Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REPLIK repli4k, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er (förr äv. att hänföra till sg. replika); förr äv. REPLIKA, r. l. f.; best. -an; pl. -er (jfr ovan). Anm. Förr användes stundom den mlat. ack.-formen replicam, t. ex. RA II. 2: 177 (1617; i bet. 1), SthmStadsord. 1: 102 (1654; i bet. 1 a).
1) (utom i a numera bl. ngn gg, arkaiserande) svar, genmäle; dels i anv. utan särskild tanke på svarets karaktär (i denna anv. svårt att skilja från 2), dels om ett längre (företrädesvis skriftligt) svar l. genmäle på ngt. BtÅboH I. 7: 77 (1635). Hr Rutenschiöld gaf in et Memorial, som skal vara en replique på Öfversten Stobées Memorial. 2RARP I. 2: 112 (1720). Jag skickar dig nu repliquen på Pasquillet. Kellgren (SVS) 6: 28 (1774). Form 1949, s. 147. — särsk.
a) (om ä. förh., fullt br.) jur. kärandepartens inlaga till besvarande av den skrift (exceptionen) varmed svarandeparten besvarat kärandens första inlaga (libellen); jfr DUPLIK. Då oplästes Miltopæi replica emot M. Bångens exception. ConsAcAboP 3: 531 (1666). Minnesskr1734Lag 2: 925 (1934; om ä. förh.).
b) om litterärt alster (dikt l. dyl.) avsett ss. genmäle till l. svar på ngt. DA 1771, nr 12, s. 2. Man (finner) i Läsning i Blandade Ämnen ett litet stycke, kalladt Drömmen, innehållande en Replik på en compliment af Gref Gyllenborg. Hammarsköld SvVitt. 2: 126 (1819).
c) (†) i uttr. betaga ngn all replik, beröva ngn möjligheten att komma med ett genmäle. Jag har trott, att man, för att betaga Ryssen all replik, ej bör förtiga de oenigheter, som varit emellan (Sverige o. Polen). Rosenstein 3: 281 (1788).
2) (kortfattat) yttrande (i allm. bestående av ett mindre antal ord l. ett par meningar o. d.) som ingår ss. ett led i ett samtal l. en diskussion o. utgör ett svar på l. bemötande av ngt som sagts av ngn annan; ofta med särskild tanke på ett dylikt yttrande som är pregnant utformat o. träffande l. fyndigt l. kvickt; jfr 1. En träffande, fyndig, uddig, spetsig, dräpande, vass, skarp, bitande, besk replik. Komma med l. ge en replik. De växlade ett par skarpa repliker. SvBrIt. 1: 23 (c. 1700). En Fru, en Fröken, en Jungfru etc. framförde .. huru käcka Repliquer, svar och tiltvålningar de gifvit. Dalin Arg. 1: 133 (1733, 1754). Han gjorde sig bemärkt för lyckade infällen och träffande repliker, som dock alltid undveko att såra. Hagström Herdam. 2: 126 (1898). (Hon var) stormförtjust över den udd, hon lyckats ge sin replik. Cedercreutz Typ. 1: 22 (1907, 1917). Hellström RedKav. 53 (1933). — särsk.
a) i sht polit. om ett mera kortfattat inlägg i en offentlig debatt, som utgör ett direkt bemötande av (uppgifter i) en föregående talares yttrande; särsk. om ett dylikt inlägg som en talare i en offentlig debatt har rätt att komma med utanför den vanliga ordningen (omedelbart efter det yttrande som det avser att bemöta, med förbigående av andra talare som tidigare begärt ordet); äv. abstraktare (jfr c). DN(A) 1934, nr 9, s. 5. Åström FörenKunsk. 55 (1940).
b) om (jämförelsevis kortfattat) skriftligt debattinlägg o. d.; jfr 1. En replik till överläkaren .. (N. N.) angående ett rättspsykiatriskt fall. Hygiea 1928, s. 650 (rubrik). Hellström Malmros 70 (1931).
c) i sg. l. pl., övergående i (den abstraktare) bet.: svar(ande), replikering; jfr a. Vara snabb, rapp, stark, kvick, fyndig i repliken. Platen .. fick i replik .., att (osv.). Liljecrona RiksdKul. 116 (1840). (Han) ansågs stark i replikerna. Quennerstedt IndSold. 36 (1887). Han gav inte ens replik. Schildt Häxskog. 56 (1920). Erik var inte blixtsnabb i repliken. Hedberg VKind. 53 (1954).
3) teat. i en teaterpjäs: vart o. ett av de skilda yttranden (utgörande vad den enskilde rollinnehavaren har att säga på en gång, t. ex. ss. inpass i samtalet l. genmäle till vad ngn annan rollinnehavare sagt) varav dialogen är uppbyggd; äv. abstraktare, övergående i bet.: förmåga l. sätt att säga en replik, framsägande av en replik l. repliker (jfr 2 c). Han har en god replik, är svag i repliken. Du måste vårda repliken. Hedberg SvSkådesp. 189 (1884). (Skådespelaren) behandlade .. versen mycket otydligt, så att replikerna ofta föllo till jorden. GHT 1895, nr 218, s. 3. En liten roll på tre repliker. Hellander Teat. 39 (1898). Dudde stod där .. som en aktör, som totalt tappat repliken. Siwertz Pagoden 103 (1954). — jfr AVSIDES-, MOT-, SORTI-REPLIK. — särsk.
a) i inskränktare anv., om det l. de sista ord som en rollinnehavare säger, innan motspelaren skall falla in med sin replik, stickord, stickreplik; i sht i sådana uttr. som ge repliken, vänta på replik; äv. oeg. l. bildl. Pfeiffer (1837). Dalin (1855). Det är med ett ord — hur kallas det, Gustaf? (säger den ene av de båda samtalande till en kypare, som lutad mot en moraklocka åhört samtalet) — Det är gammalt! svarades från klockfodralet, der man tycktes ha väntat på replik. Strindberg RödaR 182 (1879). Woldmar, som efter den stora kärleksscenen — där han också mer har rollen af en, som ger repliken — endast uppträder episodiskt (i Nadeschda). Söderhjelm Runebg 2: 153 (1906). jfr STICK-REPLIK.
b) bildl. (jfr a). Långt bakom träden går viken / mot strand i sprittande dans / och sjunger sista repliken / i vår och solljus och glans. Tavaststjerna Morg. 31 (1884).
