Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRINCIPAL prin1sipa4l, adj.; superl. -ast (Gustaf II Adolf 236 (1617), 2NF 14: 483 (1910)) ((†) -est OxBr. 3: 80 (1624), Wallerius Min. 114 (1747); -ist RARP 8: 89 (1660), AktsamlKungsådreinst. 166 (1685); -st Palmchron SundhSp. 4 (1642)).
Ordformer
(princi- 1563 osv. prinse- 1636. printzi- 1630. -pal 1617 osv. -pall 15631594)
Etymologi
[jfr (ä.) t. prinzipal, eng. o. fr. principal; av lat. principalis, ursprunglig, förnämst, väsentlig, huvud-; furstlig, av princeps (se PRINS, sbst.1); i senare tid stundom med anslutning (i betydelseavseende) till PRINCIP. — Jfr PRINCIPAL, sbst.]
(numera bl. ngn gg, ålderdomligt) som (i ett l. annat avseende) kommer i främsta rummet l. är den (resp. det) viktigaste l. förnämsta l. mest betydande l. bland de viktigaste osv.; som utgör själva kärnan l. grunden l. huvudsaken; som är av fundamental betydelse l. vikt, huvudsaklig, (grund)väsentlig, viktig; huvud-. HH XIII. 1: 109 (1563). Diaphragma är thet principalste Instrument, som Bröstet rörer, at en andas kan. Palmchron SundhSp. 325 (1642). At Demanten drager svart Mastix til sig, det är så vist, at det anses såsom för det principaleste kännetecken af en ren Demant. Wallerius Min. 114 (1747). (Om det förhåller sig på ett visst sätt) då bli vi alldeles ense på en mycket principal punkt. Quennerstedt StrSkr. 1: 315 (1907, 1919). HT 1931, s. 151. — särsk.
a) (†) om person: viktig, betydande, förnäm; oftast i superl. Stiernman Com. 1: 945 (1626). (I Stockholm finnas) de höga och dyra Kongl. personerne och de principaleste af rijket. RARP 17: 376 (1714). — särsk.: som utgör den främste l. har ställning ss. chef l. dyl., förste. Kongl. maj:tz tienere .. Anders Menningh, som på samma tijdh godzet togz war principall köpman öfuer altt förb:de godz. 3SthmTb. 1: 208 (1594; möjl. ssg).
b) (†) om landområde, ort, fästning o. d.: viktig, betydande o. d. (Sverige) beholler de principaleste befästningar och siöhampner. RARP 2: 157 (1635). Principaleste Staden j Sibirien kallas Tobolesk. Barckhusen Cotossichin 97 (1669). VDAkt. 1760, nr 337.
c) i fråga om stat: som intar en ledande ställning, ledande; jfr PRINCIPAL-MAKT. Sveriges principala ställning (i unionen mellan Sverige o. Norge). De Geer Minn. 2: 93 (1892).
d) (†) som tillhör de värdefullaste l. finaste, fin l. dyl. Ehn .. Knÿff .. Besatt med Rubÿner .. dhee Printzipaleste Stenerne bortta, såsom och elliest flere Små stenar. HusgKamRSthm 1630, s. 118 a. Barckhusen Cotossichin 88 (1669).
e) motsatt: accessorisk.
α) (†) jur. Schrevelius CivR 2: 350 (1847).
β) (mera tillf.) språkv. Noreen VS 5: 141 (1906).
f) (†) i den adverbiellt använda superl. principaleste: i första hand, framför allt; jfr PRINCIPALITER. I dag skall tagas före om Gref von der Nath, principaleste om brefven han skrefvit til Baron Goertz. 2RARP I. 1: 75 (1719).
Ssgr (jfr principal, sbst. ssgr): PRINCIPAL-AGENT, r. l. m. (†) huvuddrivkraft, huvudfaktor. Ehrenheim Phys. 1: 313 (1822).
