| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NEKTAR näk4tar l. 32 (ne`ctar Weste; nä`cktarr Dalin), r. l. m. l. f. (Geisler Vitt. 393 (1718) osv.) ((†) n. Kolmodin QvSp. 1: 207 (1732), Lovén Cam. 323 (1852)); best. -n ((†) -en Linné Skr. 4: 304 (1778)); pl. (†) -er (i bet. 3, SKN 1845, s. 282).
1) i den grekisk-romerska mytologien: gudarnas dryck, som förlänade ungdom o. odödlighet; gudadryck; jfr AMBROSIA. Phrygius HimLif. 50 (1615). Hedna Gudar .., som åth’ Ambrosia, / Ok drucko Nectar. Lucidor (SVS) 332 (1673). Lovén Cam. 323 (1852).
2) (i vitter stil, utom i a numera bl. tillf.) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 3); i sht för att beteckna ngt ss. efterlängtat, styrkande, ljuvligt, inspirerande o. d. SkrVSocLd 20: 35 (1694). Vppå then med gråt beblandade drycken (som Gud ger människan ss. syndastraff) blir thet himmelska nectar thesto liufligare. Scherping Cober 1: 50 (1734). In i din (dvs. Jesu) öpna sida, / Nu samlas dina fosterfår, / At mann’ och näcktar ur din sår, / I torra själen njuta. Rutström SionNSång. 93 (c. 1750). Kyssars himmelskt ljufva nektar. Sjöberg (SVS) 1: 183 (1820). Kring dessa strofer droppar sångens nektar. 3SAH 13: 47 (1898). NDagar 127 (1906). — särsk.
a) om välsmakande (”gudomlig”) dryck; numera oftast om vin l. (i sht i sådana uttr. som den svenska nektarn o. d.) om brännvin l. andra spritdrycker, i sht förr äv. om kaffe, te o. d.; äv. allmännare, i uttr. nektar och ambrosia, om (materiell, stundom äv. andlig) välfägnad. Nordenflycht QT 1746—47, s. 172. CIHallman 411 (1777; uppl. 1853; om kaffe). Visst va’ vi lite mosi’a / Af nektar och ambrosia. Wennerberg 2: 129 (c. 1848, 1882). Källans nektar. CVAStrandberg 3: 385 (1855; om vatten). En fiende till den svenska nektarn (dvs. brännvinet). Benedictsson FruM 32 (1887). Vinet var surt och maten medelmåttig. Men vårt samtal flödade af nektar och ambrosia. Söderberg France DrottnGåsf. 93 (1899). Den gula nektarn doftade. Siwertz JoDr. 56 (1928; om punsch). jfr POTATIS-NEKTAR. särsk. [jfr motsv. anv. i d., t. o. fr.] (förr) benämning på ett sött grekiskt vin. Synnerberg 2: 2 (1815). Nisbeth 965 (1869).
b) ss. förled i ssgr, motsv. ett attribut: ljuvlig, underbar o. d.
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr., ävensom av lat. nectar, bildl., om honung (Vergilius Georgica 4: 164, Aeneis 1: 433)] i sht bot. bildl.: honungssaft (se d. o. 1). (Honungshuset) är liksom käril för Nectaren eller för den i blommorne utsilade så ganska ljufliga vätskan. Linné Skr. 4: 304 (1778). Blomstren dofta, svällande af nektar. Sätherberg Blomsterk. 96 (1879). Ymer 1921, s. 259.
