Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PANTALEON pan1taleå4n, förr äv. PANTALON, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-leon 17791931. -lon 17581871)
Etymologi
[jfr t. o. eng. pantal(e)on, fr. pantaléon; efter namnet på instrumentets uppfinnare Pantaleon Hebenstreit (född 1669)]
(förr) mus. ett slags huvudsakligen under 1700-talet använt stränginstrument (med uppifrån slående hammare l. vertikal resonanslåda) som utgjorde en förbättring av hackbrädet o. var en föregångare till hammarklaveret; jfr KLAVECIN. PT 1758, nr 52, s. 4. (Hr Noëlli ämnar låta) höra sig på Pantaleon, et Instrument, som aldrig tilförene här varit hördt. SP 1779, s. 1062. 3NF 15: 611 (1931).
Avledn.: PANTALEONIST, m. (†) person som trakterar en pantaleon. GJEhrensvärd Dagb. 1: 397 (1779).

 

Spalt P 166 band 19, 1952

Webbansvarig