Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOT, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 13 a, d) MOT-ARGUMENT. jfr mot-skäl. Wikner Tidsex. 109 (1888).
(I 13 a, d) -ARTIKEL. (numera bl. mera tillf.) artikel (se d. o. II d) riktad mot ngn l. ngt; särsk.: svarsartikel, genmäle (i en tidning). Wieselgren Samt. 87 (1873, 1880).
(I 13 d) -ATTACK. i sht mil. Almquist VärldH II. 1: 148 (1931).
(I 2) -BACKE. uppförsbacke. Chydenius SvarVetA 11 (1764). SvNat. 1917, s. 3.
(I 5, 13 d) -BATTERI. (†) mil. kontrabatteri. Wikforss 1: 625 (1804). Hazelius Bef. 335 (1836). Björkman (1889).
(I 13 d, 15 a β) -BEFALLNING. (†) kontraorder. Fryxell Ber. 4: 133 (1830). NF 7: 1227 (1883).
(I 5) -BELÄGEN, p. adj. (†) belägen mitt emot. Sätherberg Dikt. 1: 89 (1862).
(I 13 d) -BESKYLLNING. jfr mot-anklagelse, -anmärkning. Wikforss 1: 625 (1804). Kræmer Fromentin Dom. 280 (1913).
(I 15 a β) -BESÖK. besök som en person avlägger för att gengälda ett tidigare besök hos honom, återbesök, svarsvisit, kontravisit. Wikforss 1: 625 (1804). August begaf sig till Leipzig, der Karl (XII) senare aflade ett motbesök. 2SAH 40: 44 (1865). SvH 10: 150 (1909). Östergren (1932).
(I 13 a, d) -BEVIS. bevis varmed man söker gendriva l. förringa värdet av (bevis som framlagts för) ett visst påstående, en anklagelse o. d. Schück VittA 3: 361 (i handl. fr. 1678). Tegnér Armfelt 3: 250 (1887). särsk. jur. i fråga om rättslig bevisning. Nordström Samh. 2: 827 (1840). Kallenberg CivPr. 2: 156 (1927).
(I 13 a, d) -BEVISA, -ning. med motbevis gendriva (bevis, påstående o. d.); äv. med personobj. betecknande den person som framställt det påstående osv. som gendrives; äv. med saksubj. betecknande det som utgör motbeviset. Palmblad Norige Bih. 69 (1847: motbevisning). Tegnér har måhända rätt i — åtminstone kan jag för tillfället icke motbevisa honom — att (osv.). Linder Om -er 62 (1890). Utvecklingsläran motbevisas endast av naturvetenskapliga argument. 3SAH 29: 49 (1917). (Uppgiftens) riktighet kan varken bevisas eller motbevisas. SvRiksd. I. 3: 164 (1933). särsk. jur. i fråga om rättslig bevisning; företrädesvis ss. vbalsbst. -ning. SC 1: 606 (1820: motbevisning). Hemberg o. Sillén BokförL 5 (1930: Motbevisning).
(I 15 a β) -BILD. [jfr t. gegenbild]
1) (†) om ngt som utgör en bild av ngt l. liknar ngt som en bild liknar det föremål den avbildar; spegelbild, reflex; efterbildning, avbild, kopia; ofta motsatt: urbild, förebild; äv. bildl., stundom närmande sig 2. SvMerc. V. 4: 232 (1760). För hvar urbild, af vårt hjerta buren, / En motbild föds ur hjertat af Naturen. Atterbom SDikt. 1: 5 (1811, 1837). Den kornblå himmelen med sina ljusa skyar hade sin lika blå motbild i sjön. Rydberg Vap. 329 (1891).
