Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(I 1) OMBEVÄRVD, p. adj. (†) omvärvd, kringvärvd, omgiven; äv. bildl. Columbus BiblW A 2 a (1674). En kropp .. / Med plågor ombewärfd. Brenner Dikt. 1: 122 (1695, 1713). —
(III 7) OMBILDA, -ning; -are (Melin JesuL 2: 220 (1843), Söderhjelm ItRenäss. 144 (1907)). ge (ngt) en annan beskaffenhet l. sammansättning; invärka förändrande l. förvandlande på (ngt); göra om (ngt) till ngt annat, omdana l. omgestalta l. omskapa (ngt); reorganisera l. rekonstruera (ngt); ofta med bestämning inledd av prep. till. Ombilda ett företag till aktiebolag. Regeringen torde komma att ombildas. Ekblad 119 (1764). Straff- och fängelseväsendet ombildades genom uppförande af cellfängelser. Odhner Lb. 351 (1869). Regeringen .. tog initiativet till en ombildning af statsrådet och departementen. De Geer Minn. 2: 58 (1892). Arbetarna (hos myrorna) äro ombildade honor, hos hvilka förträngningen af de yttre könsorganen omöjliggör parning. 2NF 19: 103 (1913). särsk.
a) (föga br.) refl. Rörsockret öfvergår först i jäsning, sedan det ombildat sig till drufsocker. AHB 1: 4 (1859). EkonS 2: 532 (1901).
b) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv. SvLittFT 1838, sp. 413. (Det korintiska kapitälets kärna) omges nedtill av två rader av akantusblad — en ombildning av det joniska kapitälets palmettkrans. Kjellberg GrekRomK 218 (1932).
OMBINDA, v., -ning. (om- 1526 osv. um- (vm-) 1526—1541)
1) till I 1, III 1, i fråga om bindande l. lindande l. fästande av ngt omkring ngt l. ngn. Helsingius (1587).
a) med enbart direkt obj.
α) med obj. betecknande ngt som bindes osv. omkring ngt l. ngn. Tessin Bref 1: 27 (1751). Bandet eller remmen (på kastspjutet) har naturligtvis varit tätare ombunden (än vad som framgår av teckningen). Nilsson Ur. I. 1: 94 (1843). Med ombunden schal. Auerbach (1913). (†) Vmbindt titt swerd widh tina lend. Psalt. 45: 4 (öv. 1536).
β) med avs. på ngt l. ngn varomkring ngt bindes osv.; ofta med av prep. med inledd bestämning. Thet linna clädhit som han war vmbunden medh. Joh. 13: 5 (NT 1526). Barnett föddes, men swärmoderen huarcken ombandt barnssens nafle, ey heller thett twättade. VDAkt. 1658, nr 10. När (kvist-)högen motsvarar en lagom stor kärfve, tas den upp och ombindes med en kvist. Fatab. 1911, s. 104. jfr myrt-ombunden.
b) (†) med både direkt o. indirekt obj., i uttr. ombinda sig ngt, binda l. fästa ngt omkring sig. At någhor måtte scriffua een book om mina saak, Så wille iagh tagha henne vppå mina axlar, och vmbinda migh henne såsom een krono. Job 31: 36 (Bib. 1541; Bib. 1917: såsom en krona skulle jag fästa den på mig).
2) till III 7: binda (ngt) på nytt; särsk. med avs. på bok. BoupptSthm 20/4 1669. Ombindningen af de utaf Bokbindaren Jurèn i Carlskrona felaktigt inbundne Biblar. HdlVLBibl. 1820, fol. 147. Löfgren TenngjH I. 1: 13 (1925). —
OMBJUDA, -ning (i bet. 4). (om- 1630—1933. um- 1707) [fsv. umbiuþa, tillkännagiva, underrätta, bjuda, befalla]
1) [delvis gm sammanblandning med ombedja; jfr bedja anm. 5:o sp. B 565] (†) till I 12 (g β), 21: anmoda l. uppmana (ngn att osv.); ge (ngn) i uppdrag (att osv.); bedja (ngn) om (ngt l. att osv.); jfr bjuda 6. Rudbeck Bref 70 (1670). Varder man af annan ombuden, at å thes vägnar något sysla och uträtta, och säger ther ja til; tage fullmacht. HB 18: 1 (Lag 1734). Jag är ombuden, Mademoiselle, at gifva Eder detta lilla Bref. Ekelund Fielding 621 (1765).
