Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MOLYBDEN mol1ybde4n l. må1– l. mω1-, r. l. m. (Gadolin InlChem. 26 (1798) osv.) l. n. (Brügge Kem. 78 (1846) osv.); best. -en, ss. n. -et. Anm. Ordet förekom förr äv. i lat. form molybdena (-æna). Scheele Bref 379 (1778). VetAH 1790, s. 50. Ngn gg förekom äv. den felaktigt latiniserade formen molybdenum. Rinman JärnH 636 (1782). SP 1792, nr 212, s. 3.
kem. benämning på ett tämligen hårt, blyfärgat l. silvervitt metalliskt grundämne (som huvudsakligen användes för framställning av specialstål till vapen o. d.); förr äv. om molybdenglans. LittT 1797, s. 304. LVetA 5: 32 (1915).
-BLÅTT, n. kem. o. färg. i vatten olösligt, blått färgämne som erhålles av molybdensyrat kali l. natron o. tennklorur l. vid reduktion av ammoniummolybdat. Åstrand (1855). —
-GLANS. [jfr t. molybdänglanz] miner. bladigt, mjukt, blygrått, metallglänsande mineral utgörande en förening av molybden o. svavel, molybdenit. Almström Naturl. 90 (1848).
-GRÖNT, n. molybdenhaltigt, grönt färgämne som erhålles gm glödgning av molybdensyra o. benjord. Åstrand (1855). —
-HALTIG. —
-MALM. bärgv. —
-OCKRA, r. l. f. (†) molybdenoxid (i naturen förekommande ss. ett gult överdrag på molybdenglans); jfr -oxid. FKM 4: 81 (1815). —
-STÅL. metall. molybdenhaltigt stål (huvudsakligen använt till konstruktionsstål, pansarplåt o. d.). NoK 4: 152 (1921). —
-SVAVLA, r. l. f. viss kemisk förening av molybden o. svavel (molybdentrisulfid). Almström KemTekn. 1: 249 (1844). —
-SYRA, r. l. f. Scheele Bref 379 (1778). Molybdensyra (anhydrid) .. är den vigtigaste af molybdens föreningar. Rosenberg OorgKemi 493 (1888). —
-VÄTSKA, r. l. f. lösning av molybdensyrad ammoniumoxid i vatten som försatts med salpetersyra. JernkA 1859, s. 7.
Spalt M 1298 band 17, 1945