| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
ORYGGLIG ω3~ryg2lig, äv. 040, förr äv. ORYGGELIG (ory´ggelig Weste), adj. -are. adv. = (†, SvTr. V. 1: 102 (1595)), -A (†, Rääf Ydre 1: 352 (i handl. fr. 1599), Borg Luther 2: 120 (1753)), -EN (†, BtFinlH 4: 356 (1568), Cannelin (1921)), -IT (†, UpplDomb. 2: 55 (1579: oryggeligitt)), -T (Möller (1790) osv.).
1) (numera i sht i a) vars giltighet icke kan upphävas; som icke kan ryggas; som står absolut fast; för alltid l. slutgiltigt fastställd; som alltid l. ovillkorligen skall vara gällande l. i kraft resp. måste respekteras; förr äv. om framtida bestånd av ngt på detta sätt fastställt osv.; särsk. om ngt som fått officiell l. högtidlig l. i lagliga former given bekräftelse l. stadfästelse; äv. ss. adv. (jfr 3 d). Svart G1 103 (1561). Eett oryggeligit stillestånd på fyre års tiidh. SvTr. V. 1: 38 (1585). Så som wij .. stadfeste .. för(nämn)de dombref vthi alle sine punchter .. oryggeligen Stadigt och fast .. ewerdeligen att hålles. UpplDomb. 3: 148 (1591). Annerstedt UUH Bih. 1: 197 (i handl. fr. 1622; om donation). Landtmätareförrättningen .. blifve til oryggeligt bestånd i framtiden .. faststäld. FörordnLandtmät. 1783, § 81. Svedelius Statsk. 3: 73 (1869). jfr (†): Så att thett skiedde medh Oryggeligh håndabandh. UpplDomb. 3: 135 (1586). jfr äv. (†): Echtenskapz bandet blifuer oryggeligitt. ÄARäfst 195 (1596). jfr äv. (†): Om man skulle beholla sånt ordesätt ok munlag i Bibeln ok läta dän wara helig ok oryggelig. Columbus Ordesk. 11 (1678). — särsk.
a) (i sht i skriftspr., fullt br.) om beslut, överenskommelse, löfte o. d.: som man icke kan (l. vill) ändra l. upphäva resp. ta tillbaka l. svika, som obrottsligt skall fullföljas resp. hållas; om lag l. påbud l. regel l. princip o. d.: som icke kan l. får upphävas, som ovillkorligen måste tillämpas l. följas; äv.: som ngn följer obrottsligt. Tempeus Messenius 55 (1612; om beslut). PH 5: 3073 (1751; om försäkran). AdP 1786, s. 15 (om grundlag). Mitt val af landtlefnaden (är) .. oryggeligt. Leopold 3: 499 (1794, 1816). Collan Dikt. 198 (1864; om ed). 3SAH 8: 357 (1893; om regel). Hallström Händ. 292 (1927; om rättsbegrepp). Anm. I följande språkpr. förekommer uttr. göra orygglig i bet.: rygga (sitt löfte); jfr O- 3 anm. Ia .. om jag intet låfvat henne, så kunde iag det väl giöra, men nu kan iag ey giöra min låfven oryggelig. ANF 29: 151 (c. 1710).
b) (numera föga br.) om dom o. d.: slutgiltig, absolut ofrånkomlig; omöjlig att upphäva l. undgå; äv. ss. adv. Th[er]-före dömd[es] för(skriv)ne ährende som förb(emäl)tt är fast och oryggeligitt. UpplDomb. 2: 55 (1579). Lehnberg Pred. 3: 98 (c. 1800). (Balder) har den egenskapen, att hans dommar äro orygglige. Cnattingius SnE 33 (1819). Schartau Pred. 469 (1820).
c) (†) i uttr. låta ngns ord bliva oryggliga, obrottsligt respektera vad ngn sagt l. påbjudit. Begierar (jag) för denn skull .. aff alla .. att de .. Lette minn ordh Bliffue orijghelige. Rääf Ydre 1: 364 (i handl. fr. 1614).
d) (†) om lära: som man måste bekänna sig till o. efterleva, som icke får förnekas l. svikas; om mönster l. förebild: som måste följas; om skyldighet: ofrånkomlig, som måste fullgöras. At Jesu Lära .., såsom et oryggeligit mönster för vår tro och lefnad, borde af allom erkännas. Bælter JesuH 5: 931 (1759; jfr 2). Posten 1769, s. 674 (om skyldighet). Sätherberg Dikt. 2: 125 (1845, 1863; om lära).
e) (†) i utvidgad anv., om ngns uppehälle: säker l. garanterad. (Han) hafver lefvat af thet publico stipendio, som .. konungh Carll enom student af Wexiö sticht till oryggeligit uppehälle deputerat hade. OxBr. 12: 354 (1613).
