| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RANGERA raŋʃe4ra, stundom ranʃ-, i Sveal. äv. -e3ra2 (ranngschèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (†) ordna l. placera (ngt) i en rad l. rader l. i (ett) led o. d.; äv. refl.; äv. bildl. (Masken hade) 20 à 24 fötter rangerade i en dubbel rad efter hvar andra. Triewald Förel. 1: 11 (1728, 1735). Allmogen .. rangerade sig långs landsvägen. HSH 2: 212 (1743). På Gården midt emot porten voro .. Lampioner (dvs. lyktor) rangerade. Björnståhl Resa 1: 85 (1770). Bokvettets och folkvettets kämpar (ha) rangerat sig på två motsatta, stridiga lineer. CJLAlmqvist i Skandia 3: 78 (1834). Dalin (1855).
2) [eg. specialanv. av 1] (numera föga br.) mil. o. sjömil. ställa upp l. gruppera l. ordna (trupper l. krigsfartyg) i led l. på linje(r); äv. allmännare, med anknytning till 3: ordna l. gruppera (till strid); äv. refl. Söderman ExBook 165 (1679). Kom Hans Kongl. Maij:tz flotta intet til at rangera sig uti sina wissa esqvadrer. Spegel Dagb. 15 (1680). Fienden hade (hunnit) .. ställa sig i linier med sina Canoner, med hvilka de ock, under sielfva rangeringen, gofvo eld. Nordberg C12 1: 108 (1740). Ett på 2 led rangeradt Infanteri. KrigVAH 1805, s. 78. Hägg TretungFl. 210 (1941). — särsk.
a) (†) i uttr. rangera en trupp o. dyl. l. (om trupp o. d.) sig (ut)i batalj l. till batalj l. träffning, ordna l. gruppera en trupp o. d. resp. sig till strid (till lands l. sjöss). HFinlÖ 26 (1701: utij). (De svenska regementena) rangerades uti sin wanlige ordning till träffning. KKD 2: 55 (1708). (Man hade sett flottan) rangera sig till batalj. Gustaf III 5: 172 (1810). Meurman (1847). Anm. I samma bet. användes [efter motsv. uttr. i fr.] uttr. rangera en bataille i HH XXI. 1: 1 (1709) samt rangera i Ordre de Bataille i SjöreglÖrlFl. 1785, § 28.
d) (†) sjömil. i uttr. gå rangerat, om flotta o. d.: gå i linje. När man går rangerat uti en ÖrlogzFlotta. Rosenfeldt Tourville 89 (1698).
3) [eg. specialanv. av 1] (numera föga br.) ordna l. placera l. gruppera l. bringa (ngt) i en viss (systematisk l. regelbunden) ordning; äv. refl.; äv. allmännare (jfr 2, 7): gruppera, ordna; äv. bildl.; stundom icke klart skilt från 4. (Häradshövdingarna) skohla rangera Leijonschöldz Sterbhuus Creditorer een hwar effter des rätt. ÅgerupArk. Brev 1700. En vidlyftig poste hindrar mig, at bättre rangera mina tanckar. Hjelt Medicinalv. 2: 85 (i handl. fr. 1753). Téet undanstökades hastigt, och sällskapet rangerade sig. Geijerstam Gråkallt 19 (1882). Vid det svenska infanteriet rangeras manskapet efter längd från flyglarna åt midten inom tropparna. 2NF 22: 1002 (1915). VeckoJ 1953, nr 4, s. 20. — jfr IN-, OM-RANGERA. — särsk.
a) (†) i fråga om systematiskt ordnande av vetenskapligt material l. av samlingar l. bibliotek o. d.; stundom övergående i bet.: systematisera. Hiärne 2Anl. Föret. 2 (1702). Professor Malmström har .. hela Sommaren arbetat på Kgl. Bibliothekets rangering. Calonius Bref 191 (1796). (En filosof har) utlaggt och rangerat Schellings rapsodiskt genialiska tankar. Frey 1843, s. 364.
b) (†) i uttr. rangera ngt ibland ngt, inrangera ngt bland ngt. (Det länder icke) den Lutherska Religionen til fördel, at man rangerar den Reformerte Religionen ibland allahanda svärmerier. 2RARP I. 2: 85 (1720).
c) med avs. på klädedräkt o. d.: ordna (till), rätta till. Granberg Dram. 108 (1811). (Jag) putsade och rangerade mina kläder. Topelius Dagb. 1: 4 (1832). Ahlin FromMord 91 (1952).
e) (†) med avs. på skrivelse l. skrift o. d., övergående i bet.: utarbeta. Förslaget (till innehavare av en professur) .. är .. ej ännu uppsatt men lär rangeras nu i vickan. Tegnér (WB) 2: 362 (1808).
g) (†) mil. utplacera, avdela (en vaktstyrka o. d.). Vakt bör städse vara rangerad. TjReglArm. 1889, s. 315.
i) (†) i utvidgad anv., i uttr. rangera sig till ngn emot ngn, ansluta sig till ngn mot ngn, göra gemensam sak med ngn mot ngn. Oaktadt at så Dannemark som Frankrike til Holländska sidan, emot Ängelland med wäpnad hand sig rangerat hafwa (har dock fred ingåtts i Breda). HC11H 4: 85 (1672).
j) i utvidgad anv., i den särsk. förb. rangera ut.
