Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORNITO- or1nito- l. å1r-, l. -tå-, äv. -tω-, l. 101—, äv. 010— (årnitå- Dalin).
i ssgr: fågel-.
-GAM1004, äv. 010—, adj. bot. om växt l. blomma: vars pollination ombesörjes av fåglar; jfr fågel-blommig. 2NF (1914). —
-GAMI10104, äv. 010—. bot. pollination med hjälp av fåglar, fågelpollination. VäxtLiv 3: 287 (1936). —
-GRAFI, r. l. f. (-graphie) (†) eg.: (avbildning o.) beskrivning av fåglar; anträffat bl. konkretare, om bok(värk) innehållande avbildningar av fåglar. Björnståhl Resa 1: 405 (1772). —
-LOG1004, äv. 010—, m.||ig. [till -log I 2 a] (i fackspr.) person som ägnar sig åt l. är hemmastadd i ornitologi; jfr fågel-kännare. VetAH 1783, s. 90. —
-LOGI10104, äv. 010—. (förr äv. -logie) [jfr nylat. ornithologia; till -logi 2 a] (i fackspr.) om den del av zoologien som behandlar fåglarna, lära(n) l. vetenskap(en) om fåglarna; äv. konkret, om lärobok l. handbok i denna vetenskap. Linné Skr. 5: 5 (1732; om bok). 3NF 8: 82 (1927). —
-LOGISK10040, äv. 010—. (i fackspr.) adj. till (-log o.) -logi. VetAH 1816, s. 23. Ornitologiska stationer kallas platser, där man i vetenskapligt syfte gör iakttagelser över fåglarnas levnadsvillkor, särsk. deras flyttning. SvUppslB (1934).
Spalt O 1329 band 19, 1950