2) (†) om bevis l. skäl l. vittnesbörd l. sanning o. d.: obestridlig, ofrånkomlig, odisputabel; om sanning äv.: oomkullrunklig; äv. om omdöme l. resultat av tänkande: obestridligt riktig, absolut säker, äv.: oemotsäglig, definitiv. Skytte Or. D 3 b (1604). Lagförsl. 443 (c. 1606; om vittnesbörd). Oryggelige Skääl och Bewijs .. at Petrus hafwer aldrigh warit vthi Rom. Schroderus Os. 1: 38 (1635). Swedberg SabbRo 363 (1690, 1710; om sanning). Frey 1843, s. 275 (om omdöme). Det (torde) .. visa sig, att detta resultat icke kan vara så särdeles oryggligt. Wikner Lifsfr. 1: 77 (1865). — särsk.
a) om dokument: vars beviskraft l. korrekthet l. äkthet icke kan förnekas; jfr 1. Schroderus Os. III. 2: 144 (1635).
b) ss. adv.: ofrånkomligen, odisputabelt, obestridligen; med obestridlig rätt; utan att lämna rum för tvivel. Chesnecopherus Skäl Mm 2 a (i handl. fr. 1595). (Därav) fölier oryggeligen .. at (osv.). Schroderus Dress. 225 (1610). Att .. vpståndelsen är oryggeligen wist vthan all tuifwel tilståndande. PJAngermannus ATrolle 13 (1620). Här af se wi och oryggeligen slute, at (osv.). Swedberg Cat. 235 (1709).
3) (i skriftspr.) som är absolut fast (i sin övertygelse l. i sitt beslut o. d.); som aldrig gör l. icke kan förmås till avsteg (från vad han lovat l. vad han anser rätt o. d.); äv. övergående i bet.: obeveklig; äv. med abstrakt huvudord: orubblig, obrottslig, som icke sviktar; äv. ss. adv. (se d); om person särsk. i sådana uttr. som orygglig i sitt beslut, uppsåt, sin trohet, i sht förr äv. löften. Gudz oryggeliga rettferdigheet. PErici Musæus 1: 10 b (1582). När .. (han) såg at jag var oryggelig .. uti denne Mening. Ehrenadler Tel. 550 (1723). Orygglig i löften. Nicander Syr. 17 (1759). ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. D 2 a (om övertygelse). (Han var) långsam .. att taga beslut, orygglig då det var fattadt. 2SAH 8: 179 (1817). Bergman JoH 7 (1926; om beslutsamhet). jfr: Ett oryggeligt ödes dom. Adlerbeth HorOd. 38 (1817). jfr äv.: Fram, I ynglingar, fram i täta oryggliga leder! Rydberg Dikt. 1: 34 (1874, 1882; jfr 4). — särsk.
a) (†) i uttr. orygglig av ngt, som icke beveks av ngt. Oryggelig af böner och af tårar. Wallin Vitt. 1: 21 (1805).
b) (numera bl. mera tillf. i vitter stil) övergående i bet.: som iakttas l. råder utan inskränkning, total (jfr 1); förr särsk. dels om efterlevnad av lag l. påbud o. d.: obrottslig, dels om undergivenhet för ngn: fullkomlig. Bergv. 2: 33 (1737; om efterlevnad). Celsius G1 1: 329 (1746; om undergivenhet). PH 8: 7 (1759). Strindberg HögreR 105 (1899; om allvar).
c) (†) om grund(val) för ngt: som icke sviktar; jfr 4. L. Paulinus Gothus MonPac. 477 (1628). Ödmann AnvSkrift. 69 (1822).
d) ss. adv.; särsk.: orubbligt, utan att svikta l. rygga tillbaka (jfr 1); förr äv.: till varje pris, ovillkorligen. Wallquist EcclSaml. 1—4: 44 (1761). (K. XII) ville oryggligen nedrycka Polens krona från menedaren Augusts hufvud. Topelius Fält. 3: 79 (1858). En man .. som oryggligt gått fram på den väg, han för sig utstakat. 3SAH 2: 100 (1887). Kubismens oryggligt stränga stilsträvan. Josephson FriKonstAk. 99 (1917). särsk. (†) i fråga om yrkande o. d.: oeftergivligt. Trondhem, Bornholm .. hwilcke fienden oryggeligen yrckiade, att Hans Sahl. Kgl. Maij:tt schulle cedera. RARP 8: 170 (1660). Strinnholm Vas. 3: 342 (1823).
4) (†) med sakligt konkret huvudord: orubblig, orörlig, fast; i sht i jämförelser l. i bild; jfr 3 c. En orygglig skiljemur. Leopold 6: 135 (1806). Hertigen af Friedland .. hade .. ställt fram fem brigader, såsom en orygglig förmur. Franzén Minnest. 3: 297 (1836). Godt och väl, att jag i min gudskännedom blifvit stäld på en orygglig klippa. Wikner Pred. 340 (1877). — särsk. ss. adv.: orubbligt, orörligt. Fodret af Mahogony, kan med 3 ställ-skrufvar oryggeligen fästas vid et väggfast bord. VetAH 1777, s. 278.
1) till 1; numera i sht (i högre stil) i fråga om löften l. beslut l. regler o. d. Wij begere .. Vnderschr(ev)ne .. Herrar .. wille thetta till stadigare Krafft och Oryggeligheet, medh sine Vnderskriffter .. Bekräffta. VDAkt. 1664, nr 275. Lagens helgd och oryggelighet. LBÄ 33—35: 112 (1800). Ebr. 6: 17 (Bib. 1917; i fråga om rådslut).
3) (i skriftspr.) till 3. Murberg FörslSAOB (1791). särsk. (†) närmande sig bet.: outrotlighet. Republiquer .. som skryta af sin Regerings everdelighet, när de .. borde beklaga sina missbruks oryggelighet. Dalin Montesquieu 71 (1755).
Spalt O 1376 band 19, 1951