Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MOL mω4l (l uttalas hårdt, nästan som r Dalin), adv.2, förr äv. MOR, adv.2
(ngt vard.)
1) alldeles, absolut, fullkomligt; nästan bl. i uttr. mol tyst l. stilla o. ss. förled i ssgr; jfr MOL, adv.1 (Ångbåten) tycktes .. stå mol stilla på vattnet. Törneros Brev 1: 82 (1824; uppl. 1925). ”Mol tyst” blef det .. i kyrkan. Sätherberg Lefn. 46 (1896). Nordensvan Figge 86 (1909).
2) ss. förled i ssgr: i högsta grad, kolossalt; i ssgr med verb l. vbalsbst. äv.: intensivt o. ihållande.
(1) -DÖD, adj. (†) jfr död, adj. 10. Den riktigt moldöda säsongen (i Paris). GHT 1896, nr 179 B, s. 1. —
-HÅLLNING. (†) ihållande stram hållning (av tyglar); jfr -hänga. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 63 (1836). —
-HÄNGA. (†) i uttr. molhänga i tygeln, ihållande hålla stramt i tygeln; jfr -hållning. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 63 (1836). —
(1) -STILLA l. -STILL, adj. o. adv. Molstill låg Saimaviken. Tavaststjerna Barnd. 243 (1886). Fågeln blef stående molstilla. PT 1896, nr 186, s. 3. —
(1) -TIGA. En .. Herre, som unner hela deras dispetas har sutte å mor tega. Stagnell JHjernlös 40 (1756). Möllersvärd Jägarl. 112 (1926). —
(1) -TYST. Jolin Ber. 1: 62 (1872). Det blef nästan moltyst i stugan. Strindberg Hems. 146 (1887). —
Spalt M 1276 band 17, 1945