2) allmännare: motsvarighet, motstycke; pendang. Tranér Anakr. IX (1833). En qvinlig motbild till Pierrot är Pierrette. NF 12: 1259 (1888). (Vergilius) säger .. själv, att han velat med sin ”Georgica” ge sina landsmän en romersk motbild till (Hesiodos’) ”Verk och dagar”. Grimberg VärldH 4: 308 (1930). särsk. (tillf.): (ngns l. ngts) like. Insurgenterna i Frankfurt (företogo sig) att på ett sätt, så barbariskt, att bland civiliserade nationer torde man förgäfves söka dess motbild, i långa timmar plåga den olycklige till döds. Snällp. 1848, nr 42, s. 3.
3) (i sht i vitter stil) kontrasterande motsvarighet, kontrast. SAD 1: 447 (1786). Hans första intryck af .. (fadern) var förskräckelse. .. Modren åter, skall hafva varit sin makes fullständiga motbild, en lefvande representant för det ”kärleksfulla. ..” Åberg Wikner 6 (1889).
(I 15 a β) -BISKOP. (förr) kyrkohist. om den ene av två l. flera biskopar som samtidigt innehade samma biskopsstol (valda l. insatta av olika, sinsemellan konkurrerande myndigheter l. valkorporationer) i förh. till den andre (de andra). Reuterdahl SKH III. 2: 118 (1863).
-BJUDA. (†)
1) till I 1, 13 a, i uttr. motbjuda ngn spets och lans, kämpa mot ngn med spets o. lans. SkrVSocLd 20: 104 (1691; i bild).
2) [jfr d. modbyde] till I 13 a: väcka känslor av obehag l. motvilja hos (ngn), bjuda l. bära (ngn) emot, vara motbjudande för (ngn); äv. absolut. Kookat, lagat, steekt ock sudit, / Ha’r mig (dvs. smaken) aldrig änn mootbudit. Columbus BiblW K 1 b (1676). Vid det minsta som motbjuder, öfvergifver du hvad du börjat. Liljestråle Kempis 122 (1798). LäsnHem. 1896, 9: 5. särsk. ss. vbalsbst. -ande, (starkt) obehag, motvilja, avsky. Riccobom Catesby 32 (1761). LBÄ 14—15: 12 (1798).
(I 13 a) -BJUDANDE, p. adj. [till mot-bjuda o. bjuda mot]
1) (†) som gör motstånd, motsträvig; hinderlig, besvärlig. Cronstedt Min. 188 (1758). Borelius Sacy G 6 a (1806).
2) som väcker känslor av obehag, motvilja l. avsky o. d., som bjuder l. bär (ngn) emot, (i hög grad) obehaglig; vidrig. Lind (1749). (De) måste pina i sig den för dem motbjudande drycken. Strindberg NRik. 81 (1882). Pengar hade jag icke mycket af; och att söka få dem genom ett rikt gifte var mig motbjudande. Stjernstedt Minnesbl. 52 (1912).
-BJUDELIG, se -bjudlig.
(I 13 a) -BJUDELSE. [jfr d. modbydelse] (†) (starkt) obehag, motvilja, avsmak, avsky. Böttiger 4: 230 (1859, 1869).
(I 13 a) -BJUDEN l. -BUDEN, p. adj. [till mot-bjuda o. bjuda mot] (†)
2) = mot-bjudande 2. Axehielm (c. 1630; under biudha). Då jag finner detta ämne (dvs. diskuterandet av mitt lösöre) för Bror vara så motbjudit, skall jag (osv.). Calonius Bref 438 (1800).
Avledn.: motbjudenhet, r. l. f. (†) = mot-bjudelse. VetAH 1801, s. 16.
(I 13 a) -BJUDIG. (†) = motbjudande 2. Lehnberg Pred. 2: 279 (c. 1800).
(I 13 a) -BJUDIGHET, r. l. f. [till mot-bjudig] (†)
1) motsträvighet. Lehnberg Pred. 1: 78 (c. 1800).
2) (starkt) obehag, motvilja, avsmak. Bremer Sjelfbiogr. 1: 98 (1831). Dens. Nina 383 (1835).
