| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OFÖRSEDD ω3~försed2 l. ~fœr-, p. adj.; n. o. adv. -sett.
1) (†) ss. adv.: utan att se l. tänka sig för l. närmare undersöka ngt; obesett; obetänksamt, oförsiktigt. Ehuru de oförsedt gissa till vägs, så (osv.). Eneman Resa 1: 179 (1712). The fläste följa then förderfvade naturens drift oförsedt efter. Rydelius Förn. 160 (1722, 1737). Beslut ej något oförsedt. Frese AndelD 63 (1726). Lät oss byta oförsedt. Sahlstedt (1773). Fahlcrantz 7: 10 (c. 1835, 1866). jfr (ss. adj.): (Isl.) Oforsiall .. (sv.) Oförsed. Verelius 188 (1681).
2) (†) ss. adv.: utan att ses; så att det icke synes l. märkes, i hemlighet l. tysthet o. d.; så att den som det gäller icke märker det; omärkligt; ofta svårt att skilja från 3. Hwadh han giffuer, thet giffuer han heemliga och oförseedt. LPetri 1Post. Z 6 b (1555). Han vände sig och försökte at oförsedt stöta Klingan i (förföljarens) .. bröst. Mörk Ad. 1: 157 (1743). Lindfors (1824).
3) (numera bl. i vitter stil, knappast br.) oförutsedd, oväntad, oförmodad; som man icke är beredd på; i allm. med mer l. mindre klart framträdande bibet. av (o. ofta närmande sig) bet.: plötslig, överraskande; ss. adv.: oförutsett, oväntat osv.; jfr 2. SalWijsh. 17: 16 (öv. 1536). Skada oss dock offta the Ting, som wij wäl wetta aff, huru kunna tå the oförsedde annat än swårligen oss antasta. Preutz Kempis 373 (1675). En vng dör gammal nog som ey dör oförsedt. Runius (SVS) 1: 242 (1712). Helge .. anföll Adil så oförsedt och med sådan makt, at denne .. måste draga sig undan. Dalin Hist. 1: 382 (1747). Desutom böra för oförsedde händelser tvänne serskilde tilräcklige summor afsättas och anslås. RF 1809, § 63. Risberg Aisch. 12 (1890). Östergren (1933; mindre vanl.). — särsk.
b) varom man icke vet l. icke kan veta ngt, som man icke kan förutse l. förutsäga. Lehnberg Pred. 2: 198 (c. 1800). O! hvilken stakar ut för mig / Min dunkla oförsedda stig? Ps. 1819, 5: 2. Östergren (1933; mindre vanl.).
4) (†) som sker, utan att man önskat det l. rår för det, icke avsedd, oavsiktlig; icke uppsåtlig. Broms Vitt. 369 (1714). Der gäller ingen åtskillnad emellan uppsåtligt och oförsedt mord. Palmblad Palæst. 139 (1823). Fahlcrantz 2: 150 (1826, 1864).
5) (†) ss. adv.: utan (en av försynen fastställd) plan l. förutbestämd ordning; av en slump, händelsevis. Oförseedt äro wij födde, och fare åter bortt såsom wij aldrigh warit hadhe. Vish. 2: 2 (Bib. 1541; Apokr. 1921: genom en slump). HC11H 2: 71 (1680). Så är det .. hedniskt at .. säga, at något sker af .. en händelse och oförsedt. Nohrborg 683 (c. 1765).
6) (†) som icke är försedd l. utrustad med l. som saknar l. är utan ngt visst (angivet l. antytt) l. (i pregnant anv.) det som i resp. fall hör till (t. ex. vapen o. soldater i en fästning l. för en strid, innehavare till en befattning o. d.). Om en eller annan Cammar (inom Söderkompaniet) finge eller hade til öfwerlops några Kiöpmans Wahrur, ther the andra Camrarna icke wore försorgde medh, så skal samma Cammar wara förpljchtat the andra oförsedde Camrarna .. ther medh at försöria. Stiernman Com. 1: 939 (1626). (Vi anse det oförsvarligt) att förs(amlingen) .. skall stå oförsedd (dvs. vara utan präst). Hagström Herdam. 2: 384 (i handl. fr. 1679). Fästningarne (voro) förfallna och oförsedda. 2SAH 32: 240 (1859).
7) (numera knappast br.) oförsörjd; företrädesvis pregnant; särsk. om kvinna (förr äv. i uttr. oförsedd med man): ogift. UpplDomb. 7: 64 (1553). Tine (dvs. Eriks) brödere (äro) ähn nu oförseedde, ther vill och någet (pängar) upå gå. G1R 29: 427 (1560). Så lenge Sönerne ähre omyndige, och Döttrarna medh man oförsedde (osv.). AvvittrSthm 3/6 1657. At den Konunga eller Förste Dotter, som en beqwäm och skickelig arftagare til Cronan wille finnas, borde wara oförsedd och Fröken. Stiernman Riksd. 2238 (1719). Oförsedda Fruentimmer. Schönberg ÅmVetA 1788, s. 69. Weste (1807). Östergren (1933).
Spalt O 407 band 18, 1949