Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PATAGONIER pat1agω4nier, äv. 10302, m.; best. -n; pl. =; förr äv. PATAGON, m.; pl. -er.
manlig individ tillhörande (den av storväxthet kännetecknade) infödingsbefolkningen i Patagonien i Sydamerika; i pl. äv. utan avseende på kön; i sht förr äv. bildl., om storväxt person. Anson Resa Bih. 146 (1762). En lång herre, en verklig patagon. Kullberg Mem. 3: 33 (1836). NoK 1: 139 (1921). —
Spalt P 454 band 19, 1952