(I 13 a) -BJUDLIG l. -BJUDELIG. [jfr d. modbydelig] (†) = motbjudande 2. Lind (1738). 1VittAH 5: 76 (1780, 1788).
Avledn.: motbjudlighet, r. l. f. (†) = mot-bjudelse. Melanderhjelm ÅmVetA 1784, s. 67.
(I 13 d) -BLOCKAD.
(I 2) -BLÅST. (mera tillf.) motvind. TurÅ 1909, s. 137 (1777). SD(L) 1902, nr 38, s. 3.
(I 2) -BLÄSTER. (†) motvind. VetAH 1740, s. 395.
(I 15 a β) -BOK; pl. -böcker. bok vari moträkning föres, kontrabok; numera i sht om liten (ss. kassabok uppställd) anteckningsbok som köpman l. bankinrättning l. arbetsgivare o. d. överlämnar till viss person (kund l. anställd) o. vari från köpmannens osv. sida anteckningar göras om vederbörande persons varuinköp l. inbetalningar resp. uttag l. utförda arbete o. d. Bergv. 1: 729 (1732). Fabriqueurer och Förläggare (i sidenindustrier) .. (skola) hålla .. motböcker med sine Mästare, och desse med Gesäller och gåssar: Uti hvilka motböcker slutes räkning för hvart stycke Tyg, som arbetaren lefvererar. PH 5: 3511 (1753). Hvarje Rotmästare och knekt skall vara försedd med hvar sin qvittans- eller motbok, hvari å ena sidan införes hvad knekten tillkommer, och å andra sidan hvad han derå årligen uppburit. SPF 1855, s. 229. Sedan sjöman antagits, skall han av befälhavaren förses med motbok. SFS 1922, s. 644. (Vetemjölssäcken) jämte nödiga specerier togs på motbok i den stora lanthandeln i Docksta. HågkLivsintr. 2: 263 (1922). Insättning i sparbank skall antecknas i motbok. SFS 1923, s. 509. särsk. om dylik (med rekvisitionsblanketter försedd) kontrabok som rusdrycksförsäljningsbolag utlämnar till person som är berättigad att inköpa rusdrycker o. vari dennes inköp av sådana antecknas. Bratt RedSthmSyst. 3 (1914). (Gubben) Bohm (hade) .. fått sin motbok indragen. Hellström Storm 420 (1935).
Ssgr: motboks-innehavare. Geijer Postförf. 450 (1890).
-räkning. bankräkning för vilken motbok utfärdas. SFS 1923, s. 509.
-system. till -bok slutet: system för utminutering av rusdrycker, baserat på individuell kontroll av rusdrycksinköp medelst motböcker. Bratt RedSthmSyst. 3 (1914).
-ålder. till -bok slutet: ålder som berättigar till rusdrycksinköp (o. erhållande av motbok). Åskådareskaran (vid rutschbanan) är .. till övervägande del under motboksåldern. GbgMP 1929, nr 190, s. 8.
(I 1) -BORR. (i fackspr., numera föga br.) borr (se borr, sbst.1 1) för användning vid ”motborrning”. SvTyHlex. (1851). Dalin (1853).
(I 1) -BORRA, v., -ning. (i fackspr., numera föga br.) borra ett föremål från båda sidor, så att borrhålen mötas. SvTyHlex. (1851). Dalin (1853).
(I 13 a, d) -BREV. (numera bl. tillf.) (offentligt) brev skrivet mot ngt, i sht för att bemöta ett annat brev l. en offentlig kungörelse o. d. Liljecrona RiksdKul. 104 (1840). SvH 3: 16 (1903).
-BRYTA, -ning. [fsv. mote bryta (CodUps. C 20 1: 128)] (†)
1) till I 10: bryta emot l. kränka (lag l. bud o. d.); förbryta sig mot (ngn). JLArnell hos Baazius Posse Q 3 a (1677). At all ting går them wäl i hand, / Som doch Gudz lagh motbryta. Ps. 1695, 72: 2. Wingård 2: 96 (1841).