(2 b) -BARM. (†) ljuvlig barm. När Herden smyger till dess (dvs. tärnans) nektarbarm. Stagnelius (SVS) 1: 266 (1813). —
(1) -BÄGARE. [jfr t. nektarbecher] (i vitter stil) särsk. bildl., om njutningens l. lyckans bägare (jfr nektar 2) l. om blomkalk (jfr nektar 3). Biet drack af rosens nektarbägrar. Atterbom SDikt. 1: 220 (1809, 1837). Dens. Minn. 332 (1818). —
(2 b, 3) -CHAMPAGNE. (i vitter stil, enst.) om honungssaft. Nektar-champagnens astraliska saft (hos rosen). Atterbom SDikt. 1: 26 (1811, 1837). —
(2 b, 3) -DAGG. (i vitter stil) om nektar l. nektarblandad dagg i blomkalk; äv. bildl., om läppars fuktighet. Stagnelius (SVS) 1: 361 (c. 1815). Andersson Ratn. 49 (1892; bildl.). —
(1) -DRICK. (i vitter stil, numera knappast br.) äv. bildl.; jfr -dryck. Börk Darius 905 (1688; om vatten). Det flyddas nektardrick. Atterbom SDikt. 2: 108 (1813, 1838). —
(1, 2 a) -DRUCKEN, p. adj. (i vitter stil) Min lott (blive), att, nektardrucken, / Bland glada vänner dväljas! Tranér Anakr. 26 (1827, 1833). —
(1, 2) -DRUVA. (i vitter stil) särsk. bildl., om druva l. frukt o. d. varur härlig dryck erhålles; äv. i utvidgad anv., om nektar l. härlig dryck; äv. ss. symbol för poesi. Drick helsans saft af palmens nektardrufva. Atterbom i Phosph. 1810, s. 277. PoetK 1814, 2: 68 (ss. symbol för poesi). Stagnelius (SVS) 2: 311 (1821; om dryck). —
(1) -DRYCK. (nektar- 1830 osv. nektars- c. 1710) (i vitter stil) äv. bildl., särsk om spritdryck o. dyl. l. om lyckokänsla o. d.; jfr nektar 2 (a). Fånge 58 (c. 1710; om känsla). Wennerberg Bref 1: 230 (1849; om spritdrycker). —
(1, 3) -FYLLD, p. adj. (i vitter stil) fylld av nektar; ofta bildl. (jfr nektar 2); särsk.: fylld av l. innehållande honungssaft (jfr nektar 3). PoetK 1822, 1: 273. Och ur nektarfylda skålar / Dricka oss små blommor till. Wennerberg 2: 161 (1850, 1882). Låt mig dricka stundens / nektarfyllda nu! Dhejne Flöjt 34 (1917). —
(3) -FÖRANDE, p. adj. (i fackspr.) = -avsöndrande. Nektarförande växter. SvD(A) 1919, nr 78 A, s. 6. —
(1, 3) -KALK. [jfr t. nektarkelch] (i vitter stil, tillf.) jfr -bägare; särsk. bildl.; särsk. om blomkalk som innehåller nektar (se d. o. 3). Enbom Gessner 98 (1794; om blomkalk). Nöjets nektar-kalk. Valerius 1: 67 (1831). —
(2 b) -KYSS. [jfr t. nektarkuss] (i vitter stil, numera knappast br.) om underbar kyss (given av gudomligt väsen). Stagnelius (SVS) 1: 193 (c. 1815). Sjöberg (SVS) 1: 176 (1820). —
-KÄLLA. [jfr t. nektarquelle]
(1) -LJUV. (i vitter stil) ljuv som nektar; ljuvlig, underbar. JournLTh. 1811, s. 536 (om dryck). Nektarljufva infall af min far, att taga haren med sig! Almqvist Törnr. 3: 140 (1850). Bergman MedeltPoesi 49 (1899; om mun). —
(1, 2 (b)) -OLJA, r. l. f. [jfr nylat. oleum iuglandis, eg.: olja av Jupiters ollon, till lat. iuglans, valnöt, eg.: Jupiters ollon (jfr gr. Διὸς βάλανος, eg.: det gudomliga ollonet, äv. om ett slags nötter)] valnötsolja. Lindgren Läkem. (1902). —
(1) -SAFT. [jfr t. nektarsaft] (i vitter stil) nektar; äv. bildl.; jfr nektar 2, 3. Brenner Dikt. 1: 220 (1706, 1713). Böttiger 1: 242 (1856; bildl.). —
(1) -SKÅL. [jfr t. nektarschale] (i vitter stil) jfr -bägare. Atterbom SDikt. 2: 87 (1812, 1838; bildl.). —
(1, 2) -STÄNKA. (i vitter stil) bestänka med nektar; i p. pf. med adjektivisk anv. äv. bildl., om kyss; jfr -kyss. Varma, nektarstänkta / Kyssar. Stagnelius (SVS) 1: 124 (c. 1815). Tranér Anakr. 64 (1830, 1833). —
(1) -VIN. (i vitter stil) äv. bildl., om ypperligt vin; jfr nektar 2 a. Runius (SVS) 2: 248 (c. 1710). Snoilsky 1: 49 (1869; bildl.).
B (†): NEKTARS-DRYCK, se A.
NEKTARISK040, adj. [jfr t. nektarisch, ävensom eng. nectareous, lat. nectareus, gr. νεκτάρεος]
1) (i vitter stil, numera mindre br.) till 1: som liknar nektar; klar l. ljuv l. härlig som nektar; äv. allmännare: (gudomligt) skön, härlig. Lifvets nektariska dryck. Atterbom Minn. 463 (1818). Den nektariska morgonen. Ekelund Eleg. 11 (1903).
Spalt N 474 band 18, 1947