omkring. HSH 6: 148 (1658). Hallström Händ. 133 (1927).
2) ro runt (mer l. mindre planlöst), färdas omkring roende. Spegel ÖPar. 38 (1705: i bild). Hammar (1936). —
RO PÅ0 4, förr äv. UPPÅ. till 1.
2) (ngt vard.) skynda sig vid rodd, ro fort(are); äv.: fortsätta att ro. SColumbus Vitt. 126 (1669: upå). Ro då på, herr Svartling, så vi inte bli öfverseglade! KATavaststjerna (1891) hos Söderhjelm Tavaststj. 189. —
RO SÖNDER0 40. till 1: gm rodd komma (ngt) att gå sönder, skada l. förstöra (ngt) vid rodd. Se bara .. hur många par åror jag rott sönder under färden. Hembygden(Hfors) 1910, s. 4. —
RO TILL0 4. till 1; särsk. (†): ro in till land. I ronn till. Visb. 2: 47 (c. 1600; omkväde i folkvisa). Därs. 50. —
RO UNDAN0 32, äv. 40. till 1: ro åt sidan l. ur vägen, ro bort; äv. (ngt vard.): ro snabbt, ro på. Nordforss (1805). —
RO UPP0 4, äv. OPP4.
1) till 1: roende förflytta sig uppåt (mot strömmen o. d.). När rydzerne drage ifrå Ulå, thå roo the up emoth ströme[n]. Teitt Klag. 159 (1556). De rodde op nedhan ifrå åån. Stiernhielm Fateb. E 4 a (1643).
3) till 4, om farkost: gm rodd förflytta sig uppåt (mot strömmen o. d.); äv. oeg., i uttr. som beteckna att ett fartyg gm rodd förflyttar sig intill ett annat; äv. refl., i uttr. ro sig upp. Båtar som ro sig upp emot tiden (dvs. tidvattnet). Platen Glascock 1: 49 (1836). Barkassen rodde upp under skeppets akter och lade till om styrbord. Skogman Eug. 1: 143 (1854).
4) (tillf.) till 7 a; refl., i uttr. ro sig upp, om djur: förflytta sig uppåt med rörelser som likna årtag. Som lax emot klippforssen ror sig opp, / med starka fenor och gullpansrad kropp. Ling Tirf. 1: 56 (1836).
5) till 8: förbättra l. reda upp (ngt). Tack vare sin flit, sparsamhet och förnöjsamhet lyckas de ofta ro upp sina affärer på ganska kort tid. Cederschiöld Negr. 129 (1917). Stiernstedt Bank. 14 (1947).
6) till 8; refl., i uttr. ro upp sig, äv. ro sig upp, dels om person (l. samhälle o. d.): förbättra l. förkovra sig l. sin ställning o. d., komma i bättre förhållanden (t. ex. ekonomiskt l. socialt), vinna framgång, komma sig upp, dels om sak: komma i ett bättre läge, bli bättre, förbättras, förkovras. (Det) glunkas, at fordna Roijalister vilja ro sig up på democratiens räkning. FoU 2: 258 (1792). (Tidningen) Svenska Biet har betydligt rott opp sig under de sista tiderna. Beskow (1840) i 3SAH XLVIII. 2: 81. Man rodde upp sig i engelsk konversation. VFl. 1911, s. 106 (c. 1841). Vårt land rott upp sig, öfverallt man hör: / Vårt gamla Sverige skäms man nu ej för. Sehlstedt 5: 167 (1874). Kulturen 1935, s. 11. —
1) till 1: roende bege sig ut (ngnstädes); äv.: bege sig ut på en roddtur. Suen Anderssonn klagade, att Anders marboo och Ingel kom roandis wth tiill honom i åhen, ther han fiskadhe widh wassen, och sloge honom blånadt. TbLödöse 38 (1587); möjl. icke särsk. förb. HT 1920, s. 103 (1625). Beskow (1835) i 3SAH LVII. 3: 212 (i bild). Det är så roligt att ro ut och plocka näckrosor. Lagerlöf BarnM 53 (1930). särsk.
a) i uttr. ro ut med ngt, roende bege sig ut med ngt; vanl. (ngt vard.) i överförd anv. (utan tanke på rodd): lämna fram l. komma fram med ngt, ”ro fram med ngt”; särsk. dels med avs. på pängar: punga ut, betala, dels med avs. på tanke l. åsikt l. hemlighet o. d.: tala om, komma fram med (stundom övergående i bet.: erkänna); jfr ro, v.1 5. Porthan BrSamt. 1: 108 (1704). Han måste ro ut med ett par koppar thé. Topelius Dagb. 2: 386 (1836). Jag begriper, du vill inte ro ut med, att du plockat godbiten på våra ägor. Topelius Sommarsjö 1: 138 (1897). Ro ut med språket! Mörne MistrBlås. 162 (1933).
b) (†) bildl, i uttr. ro för långt ut, gå för långt, komma på hal is. Svebilius upplyste att de sjelfve kunnat märka ”att de rott för långt ut”; att de vid försöket att i förstone försvara sina meningar varit ”något pertinaces”, men sedan ”gifvit bättre köp”. BL 16: 246 (cit. fr. 1695).
2) till 2 o. 3: medelst rodd föra l. transportera ut (ngn l. ngt); särsk. till 3: ro o. lägga ut (nät o. d.). När man utlägger långref i strömvatten, bör den läggas med strömmen; ty ror man ut densamma mot ström, så löpa både ref ock krok tillsammans i stora trasslor. GFiskaren 45 (1845).