2) (†) till I 21: erbjuda (ngt); äv. refl.: erbjuda sig. Iag skulle hafua ombudit mig i Swergie att wara en speyare på Danmarsz ricke. Schück Wivallius 1: 126 (i handl. fr. 1630). De 26 Dal. som .. (ridderskapet o. adeln) til Knecktens Lön ombudit. LMil. 1: 392 (1684). Stiernman Com. 6: 436 (1716).
3) (†) till I 21, 26: innehålla föreskrift om (ngt)? HoffRätten eller Justitien Belangande, som den Åttonde Puncht (i min instruktion) ombiuder, hafwer iag mig medh intet dömmande å landet befattat. HSH 31: 184 (1664).
4) till III 7, ss. vbalsbst. -ning, förnyad bjudning (av ngt). Hur skulle man (på ett kalas) förhålla sig vid ombjudning (påtår)? LandsmFrågel. 10: 3 (1927). —
(II 1 c) OMBLAD. (i fackspr.) på cigarr. Nordström SthmFirmH 312 (i handl. fr. 1845). Cigarrer bestå av inlagan, ombladet, som sammanhåller inlagan, och täckbladet, det yttre omhöljet. HandHantv. Hand. 7: 167 (1939). —
OMBLADA, v., -ning. [till omblad] (i fackspr.) förse (en cigarrs inlaga) med omblad. Martinson VägKlockrike 26 (1948). —
OMBLANDA, v., -ning.
1) till III 5: blanda (ngt med ngt annat l. olika saker med varandra); med tanke antingen på oordning l. oreda l. på att de olika beståndsdelarna i blandningen bli jämnt fördelade l. förena sig intimt med varandra; äv. mer l. mindre bildl. Dalin Hist. 1: 216 (1747; bildl.). (De olika bärgarter av vilka bärgen bestå) finnas .. merendels til sina particlar aldeles omblandade. Wallerius Tank. 111 (1776). 2NF 17: 515 (1912).
2) till III 7: blanda (ngt) på nytt; särsk. spelt., med avs. på spelkort. Murberg FörslSAOB (1791). HbiblSällsk. 1: 327 (1839: omblandning). —
(I 1) OMBLIXTRAD, p. adj. (i poesi) kring vilken det blixtrar; anträffat bl. i bildl. anv. Runeberg 1: 435 (1844). Dystert qvalm, / Hemskt omblixtradt af flammor. Rydberg Faust 269 (1878). jfr svärd-omblixtrad. —
(III 7) OMBLOMNING. bot. förhållandet att en växt under vegetationsperioden blommar på nytt, refloration. BotN 1906, s. 63. —
(I 1) OMBLOMSTRA. (†) i pass.: vara omgiven av blommor l. prydd (av en blomsterkrans o. d.); äv. bildl. Lyceum I. 1: 22 (1810). Mild kommer den strålande Bachus / Skönt af en murgrönskrans omblomstrad. Stagnelius (SVS) 2: 58 (c. 1820). Därs. 4: 255 (1822; bildl.). —
OMBLÅSA, v., -ning (†, TornSp. 1799, 1Ordn. § 5).
