Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEPPRA pep3ra2, äv. päp3-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(pepra 1587—1801. peppra 1639 osv. pöppra 1624)
Etymologi
[fsv. pipra (peprader, p. pf. GU C 20 1: 449); jfr d. pebre, nor. pepre, isl. pipra, mlt., mnl. o. holl. peperen, fht. phefferôn (t. pfeffern), feng. piporian (eng. pepper); jfr äv. lat. piperatus, pepprad; avledning av PEPPAR]
1) strö på peppar, krydda med peppar; vanl. med obj.; äv. i uttr. peppra på ngt. Schroderus Comenius 558 (1639). Hitzige och peprade Spijs och Drycker. Schroderus Modersch. D 6 a (1642). En wähl pepprat och Canelat Söthgrööt. Rudbeck Atl. 3: 161 (1698). (Jag) pepprade på maten. Nyblom Hum. 130 (1874). DN(A) 1951, nr 33, s. 12.
2) bildl.
a) (†) i uttr. peppra vattgröten, bära sig oförståndigt åt. Posten 1768, s. 371.
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. eng.] beströ l. överösa (ngt med ngt). (Grupper av öar) göra hela västra delen av Stilla havet prickigt. Det är, som om Skaparen .. hade pepprat oceanen med den jord och de klippblock, han hade till övers, sedan de fem världsdelarna blivit färdiga. Hedin Pol 2: 444 (1911). — särsk.
α) i uttr. vara pepprad med, vara full av, (över)fylld med. Hela denna klippvägg är pepprad med kanongluggar. Kræmer Span. 48 (1860). Hon var pepprad med rätt bastanta anekdoter. Siwertz Eld. 11 (1916).
β) överösa (ngn l. ngt) med skott, beskjuta, genomborra (med kulor, hagel l. dyl.). Rydberg Frib. 372 (1857). Ett par gånger blefvo personer pepprade i benen. Jäg. 1897, 2: 72. Mauserkulorna ha pepprat legationsmuren. Nyström NKina 1: 192 (1902, 1913).
γ) (numera knappast br.) överösa (ngn) med skymford o. d. (Min motståndare) Utterskans skall (i tidningsuppsatser) peppras ännu mer, jag skall skära sönder hans renommée bit för bit. Jolin Smädeskr. 86 (1863). jfr: Jag (skall) peppra henne med bittra ord. Hagberg Shaksp. 6: 363 (1849).
δ) (vard.) överösa (ngn) med slag o. d., misshandla (ngn med slag o. d.). Asklund Fanfar 394 (1934).
c) [jfr motsv. anv. i d., nor., holl., t. o. eng.] krydda (ngt) starkt, förse med skarpa l. bitande ingredienser, göra skarp l. obehaglig; jfr PEPPAR 2 f. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 2 b (1587). OxBr. 5: 301 (1624). Genom bitterhet och otålighet, peppra vi för oss sjelfva lifvets ändå nog bittra dryck. Bremer Brev 1: 126 (1831). (Bismarcks) nervösa retlighet pepprade givetvis också hans uttalanden. SvTidskr. 1927, s. 515. — särsk.
α) (†) i uttr. peppra soppan åt l. för ngn, vara obehaglig mot ngn, vålla ngn obehag. Carlstedt Her. 1: 502 (1832). Wigström Folkd. 2: 171 (1881).
β) (tillf.) i uttr. peppra i mjölken, ställa till förtret. Heidenstam Svensk. 2: 15 (1910).
γ) i p. pf. i adjektivisk anv.: fylld av starka ingredienser, skarp, bitande, bitter; äv. ss. adv. En pepprad inlaga. Ett pepprat svar. AB 1841, nr 22, s. 3. Den engelska missliteraturen, saltad af anständighet eller fromleri, eller pepprad af brottmål. Rydberg Brev 2: 192 (1876). Bismarcks pepprade och saltade uttalanden. VL 1897, nr 206, s. 4. De svarade starkt pepprat. Sandel Dropp. 167 (1924). Blicken (var) vass och pepprad. Kåhre Strandh. 71 (1933).
d) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] göra (ngt) dyrt; i sht i p. pf. ss. adj.: (alltför) dyr, dryg; jfr SALTA. En pepprad räkning. Pepprade priser. Lindfors (1824). (Två anspråkslösa arbetare) måste jag jämt och samt tragla med och uppmana att peppra sina räkningar. Larsson Solsid. 13 (1910).
Särsk. förb.: PEPPRA IN10 4. särsk. till 1: strö in peppar i (ett klädesplagg o. d. för att därigenom skydda det, i sht mot mal); äv. allmännare, i fråga om dylik behandling med naftalin o. d. Nordling Storstadsb. 17 (1890). jfr inpeppra. —
PEPPRA NED10 4 l. NER4.
1) till 1: lägga undan (klädesplagg o. d.) för förvaring med iströdd peppar (ss. skydd mot mal o. d.); äv. allmännare, i fråga om naftalin o. d. NordT 1901, s. 393.
2) (tillf.) till 2 b β: skjuta ned. Fogelström Vakna 126 (1949; i bild). —
PEPPRA PÅ10 4. (vard.) till 2 b β: beskjuta (ngn). Ta fram browningen, Jim, och peppra på dem. Lindwall Jakt 103 (1916).

 

Spalt P 629 band 19, 1952

Webbansvarig