-AXEL. tekn., mat. huvudaxel. Principalaxlarne för ljusets polarisation. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 41.
-BÅGE. tekn. huvudbåge. 2NF 16: 1417 (1912).
-DIAMETRAL-PLAN, n. mat. diametralplan som halverar alla däremot vinkelräta kordor (principalkordor), huvuddiametralplan. Lindelöf AnGeom. 223 (1864).
-EDITION. [efter nylat. editio princeps] bibliot. första tryckta upplagan av ett värk (tillhörande den klassiska, forngrekiska l. fornromerska litteraturen). JournLTh. 1811, s. 534.
-FOKAL-DISTANS. fys. avstånd(et) från den brytande linsen resp. reflekterande spegeln till principalfokus, brännvidd. Fock 1Fys. 287 (1853).
-FOKUS. fys. den punkt på huvudaxeln till en lins l. spegel, i vilken inkommande parallella centralstrålar råkas efter brytningen resp. reflexionen, brännpunkt. JernkA 1839, s. 184. Nygren UppslBMatFysKem. (1950).
-HUVUDSAK. (†) huvudsak. Schroderus Waldt 66 (1616).
(a slutet) -KOMMISSARIE. (†) förste kommissarie. Tersmeden Mem. 3: 197 (1743).
-KORDA. mat. jfr -diametral-plan. Lindelöf AnGeom. 223 (1864).
-LEDAMOT. (†) väsentlig lem l. kroppsdel. Chesnecopherus RegIter A 3 a (1613).
-LINJE. (föga br.) huvudlinje. Edlund ÅrsbVetA 1850, s. 34.
(c) -MAKT. (numera bl. ngn gg) stat som intar en ledande ställning, ledande makt, huvudstat l. dyl. Nordens principal-makt. Atterbom C12 38 (1845). 2NF 37: 705 (1925).
-MEDEL. (†) om det viktigaste medlet, huvudmedel. TLär. 1847—48, s. 82.
(a slutet) -MINISTER. (†) förste minister. GT 1788, nr 9, s. 2. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 135 (1817).
-NORMAL, r. mat. normal till en kroklinje som bildar skärningen mellan oskulerande planet o. ett mot tangenten (i ifrågavarande punkt) vinkelrätt plan. 2NF 19: 1443 (1913). Nygren UppslBMatFysKem. (1950).
-ORGAN, n. (föga br.) huvudorgan. Atterbom PhilH 92 (1835).
-ORSAK. (†) huvud- l. grundorsak. BtFinlH 4: 168 (1563).
-PLAN, n. mat. Lindelöf AnGeom. 231 (1864). Ett plan, i vilket två principalaxlar med avseende på en punkt O äro belägna, kallas principalplan i (eller med avseende på) punkten O. Ekman Mek. 381 (1919).
-PUNKT. (†) huvudpunkt (se d. o. 3). Widekindi KrijgH 794 (1671). Biberg 3: 274 (c. 1823).
-SAK. (†) huvudsak. Widekindi KrijgH 779 (1671).
-SEKTION. (numera mindre br.) fys., miner. = -snitt. Kristallens principalsektion. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 39. NF (1889).
-SNITT. fys., miner. hos ett prisma: varje plan som är vinkelrätt mot den brytande kanten; hos dubbelbrytande kristaller: varje plan genom den optiska axeln; hos linser o. buktiga speglar: varje plan genom huvudaxeln. NF (1889).
-TRAPPA. (†) huvudtrappa. Palmstedt Res. 28 (1778).
-VÅNING. (†) huvudvåning. Palmstedt Res. 102 (c. 1780). Selling SvHerrg. 316 (1937; cit. fr. ä. handl.).
-VÄDER. (†) om vindarna från de fyra huvudväderstrecken. Palmchron SundhSp. 16 (1642).
Avledn.: PRINCIPALIG, adj. (†) viktig, betydande. Adelen såsom Principaligste membra (dvs. medlemmar) uthj Församblingen. VDAkt. 1663, nr 493.

 

Spalt P 1859 band 20, 1954

Webbansvarig