| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NUTID nɯ3~ti2d, r. l. m. l. f.; best. -en.
1) tidsperiod (av längre l. kortare utsträckning) vari världen l. mänskligheten o. d. för närvarande (från den talandes l. skrivandes synpunkt) befinner sig, innevarande tid(speriod), nuvarande tid; stundom: den nyare tidens senaste, ännu fortvarande skede; särsk. naturv. om den nuvarande (klimatiska l. geologiska osv.) perioden (inbegripande flera årtusenden tillbaka i tiden); äv. i utvidgad anv., om en levnads, ett lands, ett språks, en företeelses osv. nuvarande gestaltning l. förhållanden; stundom närmande sig bet.: nutida kultur l. civilisation o. d. (jfr NU, sbst.). Nutidens bekvämligheter. Nutidens ungdom, människor, svenskar. Sveriges nutid, äv.: Sverige sådant det är nu. I nutiden. 2SAH 12: 522 (1827). Den ene (grannen i min boning) han liknar min nutid, / den andre min gångna tid. Fröding Guit. 6 (1891). Den bästa tänkbara illustration af huru otroligt ny nutiden ännu är i Japan. Zilliacus JapSt. 63 (1896). De sista årtusendena, den klimatiska nutiden. Andersson o. Birger 137 (1912). Konungens skål för Söderås forntid, nutid och framtid. Hellström Malmros 288 (1931). Även i nutiden pryda våra klockgjutare sina arbeten med .. symboliska figurer. KyrkohÅ 1936, s. 304. — särsk. i utvidgad l. bildl. anv., med tanke på de människor som leva i nutiden. Järta (1833) i 3SAH XL. 2: 185. Det kan icke annat än glädja vännen af Italiens forntid, att dess nutid med ifver tagit om hand vården af dess minnen. NordT 1878, s. 236. Bergman LBrenn. 242 (1928).
2) [jfr motsv. anv. i d.] (mindre br.) språkv. presens. Fryxell SvSpr. 46 (1824). Velander SvSpr. 80 (1915).
-BYGGNAD. om modern l. nutida byggnad; äv. bildl., om den nutida kulturen l. civilisationen o. d. Wirsén NDikt. 104 (1880; bildl.). Det gamla trähuset refs för att lämna plats åt en stor nutidsbyggnad. Sthm 3: 251 (1897). —
-DIKTNING. nutida diktning; stundom äv.: diktning med nutida (l. samtida) motiv. Icke som om nutidsdiktningen fylde alla de krav, som vi äldre kunna ställa på den! Verd. 1887, s. 101. —
-ENLIG. som uppfyller nutidens krav (på komfort l. elegans l. praktiska anordningar o. d.); modern. Varor och uppassning (på restaurangen) äro fullt nutidsenliga. Lundin NSthm 72 (1887). Stiernstedt Mitt 2: 185 (1930). —
-KULTUR. om den kultur som härskar (i de mest avancerade länderna) i nutiden; äv. mer l. mindre nedsättande l. ironiskt, i motsats till äldre tiders (förment) gedignare kultur. Svensén Jord. 165 (1885). Bland denna befolkning, som går på alla fyra, / lär tukt och ordning råda ..; / än ha de icke smittats af nutidskulturen. Jensen Mickiewicz Tad. 119 (1898). Nutidskulturens undergång i materialismens ginungagap. NoK 83: 152 (1927). —
-KVINNA. jfr -man; särsk. om kvinna som hyllar o. lever efter avancerade l. moderna idéer i fråga om kvinnans frigörelse o. självständighet o. d. Verd. 1887, s. 174. Jag är ingen så’n där själlös dansdocka, jag — jag är en nutidskvinna! Lundquist Småfl. 12 (1891). 2NF 13: 1489 (1910). —
-LITTERATUR. jfr -diktning, -konst. Verd. 1887, s. 29. Nutidslitteraturen vimlar särskildt af sådana arbeten, som förhärliga den fria erotiken. PT 1904, nr 76 A, s. 3. —
-LIV(ET). livet sådant det leves (i mera avancerade kretsar) i nutiden; ofta med bibetydelse av jäkt l. flärdfullhet o. d. Järta (1833) i 3SAH XL. 2: 185. Nutidslifvets exceptionella svårighet och brist på verklig lycka. Norström Masskult. 48 (1910). Wägner Lagerlöf 2: 206 (cit. fr. 1925). —
-LÄGE. särsk. om läge i nutiden i kulturellt l. politiskt l. andligt o. d. avseende. Det andliga nutidsläget och kyrkan. (1919; boktitel). —
-MAN ~man2. nutida man; man med de synpunkter l. intressen som äro vanliga i nutiden; särsk. om man som följer med sin tids utveckling o. inser vad nuet kräver. HLilljebjörn Hågk. 1: 23 (1865). (N. N.) har i sin kritiska gärning visat sig som en klar nutidsman. SvD(A) 1930, nr 204, s. 5. —
-MÄNNISKA. nu levande l. nutida människa; människa som är typisk för det nutida släktet l. som har nu vanliga egenskaper o. föreställningar; jfr -kvinna, -man. Den jäktade nutidsmänniskan. En skeptisk nutidsmänniska. Snellman Gift. 2—3: 155 (1842). Nutidsmenniskan frågar föga efter metafysiska spekulationer. Verd. 1889, s. 163. Wägner Lagerlöf 1: 24 (1942). —
-ROMAN. jfr -diktning, -drama. 2NF 3: 590 (1904). Sin första stora framgång nådde Strindberg med nutidsromanen Röda rummet. Mjöberg Lb. 472 (1910). —
-SAMHÄLLE~020. särsk. i sg. best. Den ofantliga betydelse, som tekniken har för nutidssamhället. TT 1898, Allm. s. 79. —
-SKILDRARE. —
-SPRÅK. nu talat l. skrivet språk, nutida språk; modernt språk; ofta motsatt: fornspråk. Feilitzen Real. 3: 99 (1885). De icke-indoeuropeiska forn- och nutidsspråken. 2NF 12: 1077 (1910). —
-SVENSK.
I. adj.: som finns i l. har avseende på o. d. det nutida Sverige l. nusvenskan. Hedén 3: 140 (1913).
-SVENSKA, r. l. f. om svenska språket (särsk. riksspråket) sådant det talas och skrives i nutiden; nusvenska. 3SAH 6: 372 (1891). Lamm StrindbgDram. 1: 26 (1924). —
-VÄRDE. ngt som är av värde (l. värde som ngt har) i nutiden; särsk. nat.-ekon. om ekonomiskt värde (som ngt har) i närvarande stund i motsats till dylikt värde i framtiden; jfr nu-värde. EkonS 1: 288 (1893). KyrkohÅ 1918, LittÖ. s. 37. —
-ÖGA. nutidsmänniskas öga; nästan bl. i mer l. mindre utvidgad anv., med tanke på nutidsmänniskans reaktion inför vad hon ser. Anholm Norm. 28 (1898). En sak, som .. kommer att stöta något ömtåligt nutidsöga. Quennerstedt Torneå 2: IV (1903).
NUTIDIG, adj. [jfr d. nutidig, t. jetztzeitig] (†)
2) språkv. till 2: som hör till l. uttrycker tempus presens; presens-. Nordvall Modersm. 66 (1863). —
NUTIDSAKTIG30~20, adj. (numera bl. mera tillf.) nutidsmässig, nutidsenlig, modern. Rummet ser rätt nutidsaktigt ut med sina röda gardiner och sin brüsselmatta. Lundin NSthm 365 (1888).
Spalt N 791 band 18, 1947