3) till 4, om farkost o. d.: gm rodd förflytta sig ut (ngnstädes). När Konung Olof Trygvason anländt in emot holmen, rodde hela förenade Flottan ut emot honom på sundet. Lagerbring 1Hist. 1: 196 (1769). Om morgonen märktes 14 af fiendens mindre fartyg ro ut från skärgårdsflottans ankarplats. Malmström Hist. 3: 79 (1870). —
RO ÖVER0 40.
1) till 1: roende bege sig över (en flod o. d.); äv. abs. Sedan fick iagh [se] en siöö och ther rodde wij öfuer. Schück Wivallius 1: 136 (i handl. fr. 1632). Ro öfver ifrån ena stranden af en flod till den andra. Nordforss (1805).
2) till 2 o. 3: medelst rodd föra l. transportera (ngn l. ngt) över en flod o. d.; äv. bildl. Derföre lät jag ro mig öfver till Rüdesbeim. Snellman Tyskl. 123 (1842). SoS 1908, s. 36 (bildl.).
3) (tillf.) till 6: rädda sig över (till ett land med annan politisk åskådning o. d.). GHT 1944, nr 162, s. 7.
-BLAD, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2286). (om ngt som fungerar på samma sätt som ett) årblad; jfr roder-blad 1. Ho undrar då, at gåsen simmer, när hännes breda bröst utgör kölen, halsen masten, fjädrarne seglen, fötterna robladet, och gumpen styret. GbgMag. 1761, s. 504. Broling Ångb. 15 (1816). —
-BÅT. [jfr d. robåd] roddbåt; jfr roddar-båt, roder-båt. Almqvist Smar. 52 (1845). Hasslöf SvVästkustf. 34 (1949). —
-BÄNK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2284). roddarbänk; jfr rodd-bänk 1, roder-bänk 2. Schroderus Comenius 464 (1639). —
-DRAG. drag (se d. o. I 5 slutet) som användes då man ror drag; jfr rodd-drag. Nilsson Fauna 4: 352 (1853). —
(2, 4) -FLOTTILJ. [jfr dan. o. nor. roflotille] (†) flottilj av farkoster som framdrivas gm rodd; jfr rodd-flottilj. Snällp. 1848, nr 9, s. 4 (om norska förh.). —
-FOLK. (†) koll.: roddare; jfr rodd-folk, roddar-folk, roder-folk. Båthlega och roofolck. VDAkt. 1702, nr 269. Därs. 1708, nr 454. —
-GÅNG. (†) kanal (se d. o. 2 b) som möjliggör rodd. (Lantmätarna undersökte) om det kunde gjöras Ro-gång ifrån Jönkjöping och genom Kronobergs Län och ner åt Skåne. VexiöBl. 1814, nr 50, s. 3 (i yttrande tillagt skjutsbonde). —
-KARL. roddare; jfr rodd-karl, roddar-karl, ror-karl, sbst.1 1, rorkarl, sbst.2 Schroderus Liv. 318 (1626). En rokarl kom ut, som förde adjunkten ned till sin båt. Almqvist Kap. 9 (1838). HLilljebjörn Hågk. 2: 146 (1867). —
-KLUBB. [jfr d. roklub, nor. roklubb] (†) roddklubb. Bildandet af en Ro-Clubb inom Gbgs. samhälle. NTIdr. 1913, s. 253 (1851). —
-LAGE, m.||ig.; anträffat bl. i pl. -er. [bildat till Roslagen; jfr rods-lage] (†) (konstruerad benämning på) person som hade till uppgift att ro (tillsammans med andra) på krigsfartyg. H. Exc. lade och ther till then tredie partt i Sverige fordom och af ålder, nembligen skipslager och roolager, unde Roslagen, hvilke hafva bodt i skärigården och värt Sverige för Esternes och Finnarnes infall. RP 8: 598 (1641). —
-LED, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2286). r. l. f. l. m. roddled. Johansson Noraskog 3: 268 (i handl. fr. c. 1675). Västerb. 1928, s. 83. —
-MIL. (numera föga br.) mil som man färdas roende. Vi ha två romilar dit. Strindberg Hems. 28 (1887). Östergren (1936). —
-PINNE. (†) pinne som utgör stöd för åra vid rodd, årtull; jfr rodd-pinne. Schroderus Dict. 28 (c. 1635). Rudbeck Atl. 3: 307 (1698). —
-RUND, r. l. m. (†) om rond l. patrullering företagen i roddbåt av tullpersonal. SFS 1831, s. 411. GHT 1896, nr 176 B, s. 3. —
-SELE. i sht förr använd anordning för att underlätta rodd, vanl. bestående av ett stycke segelduk liknande ett framtill öppet livstycke som hålles på plats av axelband av rep o. framtill på vardera sidan om öppningen har en tamp avslutad med en ögla att sätta om åran vid handtaget. GbgMusÅrstr. 1939, s. 151. —
-TYG. om roddbåt o. d. På Sommen ser man ibland ett tomt rotyg flytande, som efter en stund försvinner. Rääf Ydre 1: 63 (1856). Därs. 93. —
2) till 2, om farkost o. d.: som kan framdrivas med åror, som kan ros. Læstadius 2Journ. 335 (1833). Östergren (1936).
Spalt R 2287 band 22, 1959