| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIBB rib4, r. l. m.; best. -en. Anm. 1:o Ngn gg användes ordet äv. ss. pl. Svedelius Koln. 104 (1872). 2:o I TT 1899, Allm. s. 301, har ordet anträffats med en angliserande pl.-form ribs.
(i sht i fackspr.) koll.
1) om sågat virke av små dimensioner (vanl. av mindre mått än 1/2 tums tjocklek o. 4 tums bredd), avsett att användas för vissa byggnadsändamål (t. ex. ss. underlag vid taktäckning l. rappning, för täckning av fogar vid brädfodring) o. ofta sågat av avfall erhållet vid kantning. SyneprotLångaryd 24/5 1894. (På en brädfodrad vägg) täckes spåntfogarne med ribb. TLev. 1900, nr 17, s. 2. Tegeltak på ribb med fogning. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 57. Småvirke, varmed avses stäv, list, läkt, ribb, reveteringsstickor och lådämnen. HandInd. 439 (1926). jfr FURU-, GIPS-, GRAN-RIBB m. fl.
2) om de (långa) jämförelsevis tunna o. smala trästycken som erhållas ss. avfall vid kantning av sågat virke; äv. om ved bestående av sådant avfall, ribbved. JernkA 1870, s. 194. Avfallet vid fabrikationen (av sågvärksprodukter) utgöres av ribb, bakar, trätugg och hack samt hyvel- och sågspån. Källström SvSkogInd. 89 (1929). Vedbränsle .. i form av bakar och ribb. SvGeogrÅb. 1949, s. 279. — jfr GRAN-, TALL-RIBB m. fl.
(2) -BANA, r. l. f. (i fackspr.) bana (se bana, sbst.1 2 b) för transport av ribb (o. annat sågavfall). Den till milorna ledande ”ribbanan”. TT 1899, Allm. s. 301. —
(2) -GENERATOR. (tillf.) tekn. generator för framställning av brännbara gaser ur ribb. JernkA 1875, s. 304. —
(2) -KOLNING. (i fackspr.)
2) (numera föga br.) konkret: anläggning för utvinnande av träkol ur ribb. Kvarvarande större ribbkolningar .. (komma) alltmer .. att övergå till ugnskolning. Bergström Kol. 114 (1922). —
(2) -KULLA, f. (förr) kvinnlig sågvärksarbetare från Dalarna med uppgift att såga ribb (l. skjuta vagnar med ribb o. d.); jfr -sågerska. SD(L) 1900, nr 318, s. 2, sp. 5. —
(2) -MILA, r. l. f. (i fackspr.) jfr mila, sbst.2 Larsson i By Logen 176 (1916). De vid sågverken vanliga stora ribbmilorna, i vilka sågavfallet förkolas. SvSkog. 1327 (1928). —
(2) -SKJUTARE. (i fackspr.) sågvärksarbetare som skjuter vagnar med ribb från såg till kolningsplats. SocDem. 1894, nr 122, s. 2. Sågverksminn. 189 (1948). —
(1, 2) -SÅG. (i fackspr.) för tillsågning av vissa slag av småvirke ur ribb. SundsvP 1886, nr 4, s. 1. Vid tillverkningen (av läkt o. lister o. d.) klyves ribben helst på en s. k. ribbsåg. HbSkogstekn. 490 (1922). —
(1, 2) -SÅGERSKA. (i fackspr.) jfr -sågare. När hon om somrarna gick som ribbsågerska .. för femtio öre om dagen. Lundh EvLustg. 8 (1928). —
(1, 2) -SÅGNING. (i fackspr.) särsk. till 2: sågning av småvirke (läkt o. d.) ur ribb. Östergren (cit. fr. 1928). —
(2) -TRANSPORTÖR, r. (i fackspr.) i sågvärk: (band)-transportör för transport av ribb. SvSkog. 958 (1928). —
(2) -TUGG. (i fackspr.)
1) ribb sönderhuggen o. använd ss. bränsle l. ss. råmaterial för pappersmassa m. m., flis (se flisa, sbst. 6), karv. 2NF (1915).
(2) -TUGGARE, r. (i fackspr.) maskin för sönderhuggning av ribb till korta bitar. Ekman SkogstHb. 180 (1908). —
(2) -VAGN. (i fackspr.) vagn för transport av ribb o. annat avfall från sågvärk. Ribbvagnarna .. bruka vara försedda med tippinrättning. 2NF (1915). —
(2) -VÄRK, n. (i fackspr., numera föga br.) = -såg. Till egendomen höra: dels såg af modernt slag med fullbladig ram af prisbelönt tillverkning, dubbelt kantverk, ribbverk och kapsåg. PT 1897, nr 46, s. 1.
Spalt R 1706 band 22, 1958