2) (†) till III 2 b β: blåsa på blåsinstrument successivt på flera platser för att genom l. efter blåsningen tillkännage ngt. Gustaf II Adolf 252 (1621). Den 27 Junij blef omblåsidt att Ständerne skole komma opp i Rikzsalen. RARP 1: 99 (1629). TornSp. 1799, 1Ordn. § 5. —
OMBO, förr äv. -BOA, v. (om- 1651—1807. um- (vm-) 1561—1568. -bo(o) 1568—1695. -boa 1713—1734. -bodd, p. pf. 1743 osv. -booghne, p. pf. pl. 1561) [fsv. umboa, tillreda, göra färdig, reparera, överbygga, betäcka med plankor]
1) (†) till I 1, III 1.
a) med avs. på hus o. d.: sätta i stånd, reparera; utrusta (med ngt täckande l. skyddande l. hägnande); täcka med isolerande material, ombona (se ombona, v.2). När något behöfues forbyggias och omboos widh Hospitalet. VDAkt. 1651, nr 137. Wåre förfäder hafwa (kyrkorna) .. medh starke hwalf och kyrkegårdzmuurar omboot. Schück VittA 1: 260 (i handl. fr. 1666). Jag (har) mit tilstundande hemwist ännu icke til nödtorften mächtat omboa och laga. VDAkt. 1713, nr 119. JB 16: 12 (Lag 1734). Huset är väl omboddt, så att rummen äro varma. Murberg FörslSAOB (1791).
b) med avs. på person; anträffat bl. dels refl.: svepa om sig (med ngt), dels i p. pf.: (till skydd mot köld) omsvept (med ngt), väl påklädd l. påpälsad o. d.; äv. bildl. Är .. them fast mödhesamt behålla hooff och hegd (dvs. måtta och återhållsamhet) vthi thet the haffua för hender, medh mindre the medh thenna dyghdenne .. äro bewäpnadhe och vmbooghne. LPetri ChrPred. C 7 a (1561). Dens. Jes. 49: 18 (1568; refl., bildl.). Med (de båda andra herrarna) .. steg han i kälkvagn ganska väl ombodd, ty det var en hiskelig köld. Tersmeden Mem. 5: 225 (1784). Weste (1807).
2) fisk. till III 7, i p. pf., om fisknät o. d.: på nytt bodd l. telnad. Nätet kan ej brukas, förrän det blifver omboddt. Murberg FörslSAOB (1791). —
(III 7) OMBONA, v.1, -ing. bona (en träyta l. ett träföremål o. d.) på nytt; jfr bona, v.1 Murberg FörslSAOB (1791). Skrivbordet behöver ombonas. Östergren (1933). —
(I 1, III 1) OMBONA, v.2, -ing.
1) med avs. på hus, rum, fartyg o. d.: till skydd mot kyla, drag o. d. bekläda l. täta (ngts) väggar, golv o. tak. Fahlcrantz 2: XIV (1825, 1864). Tre väl ombonade, ljusa och vackra rum .. äro genast att hyra. SmålAlleh. 1883, nr 122, s. 4. SFS 1937, s. 2215. jfr vinter-ombonad.
2) med avs. på person: (till skydd mot kyla) påkläda l. stoppa om o. d. I sådan väderlek bör man vara väl ombonad. Murberg FörslSAOB (1791). Johansson RödaHuv. 1: 86 (1917).
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2: omge (ngn l. ngt) med skydd; stundom: omhulda. Han målade sig (dvs. föreställde sig) Greta, såsom en högst treflig pastorska, fryntlig och glad, ombonande sin man med all upptänklig omsorg. CFDahlgren 5: 42 (1832). De rikas egoism och ombonade tillvaro. 3SAH 51: 164 (1940). —
1) (†) koll.: sammanfattningen av de klädespersedlar o. d. varmed ngn vid visst tillfälle är ombonad till skydd mot kyla. Carlén Klein 30 (1838).
2) (i vitter stil, föga br.) bildl.: dräkt (se d. o. II 2 b), gestalt. En .. hardt när till brist på sjelfaktning gränsande åhåga för det utländska än i tysk, än i fransk ombonad. VRydberg i GHT 1873, nr 81, s. 2. Hjärne SvFräm. 122 (1897, 1908). —
Spalt O 718 band 19, 1950