Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIKOSCHETT rik1oʃät4 l. ri1-, l. -ωʃ-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) om (numera företrädesvis från eldvapen utskjuten l. för krigsbruk använd) projektils studs(ning) mot mark, vattenyta l. föremål (varefter projektilen fortsätter i ny bana): (upp)studs(ning), rikoschettering; äv. övergående i bet.: plats där en projektil rikoschetterar; i sht förr äv.: rikoschettskjutning. Ehrensvärd Anl. 2: 52 (1741). (Man) kan .. snart blifva vahn vid Ricocheten, som är thet aldrabästa och förträfligsta sättet at med nytta bruka Styckon uti Belägringar. Richardson Krigsv. 3: 308 (1749). (Kanonkulan) slog några ricochetter på .. hafvet. Gosselman SNAmer. 2: 31 (1833). Afståndet från (kanon-)mynningen till första ricochetten. Platen Glascock 2: 54 (1837). Ricochet .. (dvs.) studsning, t. ex. en flat stens .. studsning på vattenytan. Ekbohrn (1868). KrigVAT 1893, s. 61. SvUppslB (1935). särsk. [jfr fr. tirer à ricochet(s)] (†) i uttr. skjuta l. kasta rikoschett, utföra rikoschettskjutning. Ehrensvärd Anl. 2: 50 (1741: skiuta). UrFinlH 357 (1773: kasta).
2) i vissa konkretare användningar.
a) (numera bl. tillf.) rikoschettskott. Sturzenbecher (1805).
b) projektil som efter studs (mot mark o. d.) fortsätter i ny bana, rikoschetterande projektil; äv. om träff av sådan projektil: rikoschetträff. Hornborg Svallv. 224 (1911). Rikoschetter räknas såsom bomskott. Olympiad. 1912, Red. 1040 (1913). Rikoschett slog markör i huvudet. SvD(A) 1931, nr 201, s. 3.
-ELD. [jfr t. rikoschettfeuer, eng. ricochet fire, fr. feu à ricochets] (nästan bl. om ä. förh.) mil. jfr -skjutning o. eld 9 b. KrigVAH 1843, s. 112. Det moderna art:s studsbrisadeld är ett slags rikoschetteld. SvUppslB 22: 1049 (1935). —
(1, 2 a) -LADDNING. (förr) mil. laddning (se ladda, v. 2 a) för rikoschettskjutning l. rikoschettskott. KrigVAT 1840, s. 134. —
-SKJUTNING. [jfr fr. tir à ricochets] (nästan bl. om ä. förh.) mil. skjutning med (slätborrade) artilleripjäser, avseende att utnyttja projektilens rikoschettering (o. särsk. använd för beskjutning av vallgångar o. de under dessa belägna kasematterna i fästning), rikoschettering (se rikoschettera 2). Lefrén Förel. 1: 144 (1818). Vauban införde 1688 rikoschettskjutning vid art. SvUppslB 22: 1049 (1935). SvFlH 2: 338 (1943; om ä. förh.). —
(jfr 2 a) -SKOTT. (-ett- 1779 osv. -etts- 1749) [jfr t. rikoschettschuss, eng. ricochet shot] skott varvid projektilen rikoschetterar; äv. (nästan bl. om ä. förh.) mil. om sådant skott från artilleripjäs vid rikoschettskjutning; äv. konkretare, om laddning l. projektil för sådant skott; ngn gg äv. oeg. l. bildl., i fråga om polemiskt motanfall o. d. (jfr rikoschettera 1 a). Richardson Krigsv. 3: 307 (1749). Dalgren tror sig .. böra göra et litet uppehåll i anfallen mot .. (Argus), hellst Journalen och Posten nu äfven lära vara laddade med et par ricochett-skott. Beskow (1825) i 3SAH XXXIX. 2: 169. Harlock (1944). —
(2 b) -SKÄRM. (i sht mil., numera i sht vard.) skärm avsedd att uppfånga rikoschetter, kulfångsskärm. SFS 1911, Bih. nr 65, s. 3 (vid skjutbana). —
-TABELL. (förr) mil. i tabellform gjord sammanställning av de ballistiska värdena för en artilleripjäs i fråga om rikoschettskjutning; jfr skjut-tabell. KrigVAH 1835, s. 112. —
(2 b) -VALL. (om ä. förh., i sht mil.) (tvärs över skjutbana byggd, låg) vall avsedd att uppfånga rikoschetter. Balck Idr. 2: 214 (1887). IllMilRevy 1905, s. 20. —
B (†): RIKOSCHETTS-BATTERI, -SKOTT, se A.
Spalt R 1893 band 22, 1958