2) till I 11, ss. vbalsbst. -ning, brytning (se d. o. 12). (Hovmannen) är den fina blandningen, motbrytningen, af högmodet och Slafven. Thorild (SVS) 1: 419 (1782).
Avledn. (till -bryta 1): motbrytare, m.||ig. (†) person som bryter mot ngt. Sparre PVetA 1777, s. 13.
-BUD.
1) (†) till I 13 a: antipati, motvilja. Linné GenMorb. 13 (1763).
2) till I 15 a β: bud (se d. o. 4, 5) som ngn avger till svar på ett annat bud. Östergren (1932).
-BUDEN, se -bjuden.
-BYRD, se -börd.
(I 13 a) -BÄNDANDE, p. adj. (†) som pressar på i motsatt riktning, som gör ett visst motstånd. Swedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 213.
(I 13 a) -BÄNDIG. (†) motspänstig. Schroderus Os. III. 1: 268 (1635). JBarck (1759) i HTSkån. 2: 373.
Avledn.: motbändighet, r. l. f. (†) motspänstighet, obändighet. Hästens .. okynniga motbändighet. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 56 (1836).
(I 13 a) -BÄRANDE, p. adj. (†) som bereder svårigheter. Columbus Ordesk. 87 (1678; uppl. 1908).
(I 2) -BÖLJA, r. l. f. [jfr d. modbølge] (tillf.) jfr mot-våg. TurÅ 1913, s. 263.
(I 2) -BÖR. [fsv. motbyr; jfr d. modbør] (†) motvind. HSH 1: 29 (1527). Schenberg (1739). särsk. bildl.: motgång. VDAkt. 1699, nr 76. Därs. 1719, nr 183.
(I 13 a) -BÖRD. (-byrd) (†) uppstudsighet. Tofften Barn. 15 (1744).
(I 14) -BÖRLIG. [jfr t. widergebührlich] (†) otillbörlig. HushBibl. 2: 79 (1757).
(I 1) -DANSA. (mera tillf.) dansa vänd mot sin moatjé; i p. pr. i adjektivisk (o. substantivisk) anv. äv. (med anslutning till I 11) om moatjé. En .. qvinnodans, .. då man sparkade öfver de motdansandes axlar. Palmblad Fornk. 2: 244 (1844). 2NF 35: 226 (1923).
(I 1, 11) -DANSARE. (mera tillf.) person som dansar mot ngn; moatjé i dans. 2NF 5: 1318 (1906).
(I 1, 11) -DANSERSKA. (mera tillf.) jfr mot-dansare. Bremer Nina 357 (1835).
-DRAG.
1) till I 2: korsdrag, tvärdrag. Jensen Audoux MClaireAt. 100 (1922).
2) till I 13 d: drag (i schack o. d.) varmed en spelare svarar på ett föregående drag av medspelaren. HbiblSällsk. 2: 240 (1839). särsk. bildl., om (listigt uttänkt) motåtgärd. Paulson Aristoph. 1: 131 (1901). Vi känna .. det projekterade engelska motdraget mot Rysslands järnvägsplaner (vid Persiens gränser). Kjellén Storm. 2: 182 (1905).
(I 2) -DRAGNING. (numera bl. tillf.) med. = mot-sträck. Martin Bensj. 17 (1782). Záar Nödhjelp. 264 (1840).
(I 5, 15 a β) -DUBB. tekn. dubb som sitter mitt emot en annan dubb o. har till uppgift att hålla fast ngt. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 124.
(I 2) -DYNING. sjöt. jfr mot-våg. Stenfelt Skepparl. 39 (1903).

 

Spalt M 1442 band 17, 1945

Webbansvarig