Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OTYNGD, p. adj. (i vitter stil) icke (ned)tyngd. Stolt går med otyngd / skuldra den starke. Rydberg Dikt. 2: 153 (1888, 1891).
OTYSK. icke tysk; äv. pregnantare: som icke är genuint tysk. Det otyska Bondefolket (i Riga). LMil. 1: 542 (1685); jfr ondtysk. Mitt otyska uttal. Laurin 4Minn. 245 (1932).
Avledn.: otyskhet, r. l. f. Atterbom Minn. 27 (1817).
OTÅGAD, p. adj. (otåga, pl.) [till tåga, efterbehandla garvat läder] (numera föga br.) garv. om garvat läder: icke efterbehandlad. BoupptSthm 27/3 1689.
OTÅGLIG. (†) icke långsam l. saktmodig, kvick, häftig. Roberg Beynon 203 (1697, 1727).
Avledn.: otåglighet, r. l. f. (†) häftighet, iver. Mannerskog, hvars tid och otåglighet ej tilläto honom en alltför noggrann läsning. Almqvist Smar. 112 (1845).
OTÅLAMOD. [fsv. otholomodh] (†) brist på tålamod, otålighet. (Han) kunde af otolamodh icke lengre förbida. HH 20: 384 (c. 1640). Kling Spect. E 4 b (1735).
OTÅLAMODIGHET, se otålmodighet.
OTÅLAS, v. dep. (†) vara otålig. Klaga och otåhlas. Wexionius Sinn. 2: 2 b (1684).

 

Spalt O 1609 band 19, 1951

Webbansvarig