4) [eg. specialanv. av 3] (numera bl. tillf.; jfr dock d o. e) motsv. RANG 3: (in)placera l. (in)ordna l. inrangera (ngt l. ngn) på en viss plats i en rangordning (se d. o. 3) med hänsyn till vikt l. betydelse l. kvalitet l. värde o. d. Stiernman Riksd. 1442 (1664). Hr Feif sade, at ährenderne intet voro rät rangerade efter theras vicht ock värde. 2RARP 2: 397 (1723). De sjuka (på ett sinnessjukhus) äro rangerade i bättre, sämre och konvalescenter. Bergman VSmSkr. 148 (1825). NDA 1876, nr 268, s. 2. — jfr IN-RANGERA. — särsk.
b) (†) i uttr. rangera ngt till ngt, räkna ngt till ngt. Rangerar du befängda strider .. andliga eller lekamliga till det heliga? Almqvist Törnr. 3: 189 (1850).
c) (†) med avs. på spelkort: ordna (från det högsta kortet till det lägsta l. omvänt). Eurén Kotzebue Orth. 3: 116 (1794). HbiblSällsk. 1: 277 (1839).
d) (tillf.) övergående i bet.: klassificera, bedöma. (Domarna vid hundutställningen) rangerade förtjänster och fel i öppen- och segrarklasserna. STSD(A) 1933, nr 277, s. 15.
e) (i sht i fackspr., fullt br.) intr.: inta en viss plats på grund av sin kvalitet l. betydelse o. d.; vara placerad, stå (i en viss klass o. d.). Steffen ModEngl. 382 (1893). Förenta staterna, som rangerar på första plats på den tyska importlistan. SvD(A) 1934, nr 277, s. 19. Placeringspapper som förut rangerat i särklass. Därs. 1952, nr 73, s. 4.
5) [eg. specialanv. av 3 (o. 4)] (numera bl. tillf.) motsv. RANG 4: placera (ngn) med hänsyn till hans rang(klass) l. i rangordning (se d. o. 1); äv.: ge (ngn) en viss rang. RARP 15: 356 (1689). H:r Prof. Pryss såsom Bibliothecarius talte på det att Qvæstor rangerar Bibliothecarium effter Secreteraren. ConsAcAboP 11: 138 (1723). SvRiksd. I. 5: 48 (1934). (†) Åtminstone har det aldrig fallit mig in, at .. rangera mina Åhörare til några Classer af mer eller mindre betydande. VDAkt. 1781, nr 588. särsk.
a) intr.: inta l. ha en viss plats på grund av sin (högre l. lägre) rang; äv.: ha en viss rang. Hans Maj:t har .. resolverat: att de Norrska Stats-Råden skola .. rangera imellan Fältmarskalkar och General-Löjtnanter i Norrige. AJourn. 1815, nr 42, s. 3. (Kammarmålaren) rangerade bland hofvets lägre tjänstemän. Warburg Velasquez 64 (1899). NDA 1909, nr 90, s. 5.
b) (†) i uttr. den rangerade adeln, om högadeln (i motsats till lågadeln). Den rengerade och orengerade Adelen. 2RARP I. 1: 170 (1719).
6) [eg. specialanv. av 3] järnv. (på en bangård) ordna l. gruppera l. växla (järnvägsvagnar l. ett tågsätt) allt efter vagnarnas avkopplingsstationer o. d.; sammanställa l. uppdela (ett tågsätt); äv. allmännare: växla l. förflytta (järnvägsvagnar på en bangård); äv. intr. (äv. i p. pr. i adjektivisk anv.), om tågsätt o. d.: ordnas l. växlas (på rangerbangård o. d.). Ett rangerande tågsätt. Då tåg skjutas in uti sidospår, eller då tåget rangeras. ReglTjSJ 1858, s. 24. Mindre, för rangering o. dyl. avsedda motorlok. TT 1941, Aut-Mot. s. 2. — jfr OM-RANGERA.
