| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
1) diktning (se DIKTNING, sbst.1 2) på (bunden l. fri) vers l. i metrisk form; dels abstr., om dylikt diktande l. dylik diktkonst, dels konkret(are), om produkt av dylik diktkonst, särsk. koll. o. sammanfattande, om en författares l. ett lands l. en periods l. en genres o. d. diktning av denna art; ofta särsk. om lyrisk diktning: lyrik. Poësi eller Konsten til at göra Rimm och Verser. Schroderus Modersch. 37 (1642). Poesiens historia omfattar, i sin berättelse, samtliga de nationala poesiernas (historia). Atterbom PoesH 1: 22 (1848). Poesiens språk. EHTegnér i 2SAH 58: 17 (1882). Vingtrött poesi / gör nu dagsverk i / verklighetsexakt fotografi. Rydberg Dikt. 2: 15 (1888, 1891). Tegnér skrev redan under studieåren flitigt poesi. Mjöberg Lb. 454 (1910). — jfr ALLITTERATIONS-, BESTÄLLNINGS-, DEKADENT-, EPIGON-, FOLK-, GYMNASIST-, KLINGKLANG-, KONST-, NATUR-, REFLEXIONS-, RENÄSSANS-, RIDDAR-, SMÅ-, STÄMNINGS-, TAL-, TILLFÄLLIGHETS-, TRUBADUR-, ÖGON-POESI m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. hålla poesi över ngt, läsa (upp) en dikt l. dikter om ngt. Almqvist Hind. 107 (1833).
b) (†) versifikation, versteknisk uppbyggnad av dikt. Här vill jag meddela en beskrifning om Dal-Soknarna, hvilken Prosten A. Wallenius .. rim-vis fordom författat; fast den sedan är på några ställen uti poësien ändrad. Hülphers Dal. 194 (1762). Wallquist EcclSaml. 1—4: 407 (1766). Weste (1807).
c) (om ä. förh.) latinsk poesi (ss. undervisningsämne vid universitet); (latinsk) poetik. 2RARP 10: 430 (1739). Professorn i poesi skulle undervisa sina åhörare i konsten att rigtigt skrifva vers. Weibull o. Tegnér LUH 2: 249 (1868; om förh. 1666). Annerstedt UUH 1: 190 (1877; om förh. 1621).
d) pregnant, om god l. stor poesi. Konungen (G. III) .. gjorde Operor på prosa, och trodde att de blott saknade rimmet för att vara poësi. CGafLeopold (1810) i 2Saml. 1: 64. PT 1905, nr 288 A, s. 3.
2) [specialanv. av 1] dikt (se DIKT, sbst.1 3 a), poem; numera nästan bl. (mindre br.) i pl. Brenner Dikt. 1: Dedik. 3 (1713; i pl.). Här innelyckt sänder jag dig en poësi, skrifven ungefär i samma stil som ditt bref. Sjöberg (SVS) 2: 168 (1819). DN(A) 1950, nr 322, s. 4.
3) (numera föga br.) litteratur med konstnärlig prägel; skönlitteratur; vitterhet; litterär konst. Thorild 3: 372 (1794). (I moseböckerna) blir .. (hebréernas) historia en poesi, — under hvilket namn vi här .. förstå icke fiktion .. utan en hänryckt framställning af det verkliga. Bagge Wendt 65 (1835). Poesien omfattar allt estetiskt, så vidt det låter framställa sig genom språket. Göransson Kern 1: 120 (1875). Dalin Synon. 325 (1925). jfr: Alla sedemålningar .. afteckna .. någonting yttre, och äro alltså icke egentligen poetiska, då man med poesi menar målning af det högsta, det väsentliga, det inre, det rent menskliga. SvLittFT 1836, sp. 370.
4) (†) i utvidgad anv.: skön l. bildande konst; äv.: skapande l. konstnärlig värksamhet. Geijer I. 5: 57 (1810). Med Poesi mena vi .. nu icke blott skaldekonst, utan Konst, eller skönhetsdanande makt öfverhufvud. Atterbom PhilH 331 (1835). Dalin Synon. 324 (1870).
5) i utvidgad l. bildl. anv.; särsk. om ngt som ger intryck av poesi (i bet. 1, 1 d) l. präglas av den stämning l. skönhet som utmärker poesi o. d.; äv.: poetisk känsla l. stämning l. fantasi l. prägel o. d. Leopold (SVS) II. 1: 151 (1783). Qvinnan är poesien i äktenskapet, och när poesien förvandlas till prosa, förvandlas hela äktenskapet till ett träsnitt. Carlén Köpm. 2: 249 (1860). Hon var poesien i hans liv. Siwertz Förtr. 304 (1945). — jfr O-POESI.
(5) -MÄTTAD, p. adj. full av poetisk stämning l. känsla l. poetiskt skimmer. PT 1896, nr 203, s. 3. —
Spalt P 1337 band 20, 1953