B. (ngt som utgör en) upprepning av ngt.
4) mus. förhållandet att ett instrument l. en stämma upprepar en musikalisk sats som förut i musikstycket utförts av ett annat instrument l. en annan stämma. Envallsson (1802). Ekbohrn (1904).
5) konst. duplettexemplar l. kopia av ett konstvärk l. konstföremål o. d.; företrädesvis o. numera bl. om dylikt duplettexemplar som tillvärka(t)s av den ursprunglige skaparen av konstvärket osv., motsatt: kopia (se KOPIA, sbst.1 2). Böttiger Drottnh. 89 (1889). (Klas Bielkes porträtt på Tyresö) är daterat i modellens dödsår 1623. En replik i Gripsholmssamlingen tillskrives Elbfas. Fatab. 1933, s. 140. Monumentet är .. en replik av det imposanta bronslejon, som pryder den östra uppfarten på Lejonbacken framför Stockholms slott. OoB 1936, s. 561.
6) (i sht i vetenskapligt fackspr.) i allmännare l. bildl. anv., om föremål som utgör en duplett till l. kopia av ett annat föremål l. om företeelse som utgör en upprepning l. efterbildning av l. som kopierar en annan företeelse o. d. Bakfasaden är en replik i förenklade former af framsidans midt och sidopartier. SD(L) 1895, nr 329, s. 1. Man (har) i allmänhet sammanställt Karl (i Strindbergs pjäs Fritänkaren) med Schillers Karl Moor, av vilken man funnit den vara en replik. Lamm StrindbgDram. 1: 44 (1924). Skärselden kan sägas vara en replik av försoningsverket i Kristus. KyrkohÅ 1930, s. 80.
(2, 3) -BYGGNAD. särsk. om utformningen av en replik l. replikerna i dialogen i en teaterpjäs l. roman. Paulson Aristoph. 2: 191 (1903). —
(2, 3) -FORMNING. särsk. om utformning av en replik l. replikerna i dialogen i en teaterpjäs l. roman o. d. Böök 1Ess. 228 (1913). —
(2) -FÄRDIGHET~002, äv. ~200. färdighet i att komma med l. säga repliker. SvD(A) 1930, nr 352, s. 15. —
-FÖRING. [jfr d. replikføring]
1) till 2: sätt att komma med l. säga repliker, replikering. Hans .. slagfärdiga, men aldrig sårande replikföring. Krusenstjerna TonyVäx. 12 (1922).
2) till 2, 3, om (utformningen av) replikerna i dialogen i en teaterpjäs l. roman o. d. (Lustspelet) utmärkte sig för verkligt god replikföring. Dagen 1897, nr 261, s. 2.
-KONST. [jfr d. replikkunst]
2) till 2, 3; om den konst varmed replikerna i dialogen i en teaterpjäs l. roman äro utformade. Söderhjelm Läroår 102 (1928).
3) teat. till 3: (stor) skicklighet i replikbehandlingen. 2NF 34: Suppl. 748 (1922). —
(3) -ROLL. (numera föga br.) teat. obetydlig roll vars innehavare väsentligen bl. har att säga stickrepliker o. d. Nordensvan SvTeat. 2: 370 (1918). —
(2 a) -RÄTT, r. l. m. i sht polit. rätt för deltagare i en offentlig debatt att (omedelbart, med förbigående av andra talare, som tidigare begärt ordet) bemöta en föregående talare med en kortfattad replik. SvD(A) 1934, nr 4, s. 3. —
(2) -SKIFTE. [jfr d. replikskifte] växlande l. utbyte av repliker; äv. konkretare, sammanfattande, om samtal l. diskussion (med repliker o. motrepliker); äv. dels om dylikt utbyte av repliker l. samtal i en litterär framställning (t. ex. roman l. pjäs), dels om skriftligen förd debatt med replikliknande (jämförelsevis korta) inlägg. ST 1893, nr 969, s. 2. Efter ett kort replikskifte begärde .. (N. N.) votering. Höglund Branting 2: 53 (1929). Ymer 1941, s. 68 (om tidningsdebatt). —
(2, 3) -STIL. särsk.: stil som utmärker replikerna i dialogen i en teaterpjäs l. roman o. d. NordText. 1: 23 (1934). —
-SÄGNING. särsk. teat. till 3: framsägande av repliker i en teaterpjäs; äv. om en skådespelares sätt att säga sina repliker, replikbehandling. Hellander Teat. 100 (1898). —
Avledn.: repliksäkerhet, r. l. f. —
(3) -VERS. metr., teat. i versdramatik: verstext uppdelad i enradiga repliker l. i repliker som utgöra bl. en del av en versrad, stikomyti. SvUppslB 30: 1285 (1937). —
(2) -VÄXLING. [jfr d. replikveksling, t. replikwechsel] = -skifte. NordT 1881, s. 98. En replikväxling mellan hr .. (N. N.) och .. (N. N.) (i Sthms stadsfullmäktige). STSD(A) 1933, nr 343, s. 1.
Spalt R 1213 band 22, 1957