Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PANTALONGER pan1taloŋ4er, förr äv. PANTALONER l. PANTALONS, sbst. pl. Anm. En sg.-form pantalong har anträffats hos Norlander GladBit. 45 (1910: pantalongen, sg. best.).
Ordformer
(-loner 1808. -longer (-å-) 1793 osv. -lons 1808—1815)
Etymologi
[jfr t. pantalons, eng. pantaloons; av fr. pantalons; ytterst av it. pantaloni, ett slags långbyxor burna av en stående figur (it. Pantalone) i den gamla it. improviserade teatern (jfr Hagberg Shaksp. 6: 333 (1849: En mager narr, en pantalon i tofflor; eng. orig.: pantaloon))]
(numera bl. skämts., vard., l. om ä. förh.) (lång)byxor; förr särsk. om mycket åtsittande långbyxor. DA 1793, nr 139, s. 2. Pantalons, äro strumpartiga långa byxor af ull eller bomull. Synnerberg (1815). Pantalonger af nankin nyttjas nu af alla Herrar, antingen de äro .. eleganta eller hvardagsklädde. KonstNyhMag. 1: 8 (1818). Hvem säger byxor, Adolf? de kallas pantalonger. Wetterbergh Penning. 206 (1847). SvD(A) 1930, nr 335, s. 26. — jfr KAMLOTTS-, KASCHMIR-, KITAJS-, KLÄDES-, KNÄ-, MAMELUCK-, NANKINS-, SOMMAR-, SÄMSKSKINNS-, UNDER-PANTALONGER. — särsk. (förr) tillhörande militär uniform. KrigVAT 1835, s. 83. Spak Unif. 55 (1890; i fråga om ett uniformsförslag 1815). jfr: Mörkblå Pantaloner, passande för Borgare-Infanteriet. DA 1808, nr 72, Bih. s. 3.
Ssgr: A: PANTALONG-FICKA. (numera bl. skämts., vard.; tillf.) jfr byx-ficka. Hultman Guldgräfv. 14 (1910). —
-GÖRDEL. (†) jfr bälte 1, livrem. SthmModeJ 1851, s. 8.
B (†): PANTALONGS-TYG. MalmöT 1835, nr 35, s. 3.

 

Spalt P 166 band 19, 1952

Webbansvarig