7) (numera bl. tillf.) bringa (ngt) i ett tillfredsställande l. gott skick o. d.; särsk. med avs. på ett mellanhavande med ngn l. en affär o. d.: ordna (se d. o. I 6). Nödvändigheten .. af en stark konungamagt till missnöyenas rangerande. HSH 9: 159 (c. 1800). Vi kunna nog ändå rangera saken. Idun 1888, s. 324. Jag hoppas ni ska bli nöjd med som vi rangerat för er. Hedenstierna Fideik. 240 (1895). — särsk.
b) (†) refl. (jfr c, d): ordna sina privata angelägenheter l. affärer. KonvLex. (1864). Dalin (1871).
c) (†) i uttr. rangera sig angående ngt, komma till en uppgörelse l. ett avgörande om ngt. 2Saml. 7: 40 (1783).
d) (†) i sådana uttr. som rangera sig med en pänningsumma o. d., ordna det för sig l. klara sig o. d. med en pänningsumma o. d. HT 1919, s. 30 (1789). Fredrik och Viktor få hvardera sin penningesumma att rangera sig med. Blanche Våln. 556 (1847).
e) i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr 2 b, d, 5 b, 8); särsk. pregnant: välordnad, välarrangerad; äv. bildl. SvMerc. 1: 700 (1756). Hvar väl i hufvudet rangerad Läsare. Därs. 2: 679 (1757). (Hos hebréerna) förekomma hvarken utsökta ord, heller rangerade perioder. Thorberg ÖsterlSpr. 37 (1785). Rangerade tjufband. Almqvist TreFr. 1: 169 (1842). Rangerad ekonomi. HT 1953, s. 117.
8) [jfr fr. rangé i motsv. anv.; eg. specialanv. av 7] i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr 2 b, d, 5 b, 7 e), om person: som lever under ordnade förhållanden, stadgad, ordentlig (i uppförande l. livsföring o. d.); särsk. om person som har en (väl)ordnad ekonomi l. är i goda (ekonomiska) omständigheter: välsituerad, (väl)bärgad; stundom (med anknytning till 5) övergående i bet.: ansedd, aktad; numera vanl. i attributiv ställning, särsk. i uttr. rangerad karl, man i goda omständigheter. Ahnfelt HofvLif 3: 61 (i handl. fr. 1798). En rangerad Stockholmspiga har naturligtvis en fästman. Sturzen-Becker 2: 45 (1844, 1861). På stationen gick brodern och såg stinsviktig och rangerad ut. Öberg Makt. 1: 122 (1906). Flera av våra rangerade och berömda konstnärer. SvD(A) 1931, nr 117, s. 7. Hellström Kärlek 490 (1942).
9) (†) vidtaga åtgärder för att åstadkomma (ngt), föranstalta, styra om, ombesörja; arrangera, anordna; särsk. med avs. på måltid l. fest o. d.; stundom med bibet. av 3. Tegnér har nu så rangerat, att han arrenderat ett litet landtställe .. nära Vexiö. Thomander TankLöj. 54 (1825). Anna är .. den som rangerar vårt ”kosthåll”. AnderssonBrevväxl. 1: 62 (1837). Vid Norsholm .. kunde (trafiken) vara ännu större, om der vore ändamålsenligare rangeradt för passagerare. TByggn. 1859, s. 72. Svanberg RedLefn. 213 (1882). — särsk.
a) i anv. utan obj. (jfr b): styra, ställa; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: arrangemang. Topelius Dagb. 1: 163 (1833). Efter åtskilliga rangeringar vandrade jag till staden på afskedsvisiter. Därs. 2: 25 (1835).
b) intr., i uttr. rangera om ngt, ordna med ngt. HH XXXII. 2: 41 (1784). Om Farbror således är god och Rangerar om rumm för Gouvernanten. ÅbSvUndH 24: 21 (1813; möjl. särsk. förb.).
RANGERA LÖST. (†) mil. till 2; i uttr. rangera löst på ngn, gruppera sig till angrepp mot ngn; gå till angrepp mot ngn. KKD 2: 71 (1709). —
RANGERA OM010 4. särsk. järnv. till 6: gm rangering växla l. ordna om (järnvägsvagnar o. d.). Rangera om ett tågsätt. jfr omrangera. —
RANGERA UT010 4. till 3 j: kassera l. utmönstra (ngt). Hedenstierna FruW 109 (1890). Fatab. 1946, s. 106. jfr utrangera.
-LOK. (mindre) lokomotiv avsett för rangering av godsvagnar o. d., växellok. Siwertz Ställv. 117 (1921). —
(2) -ORDNING. (†) mil. konkret, om bestämmelser angående gruppering av ett militärförband. KKD 10: 218 (1702). —
-SIGNAL. [jfr t. rangiersignal] (särskild) signal som gives av rangerande tågsätt. 2UB 9: 249 (1905). —
-SPÅR. [jfr t. rangiergeleise] för rangering avsett järnvägsspår (på rangerbangård). TT 1893, Allm. nr 49, s. 2. —
-STATION. om (järnvägs)station som är särskilt inrättad för rangering av tåg(sätt); jfr -bangård. BtRiksdP 1890, I. 1: nr 25, s. 6. —
B: RANGERINGS-ARBETE~020. arbete med rangering av järnvägsvagnar. BtRiksdP 1902, I. 1: nr 40, s. 7. —
-STATION.
2) (†) telef. i utvidgad anv., om (större) telefonstation i ett samtalsdistrikt, över vilken alla distriktets interurbansamtal expedieras, förmedlingsstation. TT 1899, Allm. s. 100. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 181. —
Spalt R 253 band 21, 1956