Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PORTVAKT pω3rt~vak2t l. pωr3t~, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 o. 3 r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) person (stundom äv. djur) som håller vakt vid port l. ingång till stad l. fästning l. hus o. d.; numera i sht om person som kontrollerar l. har tillsyn över (passerande genom) port till offentlig byggnad l. skola l. dyl. (ngn gg ännu i större hyreshus) l. om person som har hand om den dagliga skötseln av o. uppvärmning o. d. i hyreshus. Lind (1749; under thor-wache). Fritt må Tartari portvakt / Bleknade hamnar med ändlöst skäll i sin klyfta förfära. Adlerbeth Æn. 149 (1804). Portvakt eller annan, som i hyresvärdens ställe har tillsyn över huset och där har sin bostad. SFS 1942, s. 1778. särsk. i mer l. mindre bildl. anv. Balck Idr. Suppl. 12 (1888). Smaken är en portvakt för magen, medan lukten är en portvakt för lungorna. Wretlind Läk. 7: 2 (1899). Anm. I slang o. slangfärgat språk användes i samma bet. äv. portis pω4rtis l. pωr4tis, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar. [jfr VAKTIS] Landsm. XVIII. 8: 32 (1900; fr. Uppsala). Fogelström Vakna 202 (1949).
2) (†) personal l. truppstyrka som förrättar vakttjänst vid port. PH 10: 600 (1776). TjReglArm. 1858, 2: 70.
3) [jfr senlat. pylorus, magport (eg.: dörrvaktare)] (föga br.) anat. magport, portvalvel; jfr PORT, sbst.1 1 h ε. NF 10: 576 (1886). Bolin VFöda 352 (1934).
B: PORTVAKTS-BI, n. (mindre br.) entomol. bi av smalbinas släkte Halictus Latr., vilkas bon i jorden skyddas mot parasiter av hemmavarande bin; särsk. i pl. ss. beteckning för hela släktet. 2NF 10: 1091 (1909). SvDjurv. 290 (1911). —
-FRU. portvakts hustru; äv.: gift kvinna som är l. tjänstgör ss. portvakt. Siwertz HemBab. 245 (1923). —
-RUM. (portvakt- 1951. portvakts- 1795 osv.) vaktrum för portvakt. Holmberg 2: 452 (1795). Ashton-Wolfe Spind. 202 (1930). —
-STUGA. (portvakt- 1902—1936. portvakts- 1897 osv.) stuga vari portvakt (vid fabrik l. sjukhus o. d.) bor o. ofta äv. sköter sin portvaktssyssla. Sthm 1: 541 (1897). TLev. 1902, nr 35, s. 4. —
Spalt P 1523 band 20, 1953