Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRÅMARE, m.; pl. =.
Ordformer
(prom- 1660. pråm- 1667—1889)
Etymologi
[vbalsbst. till PRÅMA l. avledn. av PRÅM]
(†)
1) pråm (se d. o. 1); äv.: färja. (Godset bör icke lastas i) Lättare och Promare. Stiernman Riksd. 1403 (1660). Then 20. Januarii reeste Wij .. öfwer een löpande Elff eller Åå, medh Pråmare. Willman Resa 220 (1667).
2) pråmskeppare. Björkman (1889).

 

Spalt P 2224 band 20, 1954

Webbansvarig