Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENJOAR pän1jωa4r l. -jo- l. -jå-, ngn gg 302, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(peignoir (pegn-) 1830—1940. penjoar 1900 osv.)
Etymologi
[av fr. peignoir, till peigner, kamma, av lat. pectinare, kamma, till pecten (gen. -inis), kam (se PEKTINIT). — Jfr PENJÖR]
kamkofta; äv.: (lätt) morgonrock l. morgonklänning; jfr PUDER-SKJORTA. MagKonst 1830, s. 88. Sedan sällskapsdamen kastat en penjoar öfver hennes axlar löste hon upp det gråsprängda håret och började kamma det. Wahlenberg SkymtAns. 174 (1902). Hon kom hastigt ur sängen, svepte om sig sin lätta peignoir som låg på en stol, och (osv.). Krusenstjerna Fatt. 3: 314 (1937).
Ssg (mera tillf.): PENJOAR-KLÄDD, p. adj.

 

Spalt P 589 band 19, 1952

Webbansvarig