ranson-timmer

Publicerad 1956

RANSON (ss. ssgsförled ransω3n~), sbst.3

Ordformer

(ranson 1691 osv. ranzon- 1840 (: Ranzonstimmer) —1856 (: Ranzonstimmer))

Etymologi

[av holl. rantsoen, sannol. elliptiskt för rantsoenhout (se RANSON-HOLT under ssgr nedan); ordets (resp. förledens) urspr. är omtvistat; allmänt antages, att ordet utgör en ombildning av ngt annat ord l. uttr. (t. ex. av holl. rands om, omkring kanten, l. av eng. transom, tvärbjälke) med formell anslutning till RANSON, sbst.1 l. sbst.2]

= RANSON-TIMMER; numera bl. ss. ssgsförled. Rålamb 10: 8 (1691).

Ssgr (sjöt.): RANSON- l. RANSONS-HOLT. [jfr dan. o. nor. ransonholt; av holl. rantsoenhout; jfr äv. t. randsom-, ransom-, ranzunholz] (†) = -timmer. Rålamb 10: 37 (1691). Rajalin Skiepzb. 17 (1730). —

-TIMMER. [jfr dan. o. nor. ransontømmer] det akterska av kantringsspanten på ett segelfartyg av trä med akterspegel. Rajalin Skiepzb. 89 (1730). Nilsson Skeppsb. 222 (1932). —

-TRÄ, n. [jfr d. ransontræ] = -timmer. Rajalin Skiepzb. 118 (1730).

Spalt R 275 band 21, 1956

Webbansvarig