Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
a) i fråga om krig, strid med vapen o. d.; förr äv. om befäst plats: ointagen. Block Progn. 127 (1708). Han återtar de fästen, som ännu voro oöfvervunna. Geijer I. 2: 14 (1803).
b) allmännare, om ngt abstrakt. En oöfvervunnen förargelse. Ljunggren Est. 2: 159 (1860). I detta föreställningssätt .. visar sig schellingianismen ännu oöfvervunnen. Nyblæus Forskn. IV. 1: 18 (1895). —
OÖVERVÄGD3~002, p. adj. (-vägad 1749—1791. -vägd 1807 osv.) icke övervägd. Yttrandet var oövervägt. Lind (1749; under unerwogen). —
OÖVERVÄLDIGAD3~00200, p. adj. (numera knappast br.) icke överväldigad, obetvingad. Murberg FörslSAOB (1791). Den bibliska Religion har .. oöfverväldigad uthärdat .. Roms .. hela raseri. Wulf Köppen 2: 943 (1800). Cygnæus 3: 58 (1853). —
OÖVLIG. (†) icke övlig, ovanlig. Murberg FörslSAOB (1791). Det är en icke oöflig sed bland Studerande, att .. pröfva sin styrka med den så kallade armbrytningen. Zedritz TurkMus. 39 (1835). —
OÖVNING. (†) brist på övning (i ngt). Igenom en långligh Fredh och Krijghsakers Oöffning. Schroderus Liv. 19 (1626).
Spalt O 1776 band 19, 1951